Aspergersföräldrar som vill utbyta tankar och erfarenheter

Jag funderar över det här med att anpassa skolgången. Vad kan man egentligen kräva av skolan? JAg var på utvecklingssamtal nu i veckan och det går inte lika bra som tidigare för sonen. 

I engelskan arbetar min son i 4ans, 5ans böcker med en klasskamrat. Han går i trean men det är fortfarande för lätt för honom. så han hatar engelskan säger han. Jag tycker ju att om de redan har gett honom andra böcker så är det väl bara att byta ut dem en gång till.

Syslöjden däremot är alldeles för svår för sonen. Så från att ha ylat av glädje när han vaknat på morgonen och insett att idag är det syslöjd så vill han inte gå dit. Han har ju utöver aspergern dåliga motorik även tremor, han blir fort trött för att han måste anstränga sig så för att inte skaka på händerna och hur mycket han än anstränger sig så kan han aldrig sluta skaka helt. Han kan ju inte skriva läsbart för hand så hur ska han då kunna göra det de ska göra på slöjden. Jag har själv ingen idé hur jag tycker att slöjden kan anpassas men han kommer ju aldrig kunna uppfylla målen.

På utvecklingssamtalet så ville rektorn vara med för att informera mig om aspergerklasser. Har ni här någon erfarenhet av dessa klasser? Det finns tydligen på 3 olika ställen här i staden så vi bestämde att jag ska på studiebesök på dem. Hans lärare kommer tydligen inte vara kvar i 4an, i 5an (om jag minns rätt) kommer hans skola stänga och de kommer flyttas till en i närheten och efter det så blir det förflyttning till ett högstadium. Så utifrån det så är det kanske bättre att han får börja i en aspergerklass.

Jag känner igen mej i det du skriver. Vår fyra-, snart femåring, har det problemet vissa dagar. Vi har kört utan blöja ett år nu men det händer fortfarande ofta olyckor. Dels verkar det bero på att han inte känner och därför inte hinner till toa. Han kan säga att han inte är missmodig eller inte vill gå på toa och två minuter sedan blir det mer el mindre blött i brallorna. Dels ute kan han också säga att han inte vill gå in på toa och därför hellre kissar på sig. Vi har svårt att veta vad som är åldersrelaterat och vad som kan höra till en diagnos, men så här ser det ut. Han bajsar fortfarande i blöja men vi har satt in en rejäl stöt på att peppa honom till att börja göra det på toan. Men det vi upplever är att om han frångår sin bajsrutin, om jag får säga så, och istället för att göra det varje dag som han brukar, istället hoppar över en dag av olika anledningar så kan vi ge oss den på att det blir mycket småskvättande i byxorna dagen efter. Det är som att han känner att han behöver bajsa och liksom tar i lite varvid det kommer kiss istället fast han egentligen skulle behöva bajsa. Det är som att han inte tar sig tid, framförallt inte på fsk. Kanske det kan vara något liknande hos er son? Att han egentligen skulle behöva bajsa men inte kommer till skott?

Bonusen är stor nu, så han kan ju förklara hur det är för honom. Han säger att han inte känner något förrän han reser sig upp, så han kan ligga i sängen, sitta vid datorn, vid matbordet eller vid TV:n utan att märka att han behöver gå på toa, men när han reser sig upp blir det jättebråttom. Idag klarar han att hålla sig, men långt upp i skolåldern hände det olyckor.

Går era barn i vanlig kommunal skola eller i friskola med särskild inriktning? Jag var nämligen på öppet hus på Prolympia igår och fick ett väldigt gott intryck. Ju mer vi tänker på det och ju mer vi läst och hört om skolan , desto mer positiva blir vi. Just detta med att röra sig mycket och vara ute mycket känns klockrent, men även det andra i deras profil låter som att det skulle kunna bli bra. Hos oss har de förskoleklass så ev kan det bli aktuellt till hösten 2014 el kanske 2015, vi får se. Någon som har sitt barn på just Prolympia?

Blixa - Det är i Gävle. Det var flera grejer som jag gillade med deras upplägg, bl.a. har de idrott och hälsa som fokus vilket gör att de dels är ute mycket, dels rör på sig mycket. Jag gillade att klasserna var relativt små 24 st med två pedagoger. Mycket fokus på grupprocesser och social gemenskap vilket känns bra att de är så medvetna om med tanke på Ds svårigheter för just detta. Och fler grejer också. Men vi får se, han står på kö men det är ju inte säkert han kommer in nästa höst. En av pedagogerna berättade också att det var rätt vanligt med elever hos dem med och utan diagnos men med olika problematik och de allra flesta funkar riktigt bra. Det lät hoppfullt tyckte jag.

Nä, jag har inte kommit så långt än men lär ta tag i det snart. Det är så mycket att börja nysta i när man väl tar tag i allt. Hur mycket av detta med att hålla i trådarna mellan olika instanser/intressenter när det gäller ert speciella barn ansvarar barnets pappa för i era familjer? Hos oss är det sjukt ojämlikt på just den fronten. Jag är mer projektledare av naturen men i längden kommer det här bli tungt känner jag, om vi inte delar på fixandet och trixandet. Vi är jämställda på de flesta andra plan i hemmet men just detta har hamnat på mitt bord. Har ni några bra idéer för hur vi kan dela på bördan? Jag antar att vi i längden måste prata om saken förstås och sen dela upp det som ska göras, det är inte så himla svårt egentligen.

Jo, det känns som att det är nu som är bästa tidpunkten att byta om han ska byta.

Jag ska prata med dem nästa vecka tänkte jag, men nu är det 3 gånger kvar sen byter de till träslöjd. Det här borde de ha tagit upp mycket tidigare med mig. Visserligen förstår jag att de inte vill ta upp varenda småsak med mig då de vet att min make dog under sommaren, men nu hinner vi ju inte göra någonting åt saken.

Min spelar trombon, tack och lov. Blockflöjt hade aldrig gått här.

Skulle det kunna funka med sång i annat fall? Testa fram ett annat instrument som kanske är lättare?

För min så fungerar tyngre saker bättre än lätta. Jag har också problem med finmotoriken och upplever samma sak. Jag tyckte också att trombonen var alldeles för stor men det funkar finfint hittills.