Varför ska jag skämmas för att jag inte kommer få amma?

Jag är helt klart en amningsförespråkare (och jag gillar verkligen inte ordet 'amningshysteri') men jag tycker inte att flaskmatning i sig gör en till en dålig mamma. Några har testat att amma och inte fått det att funka, några tar mediciner som det inte går att amma på, några har mentala spärrar, några måste jobba... Allt det där kan jag förstå.

Det jag inte har förståelse för är de som väljer bort amningen enbart för att de vill kunna ha egentid eller för att kunna festa/röka eller av andra rent själviska anledningar, och som tycker att det är okej för "ersättning är ju lika bra ändå". Det känns helt enkelt inte särskilt påläst.

Men ser jag en flaskmatande mamma på stan så antar jag automatiskt att hon faller i den första kategorin. Och det gör ju du också; hellre flaskmata än att utsätta bebisen för andra risker genom att du blir vinglig och yr, absolut!

Förresten, du kan dubbelkolla din medicins förenlighet med amning här; det är inte alltid informationsbladet är korrekt:

www.janusinfo.se/