Jag och min sambo plussade i helgen med vårat andra barn. Med först tog det oss 19månader att bli gravida men denna gången tog det sig på andra försöket å lyckan är total!. Då det fortfarande är väldigt tidigt har vi inte berättat det för någon så det hade varit trevligt att ha några att prata gravid grejer med. :)
Hej alla :) I april i år blev ja gravid för första gången det slutade dock väldigt dramatiskt med ett x och akut operation, höll på att stryka med! Efter ca 2 månader av depression och sorg tvingade jag till mig en undersökning av den kvarvarande äggledaren! Den andra opererades ju bort! En överläkare och 2 sköterskor spolade igenom denna, och det var ngt av det hemskaste jag gjort! Det gjorde så in i helvete ont så jag låg där och skrek och grät men ingen i rummet verkade höra mig! Ingen i rummet tog min hand eller frågade hur jag mådde! Det gjorde ont i hjärtat och i magen.. Överläkaren säger kallt.. Nä du de va helt total stopp i denna så ja bokar in tid för operation för att ta bort den sen skickar ja en remiss till ivf! Gråtandes går ja där i från, utskämd och blottad! Åker till min sambos jobb, vi åker hem och gråter.. Så steril! Ja men de va ju precis va ja behövde efter ett helvetes liv man haft, 19 operationer gjorda efter en bilolycka när ja va 17år, mm! För ca en månad sen ringer dom från ivf och pratar med mig, jag berättar lite om min rädsla för att min äggledare ska funka ändå Och dom opererar bort den, ber snällt om en till undersökning av dom! Får till svar/ nej det behövs verkligen inte, en överläkare & hennes namn *** skulle aldrig skriva att det var total stopp och boka in operations tid om det inte var så!! Ja försökte slingra mej men hon verkade omöjlig! Hem kom en kallelse till kurator och en kopp för sperma prov! Ända sedan undersökningen har ja känt att den nog inte gjorts korrekt, ja ville helt enkelt inte köpa tanken om att vara steril.. Hoppet fanns ändå där, tills den dagen hon i telefonen från Ivf drog ner mej på jorden och tanken sjönk in om att ja verkligen var helt steril!! Förlåt att texten blev lång! Nu till saken, plussade i går och i dag på bim! Hur är det möjligt?????????????? ???????? Är som ett stort frågetecken! Nu väntar ja bara mensen som sist för det är väl ett till X eftersom det nu är helt stopp i äggledaren! Kan inte va föda men är ändå så hoppfull! Ringde kvinnokliniken i dag och får till svar att ja ska komma dit om 2 veckor! Då säger ja ändå att ja vill komma nu, för ja vill inre att den ska spricka igen, det vägrar jag gå igenom!! Dem hör inte på vad jag har att säga utan får komma om 2 veckor på den där överläkarens jour! Tack för den!!!! Innan förra x sa läkaren först att det va missfall, läkare 2 säger att det är en helt normal graviditet som är lite tidig för att se, läkare 3 säger ja missfall eller kan oxå va en helt vanlig graviditet, 2 dagar efter det - ambulans för sprucken äggledare! Känner lixom ingen tillit till dom på kvinnokliniken länge! Skriver in mig i tråden här så får vi alla hålla tummarna att de går vägen! Enligt familjelivs kalender har jag BF 30/6-2014 Första barnet ( änglabarnet)
Vet ej varför de blev så många inlägg är ny här! Förare ändra "kan inte va föda till kan inte va glada" Bifogar en bild på testet! Kanske e de för svagt för att tyda?
Hej jag plussade förra veckan och är i v7 (6+1) :D helt fantastiskt! Dock sorgset.. Min svärfar tog sitt sista andetag i söndags. Vilken chock.. hjärtstillestånd :/ Men man får hoppas att detta går hela vägen så sambon kan få någon glädje iaf.
Hej och grattis till era graviditeter! Vilka sorliga historier. Jag önskar er allt gott!
Själv går jag in i vecka 7, känner inga större symptom än lite illamående emellanåt och lite tröttare än vanligt. Däremot så har blivit så otroligt finnig, ser ut som värsta tonåringen. Inget större bekymmer men ändå 
Var på inskrivningssamtalet hos barnmorskan igår och det känns väldigt skönt att vara igång! Längtar så jag inte vet var jag ska ta vägen till UL som är planerat till om fem veckor. Låååång tid! Vill få ett livstecken från magen! Funderar kring hur ni andra har det med förändring på era symptom? Märker ni ngn skillnad? Själv tycker jag att de kan ha minskat en aning, inte riktigt lika trött och inte riktigt samma smärtor i brösten, däremot är jag mer lättirriterad och stingslig av mig... tycker också att svullnaden i magen lagt sig lite - magen funkar bättre! Jag är i v 9 (8+2).
Plussade i förrgår TJOHO! fast med väldigt tveksam start... då jag precis (en vecka tillbaka börjat med Waran pga av att jag haft massa blodproppar.. och... ja, gravid och waran gick ju inte ihop alls. SÅ fick irnga min äkare IGEN och säga att läget har förändrats en del på två veckor och att jag nog msåte sluta direkt med medicinen. Men med lite fix med MVC och kardiologen + neruroogimotatgningen har de nu bytt min mediicn mot något mycket dyrare som inte skall skada barnet.
BF 26 juni i alla fall, men vet med all säkerhet att bebisen antagligen kommer plockas ut två-fyra vecjkor tidigare eftersom jag har gjort tre snitt tidigare.
En dotter på sju år i december och en son på 4 ½ år. Samt ett utomkvedesskap som gick åt skogen i v 17 för nu 8 år sedan.. =*(