Inlägg från: Chiquita07 |Visa alla inlägg
  • Chiquita07

    21 år och sjukskriven!

    Jag är 21 år o sjukskriven för bland annat tvångssyndrom (ocd). Det handlar om att jag har hygientvång, typ tvättar mig mer än normalt, känner mig sällan ren utan nästan alltid smutsig. Byter kläder ofta, duschar o tvättar händerna alldeles för mycket. Hur som helst jag försöker verkligen bli frisk och söker faktiskt jobb för jag vill bli en normal människa. Dessutom har jag en privat skuld till min mamma på 29 000 kr, min inkomst i dagsläget (sjukpenning) är på 5600 kr. Ska betala av 3000kr/mån så skuldfri till sommaren. Får dock leva snålt. 2600kr klarar jag mig dock på då jag bor gratis hemma o har bil, behöver bara betala mobilräkning (245kr/mån) och hundförsäkring (ca 300kr/mån) o då har jag ca 2000 kr kvar till övrigt. Det är okej. Sen håller jag o killen på o försöker skaffa barn mitt i allt, kanske verkar konstigt jag vet men killen jobbar o vi vet att vi kommer fixa detta. Barn e typ allt jag vill ha o killen vill inte heller vänta längre. Visst jag kommer bli skuldfri till sommaren som sagt och gravid inom kort hoppas jag men mitt problem e att va gör jag fram tills dess?? Jag har världens tråkigaste vardag, jag går hemma, duschar, tvättar händerna, lagar mat, går ut med hunden, kollar familjeliv, sover middag ibland för jag blir helt slut av mina tvångshandlingar... Jag har som sagt dåligt om pengar så finns inte mycket att göra. Finns det något annat att hitta på?? Tacksam för tips!!

  • Svar på tråden 21 år och sjukskriven!
  • Chiquita07

    Det e barn jag behöver för att må bra känner jag. Jag är inte psykiskt sjuk alltså jag klarar av att ta hand om ett barn. Utåt sett verkar jag fullt normal det e bara det att jag vet ju själv om att jag tvättar mig alldeles för mycket. Den privata skulden har jag kontroll på som sagt och till sommaren är den borta. Min kille jobbar o tillsammans kan vi försörja ett barn. Jag bor hos mina föräldrar men ska flytta så snart jag har ett jobb.

  • Chiquita07
    jassikan skrev 2013-09-04 20:18:35 följande:
    Går du på någon behandling/får du hjälp med problemen? Satsa på att gå till någon som kan hjälpa dig med problemen. Den som gett dig diagnosen borde kunna remitera dig eller så borde försäkringskassan kunna hjälpa till så du får rätt hjälp/behandling. Satsa på någon motion kanske, kostar inte mycket att gå promenader. Det gör du väl i och för sig med hunden, men du kan ju ta en egen promenad också om du inte går väldigt mycket med hunden redan. Eller löpning, men då kan du behöva riktigt bra skor och de kostar ju lite. Gå till bibblan och bestäm dig för att lära dig något nytt, kan vara allt från svampar till ett nytt språk. Kan ta upp en hel del tid om man gräver ner sig ordentligt. Och billigt. Eller kanske foto och bildbehandling. Du kan börja fota med mobilen när du är ute och promenerar. Sen kan du ju också redigera och utforska bildbehandling. Börja baka, finns en drillion recept på cupcakes, tårtor etc. på nätet. Och mycket teknik att titta på och försöka lära sig när det handlar om att göra tårtor med figurer och motiv på.    Kostar inte heller så mycket. Och kanske uppskattas av både mamma och pojkvännen. Personligen hade jag inte valt att skaffa barn i din sits, dels pga ekonomi, ditt boende och att du behöver få hjälp med problemen.

    Min bacillskräck som man kan kalla den e en stor del av mitt liv, en livsstil kan man säga, den går liksom inte bli av med helt. Jag har fått hjälp genom läkare men det funkar verkligen inte. Problemen minskar dock när jag har det bra omkring mig o ökar om jag har det dåligt (tex om jag bråkar med pojkvännen) Tack för dina tips! Träningsskor har jag, så ut o träna får jag börja med. Det e dock det sociala jag saknar nåt otroligt. Jag vet att jobb kommer jag få inom kort på min pappas företag dock kanske det inte blir heltid men det kommer bli bra. Och boende löser sig när jag får jobb för jag har en stor chans att få lägenhetserbjudande tack vare höga poäng hos en viss hyresvärd. Jag vet att den dagen jag har jobb, boende o barn då kommer problemen minska väldigt mkt för tvångssyndrom e en ångestsjukdom o påverkar av hur livet e i övrigt. Jag e medveten om att jag börjar i fel ordning men alla kan inte gå samma väg här i livet..
  • Chiquita07

    Det va inte det jag ville höra jag frågar hur man kan sysselsätta sig när man har en tråkig vardag

  • Chiquita07

    Jag har inte bacillskräck för barn, varken snor eller löss. Jag har jobbat med barn. Det handlar mer om min egen hygien.

  • Chiquita07
    nötskrikan skrev 2013-09-05 08:44:26 följande:
    Du måste se till att må bra själv innan du skaffar barn. Som andra säger, OCD blir ofta sämre under graviditeten och när man får barn. Hur hade du tänkt sköta barnet, ska du ha plasthandskar på? Spädbarn kräks massor, de bajsar ofta flera gånger per dag. Hur ska du byta blöjor? Hur ska du hantera att barnet kräks på dig? Vad gör du om du har ångest när du ska försöka trösta barnet som kanske har kolik och skriker massa timmar per dag plus att du inte får sova? Ska du överföra din bacillskräck till barnet? Så fort barnet blir lite äldre kommer det ju att lära sig av dig.

    Ni har missförstått mitt problem, eller så har jag inte varit tydlig. Jag har varken fobi för bajs, spyor eller något annat som har med barn att göra. Jag kan byta blöjor, äcklas inte det minsta. Men jag gillar tex inte o ta nya människor i hand men jag har en lösning på allt, tex som hälsar jag på nån går jag o tvättar händerna så fort som möjligt.
  • Chiquita07
    Omogen citron skrev 2013-09-05 09:15:58 följande:
    Du skriver själv i trådstarten att du är psykiskt sjuk. Varför är du annars sjukskriven? Ett barn ska man inte skaffa för att fixa upp sitt eget liv.

    Barn vill jag o min kille ha för vi har barnlängtan o gillar barn. Dom flesta skaffar barn någon gång i livet. Om jag får leva hela livet med ocd ska jag inte behöva missa att få barn i livet. Jag vill va en ung mamma o det blir jag inte om jag ska lägga flera år på att bli ocd-fri.
  • Chiquita07
    Meilinia skrev 2013-09-05 09:24:46 följande:
    Varför är det så nödvändigt att du är ung när du får barn?

    Jag har velat ha barn i 6-7 år, varför vänta onödigt länge?
  • Chiquita07
    Harvester skrev 2013-09-08 16:38:36 följande:
    Så du tycker detta är orimliga krav? Att ungen ska kunna bli försörjd, ha tak över huvudet och iaf en chans till att ha både en mamma och en pappa på samma ställe?? Inte så konstigt att det kostar staten så mkt i bostadsbidrag och försörjningsstöd samt ungar "på glid" från trasiga familjer...

    Du vet väl inte vad vi (jag o min kille) kommer ha när ungen kmr. Vi kommer kunna ge barnet allt det behöver. Jag bryr mig inte om vad andra tycker o tänker. Vill jag ha barn (o killen) skaffar jag det, oavsett vad ni säger. Det går inte övertala lr påverka mig. Jag vet att mitt barn kmr få det jättebra med en snäll o lugn mamma o underbar o stabil pappa.
Svar på tråden 21 år och sjukskriven!