Knäckt läskoden?

Både ja och nej.
Har man väl knäckt läskoden så vet man ju hur man gör för att avkoda texten, men sen behöver man lära sig ett helt gäng lässtrategier för att lära sig att läsa ordentligt.

När man har knäckt läskoden så kan man avkoda, dvs man har förstått att varje bokstav är en symbol för ett ljud och kan dessutom sätta ihop ljuden så att de bildar ord. För att läsa behöver man även förstå det som står.....och inte står . Det implicita är en stor del av läsförståelsen. Att kunna "läsa mellan raderna". För att kunna läsa mellan raderna behöver man använda olika lässtrategier som att dra kopplingar till egna erfarenheter, ställa frågor, förutse etc etc.

En annan förklaring, som jag gav till min son när han hade svårt att knäcka läskoden.
Om man jämför träd med läsning, den som inte knäckt läskoden ser varje enskilt löv, enskild gren, en som knäckt läskoden ser trädet.
En annan intressant sak när det gäller läskoden, ibland cirkulerar det kring texter på medier, där man plockat bort speciella vokaler (medvetna val), för en som knäckt läskoden har det ingen betydelse, de ser ordet ändå. 

Om man ljudar bokstäverna utan att förstå att de bildar ord - som min 4-åring för tillfället gör - nej, då har man inte knäckt läskoden. När man ljudar och förstår vilka ord man bildr genom ljudning då har man knäckt läskoden. Att knäcka läskoden innebär rätt och slätt att man kan avkoda.

Men du och "Flickan och Kråkan" har helt olika "definition" på vad det innebär att knäcka läskoden.

Och hennes känns rimligare för mig.

Jag har själv lite svårt att höra nåt "v" i "du", men det kan ju vara dialektalt eller att jag helt enkelt inte hör det. Jag tycker mig dock höra ett lite h-ljud i slutet av "du". Fast det som har betydelse är ju vad din son uppfattar och han hör säkert ett "v" där. Innan barn lärt sig den rätta stavningen på ord så skriver de det de hör och det ska man inte peta för mycket på, inte i början i alla fall. När man lär sig gå tillåts man tulta runt och när man ska lära sig att prata är det helt okej med barnspråk...det borde vara lika okej med ett lärande skriftspråk. Den rätta stavningen kommer oftast av läsningen där de möter orden rättstavade.

Nej det tycker jag inte, självförtroendet är otroligt viktigt för läs- och skrivinlärningen och man ska vara försiktig med att rätta stavning i färdiga "produkter". Hon skulle troligtvis bli väldigt ledsen och inte alls vilja ha skylten som hon nyss var så stolt över. Vad vinner man på det? Lusten att göra nya skyltar skulle antagligen få sig en törn med. Det är ju jättebra att hon vågar skriva och den skrivlusten ska man inte ta ifrån henne. Skrivlusten är blir lätt en bräcklig liten varelse om man inte är rädd om den, men den kan å andra sidan bli väldigt stark om man är rädd om den. Jag tycker personligen att lusten att skriva och att kunna uttrycka sig på ett intressant sätt i skrift, är mycket viktigare än stavning. Numera finns det ju dessutom rättstavningsprogram till hjälp. Fast för de flesta faller bitarna på plats och de lär sig stava. 

Det finns massor av olika metoder man som lärare kan använda när man ska lära barn att läsa och skriva. Jag håller med bägge dessa två. ...och egentligen hänger de ihop.

Jag tycker att man ska uppmuntra barn att skriva med små bokstäver...om de kan. Barn som går i förskoleklass har oftast inte den finmotoriken som de små bokstäverna kräver och då blir det ett hinder i skrivandet. Då är det bättre att låta dem skriva med stora bokstäver. Fast man får vara observant så att  det inte blir en dålig vana även efter att barnen kan skriva små bokstäver. Undervisnigen ska vara individuell och som lärare måste man vara observant och föra över barnet på de små bokstäverna så fort som man ser att det klarar att skriva dem utan allt för stor ansträngning.

en bra lärare väljer en läs- och skrivinlärningsmetod, men plockar det som varje individ behöver utöver från de andra metoderna.   

Fast det var ju mer eller mindre det jag sa. Individuell undervisning.

Jag hade testat att sätta ett barn som dig vid datorn istället.