Det här kan inte vara sant?!?!?

Det är väl ingen som har förnekat sambandet mellan stress och infertilitet tidigare heller. Men enbart barnlängtan med tillhörande tankar på att försöka bli gravid ger inte den nivån av stress som krävs för att sätta kroppen ur spel. Så att säga att något inte lyckas bli med barn för att man tänker för mycket på det, eller att någon skulle ha lyckats för att man slutade tänka på att försöka, är bara nedtryckande och elakt. Däremot är det självklart bra att försöka minska stressen i livet i övrigt, för det är i huvudsak den som kan ställa till det.

Grattis TS! Hoppas att allt går bra! 

Jodå, alla tre sidor på den artikeln du länkade. Jag ser inget där som motsäger det jag skrev, förtydliga gärna om du tycker att jag missade det.
Det skulle möjligtvis vara det att infertilitetsbehandlingsprocessen kan vara så pass stressande att det blir droppen som får bägaren att rinna över, men då finns det mycket annan stress i bakgrunden också. När man kommit så långt som till behandling så har man i de flesta fall försökt väldigt länge, kanske flera år. Skulle stressen över tankar på barn vara så pass stor hela den tiden, att den fullständigt slår ut fertiliteten? Hur många är stressade över barnlöshet och "tänker för mycket" redan från början?