Ska ja komma ut som transvestit?

Visst kan det hända att en "bekännelse" från dig inte slår väl ut, det finns alltid en risk för personlig förlust då man anförtror sig.
Å andra sidan finns det mycket att vinna i att vara ärlig. Främst är det väl skönt att slippa dölja en del av sig själv eller att ängslas inför tanken på en eventuell upptäckt. Det är tröttande att ha hemligheter.
Det är säkert också större chans att bli accepterad om du berättar om det och ger henne en möjlighet att förstå än om hon får kännedom om din fetischism genom att hitta hela, eller delar av, din garderob. Lögn eller bedräglighet skadar tilliten och hon kanske i ett sådant läge inte skulle känna sig säker på att du inte undanhöll något mer.
Personligen skulle jag inte ha några som helst problem med just din fetischism men det gör ju ingen skillnad för dig, tyvärr.
Hoppas allt går bra oavsett hur du väljer att göra!   

Tack för ett uppmuntrande svar, lyckliga du !

Jag tänker ungefär som du. För mig är det också en sporadisk och oskyldig lek. Det första steget måste vara genom ord. Det är därför jag funderar på att träda fram. Jag vill ju inte bli avslöjad med trosorna på.

Visst har det funnits tillfällen att komma ut, men jag har inte tagit dem tyvärr. En gång hade vi en sexlek där jag hade hennes underkläder. Underbart! En annan gång när vi kom in på ämnet underkläder frågade hon om jag kanske var transvestit. Dum som jag var svarade jag nej, och därmed dog den diskussionen. Jag förmådde mig aldrig att ta upp tråden igen... fan...

Ni som svarade positivt tidigare i tråden; är det någon av er som är kvinna?
Rent hypotetisk; tänk om jag är din man. Skulle du resonera likadant då?

Bra med lite andra synpunkter också bland alla positiva svar. Det finns ju trots allt en del saker som talar emot, precis som du skriver Jesper.

Det här med fantasier är ett spännande men svårt ämne. Jag försöker ibland ta upp det, försöker prata om det och föreslår ibland att man skulle kunna försöka realisera någon mindre avancerad fantasi. Men min fru verkar inte så intresserad och vill inte gärna berätta om vad hon fantiserar om, än mindre realisera. Hon säger som du Jesper att en hel del fantasier bör nog stanna just som det de är, och det kan jag också hålla med om. "Sex ska vara utan förväntningar och krav."

Dock tycker jag att man ska kunna prata om fantasier. Jag kan väl fantisera om att bli våldtagen av en brutal man, det är inget jag skäms för, men jag vill nog inte testa det på riktigt.

Min fetischism är dock inte bara en fantasi. Det är något jag förverkligat för mig själv (sedan tonåren). Tyvärr har jag ingen att dela den med och jag kan inte ägna mig åt den särskilt ofta.

Förutom min egen blyghet är det ju just det att; tänk om responsen inte blir som man hoppats. Tänk om allt skiter sig. I värsta fall står man kanske utan fru några månader senare, i mer gynnsamma blir man förvandlad till en pervers gubbe med konstiga böjelser och utan sexliv med sin fru.