Varför känns det plötsligt som om jag försöker läsa en ettagluttares första taffliga försök till skriftspråk? 
Ah, någon har missat både det där med versaler, gemener, skiljetecken och andra saker som gör att en text blir läsbar! För att inte tala om att det saknas en logik.
Ärligt talat, jag har läst helt fantastiska berättelser skrivna av barn, om rosa elefanter med femton ben, fiskar stora som flygplan och monster med fyra huvuden som blir till glassmaskiner om man bara är snäll nog. Dessa slår vissa inlägg här i tråden med hästlängder. Både när det gäller skriftspråk, logik och fantasi.
Trådens illitterata "snälla" män kan ju annars alltid hoppas på det där med glassmaskinerna. Får man inte knulla kanske man iaf får äta så mycket glass man vill. Ni behöver bara vara lite snälla mot oss monsterfeminister.
