Hjälp! Sömn, 16 månader

Puff

Jag vet inte riktigt om jag har nåt tips då min 16 månaders fortfarande vaknar upp till 10 ggr per natt.. Men nåt som kan vara bra att veta är (har jag läst) att många barn strular vid 16 månader. Och vid 18 månader kommer en rejäl separationsfas igen. Så va beredda på en tuff tid..

Annars tänker jag hur sover hon? I spjälsäng eller i vanlig säng? Vår sov liiiite bättre i juniorsängen. Ett tag i alla fall.. Men vi får alltid ligga bredvid tills han somnat. Nu har vi fått ta honom till vår säng igen. Men mest för att jag inte orkar resa mig upp vid alla uppvak. Men istället för att han sover i mitten har vi flyttat sängen in mot väggen. Så nu sover han vid väggen, jag i mitten och sambon ytterst. Funkar skapligt..

Det är skittufft med barn som inte sover! Man går i nån dimma och bara försöker överleva..

Skönt att höra att man inte är ensam!

Jag har funderat på att pröva vanlig säng. Skulle hellre ligga bredvid, känns som det kan vara lättare att lära sig sova själv då?

När jag var mammaledig var det tufft med sömnlösa nätter. Nu pluggar jag och nu är det olidligt :(.

Visst känner man sig ensam? Känns som ingen förstår..

Vi har haft turen att våra nattningar alltid varit skapligt lätta. Men det spelar ingen roll hur han somnar. Han vaknar lika ofta ändå. Vi har provat i stort sett ALLT. Men inget funkar.. Så nu försöker vi göra det som funkar för stunden. Nu har vi sen några månader haft honom i famnen i nån minut, vankandes i sovrummet. Sen lägger vi ner honom i sängen. Ibland får vi sjunga, ibland pratar vi om dagen. Vissa gånger vill han leka. Så ibland busar vi lite. Sen är det dags att sova. Händer att vi måste lägga oss med ryggen emot honom för att han ska sluta leka och varva ner. Då brukar han bli ledsen men tillslut lägga sig ner och börja slappna av. Efter en stund vänder jag mig om och håller om honom tills han sover tungt.

Men sen tar det mellan 1-3 timmar innan första uppvaket. Och efter det är det bara att hoppas på en bra natt. Vi har inget liv. Jag lägger mig senast 20.00 för att orka med natten, jobbet, dagen. Och senast 05.00 tycker sonen det är morgon..

Som "tur" är, så har min bästa kompis också dåliga nätter. Så vi klagar ihop :S.

Åh. pust :( låter ändå som ni har det värre!

Det går ju i perioder, ibland får man köra på det som funkar, även om det också är jobbigt. Sen kommer en period när man får rycket och vill ordna till det på något vis.
Det är sjukt påfrestande att gå och vänta på att ungen ska börja sova!!

Mitt bvc tycker att jag ska lägga henne i sängen när hon är trött och sen gå in och ut, visa att jag är här, klappa, sjunga och så, och att hon kommer ge med sig till slut, men det tålamodet har inte jag :(. Det skulle ta hundra år känns det som!

Jag tar också tidiga kvällar, är i säng vid 21 typ. Min man är kvällspigg och morgontrött, så på så vis är det bra att vi kan dela på det, han tar förnatten och jag efternatten. Men han är bara hemma varannan vecka.

Räddningen i det här är att min dotter sover en extra stund på morgonen (går upp mellan 07-08), så då hinner jag vara för mej själv och vakna ordentligt först.

Man känner sig väldigt ensam i det här, och jag avskyr när folk säger "ja, vi har haft sån tur, lille X har sovit hela nätter sen h*n var 3 veckor".

Jag avskyr också när folk är så pigga och glada. Eller värst är när man får kommentarer som: Ja, så är det att ha barn. Då vill jag slå dem! Haha.

Att gå ut och in tror jag inte på. Vi försökte en kort period men funkade inte alls. Jag tillbringade ändå mer tid i rummet än utanför. Han somnade själv men vaknade ändå lika ofta.

Fast din Bvc tänker säkert på 5mm och det är bara elakt. Att knappt trösta barnet så det ger upp istället.

Nä, vi får leva på hoppet.. : /

Ne någon 5 mm blir det inte, skulle ju inte lämna henne gråtande, det klarar inte mammahjärtat! Men vet att BVC tipsar föräldrar om 5 mm här :S.

Ne, vanlig säng är värt att prova tror jag. Annars är det väl bara att vänta tills hon är tonåring :P.

Här finns en till vars barn inte sover Sonen är snart 14 månader och han vaknar minst en gång/timman hela nätterna, det har han gjort i hela sitt liv. Ibland somnar han om på några minuter men när det är som värst gallskriker han i flera timmar efter uppvaknandet. Vi har provat allt känns det som, inget fungerar. Han är utredd för gluten och mjölkallergi, det är det inte heller. Har en väldigt aktiv 4.5-åring också som kräver mycket stimulans om dagarna (är dock 15 Tim/vecka på dagis) så det finns aldrig chans till lite vila. Dessutom fungerar inte dagssömnen heller för sonen, som längst sover han väl typ 20 min, 2 ggr/dag om vi har tur. Känner så väl igen mig i det Rosa Fluff skriver- vi har inget liv! Man går i en ständig dimma och man har ångest inför natten för man undrar hur jäklig natten ska bli den här gången

Didda: Åh, stackare!! :(
Går det inte att få vidare utredning när nätterna fortfarande är så där illa?
Det är så dumt för man träffar ju sällan folk som säger att deras barn sover dåligt och så, men det är säkert vanligare än man tror, och sömnen är ju så viktig, så det borde finnas mer hjälp att få!

Min dotter är för övrigt känslig/allergisk mot mjölk. Och så är hon trög i magen, så hon äter laktulos.
Hon har även varit sjuk en hel del, och det känns som det har förstört de korta perioder då sövning gått bra.

Vi åkte till mina föräldrar idag. Ungen var vaken till 19:20, jättetrött då men blev rosenrasande när jag gick för att lägga henne. 20:10 kom jag ut, sur, trött och mörbultad efter att hon kastat sig så i famnen och velat upp

Ingen som har några bra tips??

Vill bara skicka en kram och ett nickande igenkännande. Min 22 månaders tjej är precis likadan! Hon har dock sovit hyffsat innan men en tid tillbaka är hon hemsk! både gällande nattning och uppvak. Jag gör snart vad som helst för att hon ska sova. Att vara konsekvent orkar man fan inte, man vill ju bara att dom ska sova. Och utan att väcka hela familjen. Så tyvärr inga råd men hakar på här i tråden för att se hur det går och om någon har tips! Lycka till

Oj vad jag är dålig på att kika in här!

Josefine Hed: nej man orkar verkligen inte vara konsekvent. Eller, nu ljög jag, jag orkar vara konsekvent med att ge med mig :P.

Nätterna har blivit bättre sen vi upptäckte att dottern fått laktosfri mjölk att dricka på dagis (hon klarar inte mjölkprotein). Hon sover lite lugnare men vaknar 2-4 ggr per natt, sover i sin säng halva nätterna typ, men eftersom hon är lugnare och inte bökar, stökar och sparkas på natten går det bra att hon sover hos oss, det är mysigt :)!
Sövningarna är jobbiga fortfarande, en bra sövning tar 30 minuter typ, men ofta en timme. Vi har tagit bort spjälsidan och satt dit en stödbräda och det underlättar vid sövningarna i alla fall, hon ligger kvar i sängen och man kan sitta bredvid, så hon somnar själv fast med en av oss i rummet. Hon har aldrig krupit ur sängen heller så det är skönt :). Sen har vi dragit ner dagssömnen till 1,5 timma, och även om det tar tid att söva på kvällen så känns det som att hon åtminstone blir trött!

Hur går det för er andra?

Åh en tråd jag vill var med i! HEEEEJ!!! Och pepp till er alla! Här är en till :(

Sonen bli 1,5 på julafton och vaknar varje natt, i bästa fall en gång och som vanligast tre-fyra ggr. Ibland räcker det at säga att man är där och ge napp/nalle och så lägger han sig och sover igen, ibland VILL han upp och till oss. Han sover i spjälsäng tyvärr fortfarande vilket är alldeles för trångt så jag lever på joppet att juniorsängen ska bli bra. Måste bara få till en bräda så han inte trillar ur! tar emor bara att försöka få honom till eget rum då jag tänker att det blir ett h-ete att springa dit på nätterna...men å andra sidan hoppas jag på att han ska sova mer ostört där...

När han var liten somnade han själv vid sex utan bekymmer. Det gick över vid åtta mån då han skulle öva på att stå och gå i sängen. Nu söver vi honom i våran säng och tack och lov så har det senaste två månaderna blivit bra igen! Vi läser lite bok, säger att nu är det natt och så släcker vi. Han lägger sig och det tar ett tag att somna men det går bra. Oftast bryr han sig inte så mkt om att vi är där utan han somnar ändå. Efter ett tag lägger vi ner honom i sängen och han vaknar inte av detta.

han somnar vid sju-halv åtta och det är ju guld MEN han vaknar numera 04:45, PUST! Ett tag sov han till halv sju men det har han tydligen glömt hur man gör! Han får mat och så däckar han igen mellan sju och halv nio ca och sover sedan på em mellan ett och tre ca. Morgonsovningen är ju typ en del av det han missar på natten. När han sov till halv sju så behövde han inte sova på morgonen längre. han har haft en enorm mammaperiod med separation och dessutom inskolning ovanpå detta och nu får han dessutom lite fler tänder såg jag, så det bidrar nog till nattliga gnället.

Om jag får gnälla så är det för at tman blir så förbannat utsliten! När jag är hemma med honom sover jag när han sover, annars skulle jag gå under! Tyvärr så vaknar ju inte sambon EN ENDA GÅNG på natten. Så snart måste jag ta nätter ngn annan stans så han får ta lite uppvak...zzz...

Någon som har ngt tips så mottages detta tacksamt! Massa pepp till er tröttisar där ute!