Sorg efter min mamma!

Min mamma dog för många år sen. I början av november är det 19 år sen, och jag saknar henne fortfarande. Hon gick ut och skottade snö medan jag lagade mat, och mitt i snöskottningen sprack ett åderbråck i hjärnan... vi hade ingen aning om att hon hade såna, inte hon heller. Jag hittade henne ute på gården och trodde hon ramlat och slagit sig. Gjorde allt för att försöka rädda henne, men det gick ju förstås inte...

Ett halvår senare dog även min mormor. Av samma sak...

Jag saknar dem så! De första åren var jättejobbiga. Sen kom några år när det ändå kändes lite bättre, lättare att hantera, men så fick jag barn och då kändes det väldigt ensamt igen. Vem frågar man om hur man själv var som liten? Om ens barn påminner om en själv när man var liten?