Bebis skriker sig blå om hon inte får somna vid bröstet - hjälper det om vi går över till flaska?

Nappen kväljer hon av när hon är mätt. Det har aldrig fungerat att ge henne den direkt efter bröstet. Nu ska vi köpa hem den sista varianten som vi inte har provat. Efter det vet jag inte... Vill att hon ska kunna ta tröst av något annat. Typ snutte. Men har ingen aning om hur det ska gå till. Någon som har barn som somnar gott med snutte?

Jag vet att tjejen är liten än. Tanken var att försöka hålla ut till ca 3 månader när kvällsskriken har lagt sig. (Äldsta dottern hade samma skrikstunder i den åldern så det vet jag att det kommer gå över.)

Jag kan ju inte svära på att hon absolut inte har ont i magen. Men hon blir som sagt tvärlugn av att ligga vid bröstet medans hon börjar skrika som att någon ska ta livet av henne om vi försöker bära och vagga henne lugn. Liknande skrik kommer aldrig dagtid. Inga direkta gaser eller bajs som verkar störa heller. Tillväxten är mycket god, och när vi har misstänkt att hon är hungrig har vi erbjudit henne en dos tillägg. Ibland har hon velat ha lite av det men direkt därefter har hon skrikit efter bröst igen. Bröstet på kvällarna är inte mat för henne utan sömnmedel kan man väl säga.

Men min farhåga är att om man väntar längre är att hon ska få detta som en så stark vana att den inte går att bryta sen.

Usch är det inte det ena... nu har jag även retat upp mitt diskbråck så att pappan måste vara hemma eftersom jag inte kan lyfta bebis

Jag är glad att jag fått svar av er så snabbt, jag ska försöka hålla ut med detta ett tag till så kommer jag garanterat skriva här igen.        

Taaack! Halmstrån som jag behöver
Min äldsta tjej tog enbart en viss sorts nappar. En sort som inte längre tillverkas! Det är dem som har en klotrund topp. Bambino hade dem men de finns inte till försäljning efter som de inte var "anatomiska". Gissa om jag är nyfiken på om de hade funkat på den här lilla tjejen.

Jag ska lugna mig några veckor till och hoppas att det löser sig. Jag är alls inte främmande att tillämpa fri amning så här i början, det ska man veta. Så gjorde jag med min första tjej och så gör jag även nu. Men det jag ställer mig tveksam till är ju hur lillan klamrar fast vid mitt bröst även när hon är mätt och trött. Så var aldrig min första tjej för hon nöjde sig som sagt med nappen.
   

Jag beskrev mitt förra barn lite tidigare här i tråden. Hon tog napp så det var hela skillnaden och inte så lite heller. Som svar till Virvelin: Jag förstår hur du tänker. Men motfrågan är då - är alla flaskmatade barn otrygga?

Nu har jag försökt tagga ned lite men målet framåt kommer ändå att vara att hon ska ta napp el snutte någon gång framöver.

Update: Nu är hon 11 veckor och hon har verkligen inte blivit lättare att natta. För några veckor sedan slutade jag försöka få henne att sova i famnen i vardagsrummet. Hon blir alldeles för uppe i varv av ljud och ljus runt omkring henne och brukar t o m rata bröstet då. Därför ligger vi numera i sovrummet och jag tuttar tills hon somnar. Därefter går jag upp och då tar det ca 30 min så har hon vaknat igen. Hon är inte upprörd till en början, ligger mest och viftar och suger på nävarna. Sedan börjar hon bli ledsen och då brukar jag lägga mig med henne vid bröstet igen. Hon somnar, vaknar 30 min senare och sådär fortsätter det. Senaste kvällarna har vi hållit på från 18-23 vilket är jävligt drygt (spädbarnets behov och bla bla, lite normal kväll vill man kunna få!). Dessutom är det ett par nätter i veckan då hon vaknar efter en av nattamningarna och har svårt att komma ned i varv. Enda metoden att få henne att somna om? Lyfta över henne i min säng igen och tutte såklart!

Om jag försöker hålla ut en stund och inte lägga henne så tidigt så slutar det istället med att hon tar en powernap i pappas famn vilket varken gör nattningen lättare eller svårare sen.

Nu vill jag ha handfasta tips av er som har haft det såhär:
Ungefär när kan jag tycka att det är nog och försöka med mer "brutala" metoder där vi försöker få henne till sömns på annat sätt än med tutte i munnen? 3 månader? 4? 6? (När vi gått över till välling?)
Vilka metoder har ni använt då? Jag funderar på att köpa vyssan lull-tassar och lägga henne i sängen med snuttefilten så får hon skrika en stund medan man turas att stå och vagga och klappa henne. Men det är bara en strategi på planeringsstadiet än så länge.
Pleeeeez, jag vill ha alla tänkbara råd!    

Bärsjal använder jag om jag känner på dagen att hon skulle behöva en liten nap bara. Hon sover inte mer än 30 min i sjalen. Att vagga henne till sömns funkar ju... ända tills man har lagt ned henne. Hon vaknar då 10-20 min senare och "minns" att hon inte somnade vid bröstet.
Det där med tillväxtperiod... menas det då att hon är extra hungrig eller extra mammig? Vi har nämligen testat ett antal ggr att ge henne lite mjölkersättning mellan två nattningsförsök för att utesluta att det är hunger som håller henne vaken. Ingen skillnad i tuttfixering efter det.
Tipset att natta henne först när vi ska sova... Min naturliga sovtid är kl.21. Då ska vi ha en tröttis som powernapar flera ggr från kl.18 och sedan somnar ordentligt för natten kl.22-23? Inte helt nöjd med det upplägget men jag har väl på känn att det möjligtvis kan vara hennes bästa tid att somna ordentligt. (Storasyster sover 19.30-05.45 så det är väl inte direkt ultimat att ha två som sover så omlott )
Jag tackar för alla tips och erfarenheter som ni delar med er av! Mera    

Hannis: När hon kommer ned i djup nattsömn klarar hon utmärkt att sova själv och oftast kan man också flytta över henne till spjälsängen utan att hon vaknar. Därför har vi inte behövt samsova - något jag heller inte klarar särskilt bra. Är rädd för att knocka henne i skallen med min armbåge eller att kväva henne med mitt täcke. (Kan man över huvud taget använda täcke då? Bebisens huvud är ju långt nedanför min axelhöjd när hon ligger vid bröstet. Eller har man långärmat på sig när man samsover med tutte i barnets bröst?)
Nu var jag nyss ute med vagnen för att få henne att sova lite så då mötte jag en granne som har en 1-åring som inte tagit napp. Passade på att fråga ut henne om det här . Hon sade att hon i princip hade förträngt hur det var när hon satt i timtal med honom vid bröstet på kvällarna. Så det verkar vara snabbt glömt när det väl är över haha  

Ska tillägga att pappan har valt att sova i annat rum så vi har dubbelsängen för oss själva. De nätter som hon är extra strulig brukar jag därför inte lyfta över henne i spjälsängen utan jag rullar bara försiktigt över på pappans sida och låter henne ligga kvar på min. En luftig form av samsovning kanske man kan kalla det

Update: Vi har inte fått bukt med nattningarna än. Snart är hon 4 månader. Lägg till att jag har börjat jobba upp sån ångest över detta att jag inte kan somna på kvällarna när bebisen väl sover. På väg in i en depression pga detta känner jag... ska kontakta både bvc och vc idag för att få hjälp.
Jag läser på om metoder att få barn att somna på egen hand. Det är både bra och dåligt att läsa på känner jag. När jag läser i trådarna får man ju tyvärr läsa om barn som har ännu sämre sovrutiner än min dotter och då är det lätt att man tänker att så kanske vi har det om en vecka. Fy fan.

TUR att jag har en så förstående sambo som kan lugna mig. Men han kommer få bli mer involverad i nattningar längre fram. Jag har någon plan om att försöka med tassametoden men hon är för ung än så länge. Frågan är hur jag klarar tiden fram till 6 mån... Bara jag inte klappar ihop fullständigt innan dess! Usch ville bara skriva av mig lite...

Ska tillägga att jag haft ångestsymptom vid andra tillfällen (utbrändhet) och att jag dessutom är känslig för den mörka årstiden. Mycket på en gång nu kan man säga!

Nu är vi på andra sidan helvetet!
Jag var på vippen att braka rakt in i väggen innan jul. Några riktiga skitnätter på raken och sen var ångestatackerna i full gång. Familjeläkaren kunde inte stötta mig nämnvärt ("Bit ihop, du är inte den första som har två barn att ta hand om" hahaha). Så gick jag till bcv-sköterskan för att fråga lite om att fasa ut amningen (bebis var ju 4 mån). Men det slutade med att jag bröt ihop fullständigt hos henne. Hon "beordrade" mig då att sluta amma bums. Hitta någon annanstans att sova första natten så att min sambo fick sköta övergången till flaskan (och jag vila ut).
Allt gick över förväntan! Lite strul med sömnen första natten men flaskan accepterade hon direkt. Från andra natten sov hon som en dröm, 6 timmar, sedan flaska och sen 6 timmar till. Det gjorde också stor mental skillnad att jag slapp ligga i en kolsvart cell instängd på natten och bara lyssna efter det där pipet som betyder "bröst! nu!" Nu sover min sambo åter i sin säng och bebis i spjälsängen. De få strulnätter som vi har haft sen dess har vi kunnat stötta varandra och turas om istället för att det bara har varit jag allena som har kunnat trösta/söva.

Usch vad jobbiga de första 4 månaderna var. Det är så att jag knappt kan tänka tillbaka på det utan att bli ledsen. Första två månaderna grät jag någon gång VARJE dag. Så ska man inte ha det. Vi upptäckte att vår tjej hade reflux vid ca 2 mån och hon fick behandling för det. Det gjorde stor skillnad för oss dagtid men amningen på kvällar och nätter gjorde mig bara mer ledsen och frustrerad för varje dag som gick. Jag har också "diagnostiserat" min tjej som en "high need baby" som det så fint heter. Tack vare att nätterna går så bra numera är det dock lättare att orka med det som hennes intensiva sätt innebär. Vi gullar och skrattar tillsammans på ett helt annat sätt än innan jul för nu finns orken till det!

Jag är helt klart för amning och tycker att det ska vara förstahandsval innan man ger upp och går över till flaska. Anledningen till att vi fortsatte så pass länge med amning är att jag var superorolig att vi inte skulle kunna få henne att sova mer än korta stötar om vi skulle gå över till flaska och bära till sömns.