Är det ok att lägga utvecklingssamtal på lektionstid?

Det handlar inte bara om övertidsersättning. Det handlar om att orka och få ihop livet för egen del.

Vi lärare har inte heller någon magisk gräddfil att ta till. Vi har inte rätt till förskola fram till 19 för våra egna barn bara för att en förälder inte kan (vill?) komma på samtal före 17.30. Vi har inte egna barn som på något magiskt vis klarar att vara på fritids mellan 6 och 18.30 i två veckor när våra samtal ligger. Vi har inte superkrafter och klarar att vara trevliga, klartänkta och engagerade non stop 7 - 18 utan minsta kaffepaus.

Vi har ansvaret för ERA BARN på dagarna och är skyldiga att erbjuda god undervisning och utrymme för tröst, konfliktlösning och närvaro ÄVEN under perioden då vi har utvecklingssamtal. Därför går det inte att lägga all barnfri tid på samtal, vi MÅSTE hinna med en del interna möten, planering och förberedelse. Om lektionerna slutar 14.00 kan inte all tid efter det gå till samtal med föräldrar. Det MÅSTE finnas luft för akuta samtal med kuratorn, med gråtande barn, telefonsamtal till den förälder vars barn slog ett annat och samtal med barnet självt. Eller ska vi skita i allt sådant under de tre veckor samtalen ligger? 

Istället för att begära att lärarna ska ge vika hela tiden kan du väl gå på din egen arbetsgivare, för nog borde man få gå på samtal i skolan...    

Ni som tror att det bara handlar om någon vecka per år:

Utvecklingssamtal har man ett per termin och elev, ca 25 stycken per termin alltså. Det vet de flesta.
Vad man kanske inte vet är att vi utöver utvecklingssamtalen har samtal med elever som av någon anledning behöver, kan vara inlärningssvårigheter, sociala svårigheter osv. Har eleven stora svårigheter måste vi enligt lag upprätta åtgärdsprogram och utvärdera dessa med föräldrar och elev ca var sjätte vecka. Oftast har man kanske fyra sådana åtgärdsprogram i en vanlig klass.

Räkna för enkelhetens skull med att en termin är på 20 veckor. Redan nu är vi alltså uppe i runt två samtal per vecka om vi smetar ut dem jämnt under terminen.  

Sedan tillkommer de samtal man har med föräldrar om barn som inte har fullt så stora svårigheter att det blir åtgärdsprogram, men som inte kan vänta till nästa utvecklingssamtal. Barn som varit sjuka mycket och behöver en särskild plan för att komma ikapp, barn som känner sig utanför, barn som slagits någon enstaka gång, familjer som inte får läxorna att fungera, föräldrar som ber om hjälp att stötta läsutvecklingen på hemmaplan osv.   

Sedan tillkommer  samtal/möten med förälder och tredje part, som socialtjänsten, BUP, logoped, överlämningsmöten från förskola. 

Om alla skulle kräva samtal efter arbetstid skulle alltså läraren behöva samtala efter sin egen arbetstid sisådär 2-3 kvällar per vecka VARJE vecka, skolåret om.   

Jag anser att föräldrarnas skyldighet är väldigt mycket större, eftersom det är föräldrarnas BARN det handlar om. För mig som lärare är det mitt JOBB. Och i min värld prioriterar man sina barn högre än sitt jobb. "Lärare" är en anställningsform, "föräldraskap" är en del av en människa och ett dygnet-runt-ansvar omöjligt att frigöra sig ifrån.

Och ja, jag anser att föräldrar får "ta" att det ibland är lite knöligt att ha barn. Förälder är man varje sekund, men "lärare" är man bara när man är på sitt arbete. Precis som andra verksamheter har sina öppettider har skolan sina.

Visst, många t.ex. tandläkarmottagningar erbjuder sena tider. Men de har andra möjligheter att stuva om arbetstiden. Lärare MÅSTE vara på plats när lektionerna börjar (för att ta hand om era barn), så det finns inte jättestort utrymme att flexa fram sena eftermiddagstider. På min skola MÅSTE jag exempelvis vara på plats senast 8.00 fem dagar i veckan. Barnläkaren som kan erbjuda tider fram till 19.00 på onsdagar kanske kan börja arbeta först 10.00 någon morgon och på så vis frigöra tid.

Tja, på de 20 - 30 år som passerat har lärarna fått en betydligt högre arbetsbelastning. Tiden som läggs på dokumentation har ökat enormt, vi har fått ny läroplan och nya kursplaner. Skollagen har skärpts på vissa punkter. Samtalen har en annan utformning, inriktning och är betydligt längre. Verkligheten ser annorlunda ut helt enkelt.

På 80-talet kanske man kunde gå hem när barnen slutade 14.00 och komma tillbaka 17.30 och ha samtal. Då orkar man. Nu kan det vara lektioner till 14, socialtjänstmöte 14-15 och betygskonferens 15-16. Efter en sådan dag med lektioner och möten i ett klarar man kanske bara 1-2 samtal, om de ska hålla någon slags kvalité. 

Och för att förtydliga för alla icke-lärare som tror att det går att räkna 17 + 8 = massa tid över så vill jag bara säga att det inte är så enkelt. Ofta har man små minihål mellan lektioner. För att ta ett exempel så kanske man har fyra lektioner en dag, men 15 minuter mellan varje. Då "försvinner" en timme till av dagen, utan att man kan boka in ett möte på den timmen. På 15 minuter hinner man ju typ kolla mejlen och kopiera ett papper och prata en snabbis med en elev om dagens läxa, inget mer.  

Efter lektionernas slut kan det vara en halvtimme innan konferensen börjar, dvs för lite tid för ett utvecklingssamtal men ändå en halvtimme som "försvinner" av arbetsdagen. Självklart jobbar man den timmen, men det går som sagt inte att boka möten med föräldrar.

Efter konferensen kanske man har en timme innan man ska möta specialpedagogen angående en elev, så där kan man peta in ett samtal. Men inte två, eftersom samtalen tar MINST 30 minuter och viss marginal behövs. 
      

Och eftersom lärare MÅSTE börja när barnen börjar, så är deras möjligheter att flexa fram sena eftermiddagstider väldigt begränsad. Läkaren kanske börjar 8.00 fyra dagar i veckan, men 11.00 den femte och på så vis kan tid för en kvällsmottagning frigöras.

Men eftersom DITT BARN har rätt till både undervisning och omsorg så MÅSTE läraren börja runt 8.00 VARJE dag.

Tandläkarna kan ibland samordna sig två och två - en kan börja 7 och sluta 16 och den andra börjar 9.30 och slutar 18.30. Då kan tider erbjudas från 7 till 18. Lärare kan inte göra så, eftersom alla har en klass att ansvar för från tidig morgon.  

Om förskolan ens är öppen.. Stänger förskolan 18.00 måste många lämna jobbet runt 17.00. Då blir starten för senaste samtal runt 16.15.  Har man en halvtimmes resväg och en förskola som stänger 18 kan senaste samtalet starta runt 16.45. Och man kan ju hålla i minnet att den som lämnar jobbet 17.00 efter att ha börjat kanske 7.30, den människan har redan gjort sina 9 timmar på plats (dvs 45-timmarsvecka).

Visst får man kanske vara beredd på några sena dagar ibland om man jobbar heltid. Men lärare HAR ofta sena dagar ändå, det är APT och andra möten på kvällstid eftersom det är enda chansen att träffa all personal (när skolan är öppen måste ju några vara med barnen). I snitt kanske det är möten till 19-20 någon dag i månaden för många och där har man liksom redan fyllt sin barnvaktskvot, sedan får man snällt passa förskolans tider. Och - hur slappt det än kan låta för alla med riktiga, respektabla jobb - bara vara på jobbet max 8-10 timmar per dag. Med en starttid på 7.30-8 blir eftermiddagarna inte senare än att man måste dra 17, vilket som sagt ger start för sista samtal runt 16.00.

Så är det, att skaffa barn innebär att man tar på sig ett himla ansvar och ganska mycket jobb.

Du tror inte lärare själva är drabbade av livet då? Att det kanske DÄRFÖR är viktigt att hålla på sina arbetstider för att inte duka under?

Även lärare har egna läkarbesök, barn med tandläkartider, fiolavslutningar, psykologbesök, föräldramöten osv. Läkarbesöken tar man VAB för, något man måste räkna med om man skaffar sig barn. Och skolaktiviteterna är max ett par per termin för en "normal" elev. Föräldramöten är på kvällstid och även om man inte kan styra utv. samtal helt så brukar det ändå finnas alternativ.

På lågstadiet där jag jobbar går barnen 8-14 varje dag, det gör 30 h i veckan.

Nej, alla barn går inte till 14 varje dag, men klasserna delas i halvgrupper och en grupp slutar tidigt och den andra sent. Så läraren är bunden till 8-14, varje dag.     

Nej , barnen har inte lektioner nonstop 8-14. De har 15 min rast på förmiddagen (för lite för samtal), 30 min lunch då läraren måste passa barnen (går inte att ha samtal) och 30 min lunchrast (för lite för samtal). 1,25 h av varje dag "försvinner" alltså utan att läraren varken undervisar eller har möjlighet att hålla samtal.

Sen tillkommer en del möten som krävs för att verksamheten alls ska fungera och nödvändiga förberedelser som MÅSTE göras på plats, typ kopiering och iordningställande av material. Mycket kan man göra hemifrån. Men inte dela upp plockmaterial till matematik eller lägga orienteringsbanan i skogen.   

Men egentligen spelar det väl ingen roll hur vårt schema ser ut? Det som känns så tråkigt är ju att du inte verkar vilja tro på lärare när de säger att de inte hinner. Varför förutsätta att lärarna inte försöker göra sitt bästa?   

  

HÄR håller jag med dig fullt! Alldeles för mycket lektionstid "försvinner" av både det ena och andra skälet.     

Men just utvecklingssamtal är nog det mest "lektionsaktiga" man kan ta sig för om man inte är på lektion, så där har jag inga synpunkter. Utvecklingssamtal handlar ju om att reflektera över det egna lärandet och är kanske ett BÄTTRE lärtillfälle än lektionen man missar, eftersom man har en lärare helt för sig själv och relativt gott om tid att prata om bara den egna kunskapsutvecklingen.