Knäckt läskoden?

Att ha knäckt läskoden betyder att man kan avkoda. Att avkoda innebär att man kan identifiera orden. Hur man avkodar - genom att känna igen ordbilder eller ljuda spelar ingen roll. Vanligtvis använder man båda metoderna (syntetisk och analytisk), men ju färre ordbilder man känner igen desto mer identifierar man med hjälp av ljudning. De flesta små barn känner t.ex igen ordbilder av sitt namn tidigt. Min äldsta kunde exempelvis känna igen massor med ordbilder innan han knäckt läskoden, men han hade då ingen strategi för att identifiera ord han inte kände igen ordbilder för och kunde alltså inte avkoda. Han hade inte förstått hur vårt skriftspråk fungerar. "Att läsa" är dock mycket mer än att ha knäckt läskoden.

En annan förklaring, som jag gav till min son när han hade svårt att knäcka läskoden.
Om man jämför träd med läsning, den som inte knäckt läskoden ser varje enskilt löv, enskild gren, en som knäckt läskoden ser trädet.
En annan intressant sak när det gäller läskoden, ibland cirkulerar det kring texter på medier, där man plockat bort speciella vokaler (medvetna val), för en som knäckt läskoden har det ingen betydelse, de ser ordet ändå. 

Jo en som ljudar har knäckt läskoden, men är ännu inte så duktig att denne klarar sig utan att ljuda.

Nu blandar du begreppen. Att knäcka läskoden innebär att kunna avkoda. Man behöver inte förstå av sammanhang etc. Att ha knäckt läskoden betyder att kunna avkoda. Löv- och trädmetaforen fungerar ändå. För att exemplifiera:

Min yngsta kan inte ljuda ihop bokstäver till ord. Han kan alltså inte avkoda och har därmed inte knäckt läskoden. Han har dock förstått att varje bokstav är en symbol för ett ljud, men vet inte hur han ska sätta ihop dem till ord. Han ser varje enskild bokstav/ljud = varje löv, men han ser inte ordet de bildar tillsammans = trädet. Om jag t.ex. skriver SOL, så kan han om jag pekar på bokstäverna ljuda s-o-l, men även om han ljudar de enskilda bokstäverna rätt och i rätt följd om och om igen så vet han inte vad det står om jag frågar honom vad det står eller vad han säger. 

När man förstår av sammanhanget så har man börjat läsa.  

Jag tog det som ett exempel på hur det fungerar när man knäckte läskoden. Att man ser ordet, inte bokstäverna och just detta med de där texterna som figurerar ibland så är det så uppenbart hur det fungerar (sedan krävs det självklart en viss läsvana för att kunna knäcka de texterna)

Att knäcka läskoden är att komma på hur man gör när man sammanfogar bokstäverna språkljud till ord. Fast för att avkodningen ska bli automatiserad så krävs det att man tränar upp sin färdighet i att använda sig av läskoden.

Oftast kämpar barnen med bokstäverna de har framför sig och ljudar och ljudar utan att se ordet. Sedan rätt som det är så förstår de och får ihop språkljuden til ett ord och sedan går det lättare med övriga ord...under förutsättning att det är enkla ord som barnet kan förväntas kunna ljuda. 

Våra språkljud är inte helt rena och det ställer till med lite svårigheter för barnen när de ljudar. Bokstaven "b" ljudas t ex som "bö" och "l" som "äl". Tänk er då om man ska ljuda "boll" då "o" dessutom kan vara lång eller kort i sitt uttal. Inte helt enkelt att få ihop bö-o-äl-äl till boll. Nu kommer ni säkert säga emot mig, men innan ni gör det så testa att ljuda "boll" och hör efter vad ni egentligen säger.   

Som jag skrev...lyssna på vad du verkligen säger när du ljudar. Vi vuxna är lite "hjärntvättade" och hör inte dessa biljud eftersom vi lärt oss att ignorera dem. Fast för en som håller på att lära sig läsa är de betydligt tydligare. Sedan så färgas biljudet av vilken vokal som följer efter konsonanten så att "b" i boll uttalas mer "bå" än "bö" som i alla fall jag uttalar ett "rent" b-ljud.

Biljuden har inget med vad bokstäverna heter att göra, ett "b" utalas ju "be" när man säger bokstavens namn, men ljudet har också ett vokalljud men det är betydligt svårare att höra. Du tror att du ljudar "boll" som b-o-ll, men det gör du inte.  Testa så får du se, men du får nog säga ljudet några gånger för att höra det. "Barn" ljudas bö-a-är-en...om man inte vet att det står barn för då kan man ljuda ba-a-är-en.   

Ju kortare vokalljud du använder när du ljudar desto mindre "lurar" du dig.

Och konsonanter som går att hålla ut (rrrrrr, sssss, vvvvvv, nnnnn, mmmm, fffff, jjjjjj, lllllll, ) behöver inte alls innehålla något "vokalljud"

Testa att ljuda med kraft så är det lättare att höra biljuden och gör mellanrum mellan de olika ljuden. Vi är två lärare här inne som säger samma sak, det är biljud när man ljudar ett ord.

Extremt intressant att få reda på varför i hela fridens namn min sexåring skriver duv när han menar du. För det måste ju bero på det lite suddiga v:et man hör när man säger du, eller är jag ute och cyklar?