21 år och sjukskriven!

Det e barn jag behöver för att må bra känner jag. Jag är inte psykiskt sjuk alltså jag klarar av att ta hand om ett barn. Utåt sett verkar jag fullt normal det e bara det att jag vet ju själv om att jag tvättar mig alldeles för mycket. Den privata skulden har jag kontroll på som sagt och till sommaren är den borta. Min kille jobbar o tillsammans kan vi försörja ett barn. Jag bor hos mina föräldrar men ska flytta så snart jag har ett jobb.

Det e barn jag behöver för att må bra känner jag. Jag är inte psykiskt sjuk alltså jag klarar av att ta hand om ett barn. Utåt sett verkar jag fullt normal det e bara det att jag vet ju själv om att jag tvättar mig alldeles för mycket. Den privata skulden har jag kontroll på som sagt och till sommaren är den borta. Min kille jobbar o tillsammans kan vi försörja ett barn. Jag bor hos mina föräldrar men ska flytta så snart jag har ett jobb.

Köp en/låna en baby so real docka som är precis som ett barn och ha den ett dygn så ska du se att du inte kommer att klara av det! 

Min bacillskräck som man kan kalla den e en stor del av mitt liv, en livsstil kan man säga, den går liksom inte bli av med helt. Jag har fått hjälp genom läkare men det funkar verkligen inte. Problemen minskar dock när jag har det bra omkring mig o ökar om jag har det dåligt (tex om jag bråkar med pojkvännen) Tack för dina tips! Träningsskor har jag, så ut o träna får jag börja med. Det e dock det sociala jag saknar nåt otroligt. Jag vet att jobb kommer jag få inom kort på min pappas företag dock kanske det inte blir heltid men det kommer bli bra. Och boende löser sig när jag får jobb för jag har en stor chans att få lägenhetserbjudande tack vare höga poäng hos en viss hyresvärd. Jag vet att den dagen jag har jobb, boende o barn då kommer problemen minska väldigt mkt för tvångssyndrom e en ångestsjukdom o påverkar av hur livet e i övrigt. Jag e medveten om att jag börjar i fel ordning men alla kan inte gå samma väg här i livet..

Det va inte det jag ville höra jag frågar hur man kan sysselsätta sig när man har en tråkig vardag

Efter att ha läst alla trådar TS startat när jag sökte så skriver jag " NEJ FÖR HELVETE, skaffa inga barn nu"!!!

Jag har inte bacillskräck för barn, varken snor eller löss. Jag har jobbat med barn. Det handlar mer om min egen hygien.

Ni har missförstått mitt problem, eller så har jag inte varit tydlig. Jag har varken fobi för bajs, spyor eller något annat som har med barn att göra. Jag kan byta blöjor, äcklas inte det minsta. Men jag gillar tex inte o ta nya människor i hand men jag har en lösning på allt, tex som hälsar jag på nån går jag o tvättar händerna så fort som möjligt.

Barn vill jag o min kille ha för vi har barnlängtan o gillar barn. Dom flesta skaffar barn någon gång i livet. Om jag får leva hela livet med ocd ska jag inte behöva missa att få barn i livet. Jag vill va en ung mamma o det blir jag inte om jag ska lägga flera år på att bli ocd-fri.