BF December och Januari ,följas åt sista månaderna

Ansluter mig gärna till er BF 25/1, tredje barnet, en kille. 
Vi hade hunnit göra oss av med det mesta och kände att vi var klara, när jag fick lite ångest / panik / ålders noja att aldrig få snoffsa bebis igen, så vi har börjat om från noll. Eftersom jag inte har mått så bra under de andra graviditeterna så har har vi faktiskt det mesta klart redan nu för jag vet att det blir värre juh längre jag går. Det enda stora som är kvar är att få tillbaka sängen. 

Hyperemesis här och inget som biter
Har haft det med de andra två också och det sitter i tills de kommer ut. Den här gången har jag iallafall haft hyfsad hjälp av zofran som har hållit nere kräkningarna fram tills nu. Nu kommer allt upp
Enda tipset att försöka få i tillräckligt med vätska ändå, även fast jag tycker det är det svåraste och att äta det som funkar för stunden och strunta i om det är nyttigt eller ej. 

V28 här, äter och spyr, enda som funkar är att äta och hoppas på att lyckas sova för då får åtminstone lite stanna kvar. Livrädd att tappa det ynka kilot som jag äntligen lyckats lägga på mig

Jobbigt att vi är så många som har det så jobbigt  

Nä, som tur är. Den här gången förberedde jag mig eftersom jag haft likadant med de två andra innan, så nu KRÄVDE jag Zofran i runt v12 och då slutade jag spy. Och fram till v26 har jag klarat mig bra även om jag varit konstant illamående, men nu går det inte längre och allt bara vänder.
 
Juml001 : Förstår dig verkligen ! Har också en reumatisk sjukdom i botten, men som tur är så håller den sig i skick så länge jag är gravid, vet dock att helvetet brakar löst när bebisen kommer ut....
Jag har mest problem med illamående och kräkningar när jag är gravid (hyperemesis), men oavsett vad man har för problem tror jag att det svårast är att inse sina begränsningar. Jag har kämpat på längre den här gången än de innan, innan jag tillslut insåg att nu får det vara nog. Jag måste tänka på mig och på att jag inte bara ska överleva den här graviditeten utan att jag faktiskt ska ta hand om ett barn när det kommer ut. Jag vet att det är jätte svårt att acceptera att man inte klara det man normalt klarar och att gå från jobbet tidigare än man trodde att man skulle, men försök att inte se det som ett nederlag. Jag har tur och har en jättebra läkare som jobbat på att få mig att inse detta och att det skulle vara extremt jobbigt att jobba 100%, ta hand om 2 barn, ett hem och vara en bra fru även om jag hade en "normal" graviditet.
Mitt tips : förklara för din läkare hos BM eller reumatolog hur du har det, sakligt, och jag kan inte se hur du inte skulle bli sjukskriven. Ibland kan det räcka med bara lite kortare dagar eller fulltid någon vecka så man hinner få tillbaka lite energi, ork, men jag tycker verkligen att du skulle behöva vila upp dig inför förlossningen och kommande bebis. 

Jag har lite samma situation, jobbar på ett väldigt litet företag där vi är 2st som arbetar "aktivt" vilket gör att min frånvaro blir väldigt avgörande. Men oavsett sjukskrivning eller inte så kommer jag ändå försvinna i januari och jag känner att företaget lite har stoppat huvudet i sanden för det, samtidigt som de vet att jag mått dåligt och varit sjukskriven tidigt i mina tidigare graviditeten, men ändå inte tagit tag i det.
Nu är det min hälsa och familjen först.