Bra/dålig sömn - ett lotteri?

Jag har tre barn och de har varit helt olika sömnmässigt första året.

Barn nummer ett vaknade regelbundet varannan timme nätterna igenom. Periodvis vaknade han mer, men rätt regelbundet varannan timma. Vid 13 månader började han sova hela nätter.

Barn nummer två hade första två månaderna vänt helt på dygnet så sov hela dagen och var vaken hela nätterna. Därefter vaknade han varannan timme på nätterna tills han var 5 månader drygt. Då började han vakna konsekvent var 30-60 minut utan undantag från det han somnade på kvällen tills det var dags att gå upp för dagen. Vid 10 månader började han sova hela nätter men har haft många perioder efter det då han sovit oroligt med uppvak.

Barn nummer tre är bara två månader ännu så hur året/åren kommer att te sig vet vi ju inte ännu. Med tidigare erfarenheter som utgångspunkt så sover han som en gud. Sover flera timmar sammanhängande dagtid. Vaknar oftast två gånger på nätterna för amning. Kunde det ens vara möjligt .  

De äldsta sover numera sedan länge genom hela nätterna. Summa summarum: Lotteri . 

Vill inte raljera, men är det inte lite intressant att ingen av alla dessa "mitt barn sover bra pga mig"-föräldrar dyker upp här? Alla verkar rörande överens om att det - åtminstone till stor del - har med tur/gener att göra hur barn sover. 

Hur som helst: känner med alla som har en svinjobbigt sovsituation och blir förbannad på värdelösa BVC:er som inte kan säga mer än att allt är som det ska- när det uppenbart inte är det. Önskar oss alla en god nattsömn! 

Måste bara skriva till dig Mixan för jag vet vilket helvete det kan vara. I de värsta perioderna vaknade sonen ca 3 gånger i timmen och behövde hjälp för att komma till ro igen. Jag grät mig igenom både dagar och nätter för jag var så trött (hade max sovit 2 timmar i sträck sen förlossningen) och relationen till mannen var ju inte på topp eftersom han var lika trött.

Jag vet inte om ni har utrett något medicinskt men det var det som var vändningen i vårt fall. Min underbara BVC sköterska reagerade när jag i förbifarten sa att sonen (som då var 7 mån) lät som han fick uppstötningar på nätterna...inte alls mycket utan jag hade bara hört det några gånger. Hon föreslog att vi skulle börja med Nexium mot refux trots att jag var tveksam och inte ville använda mediciner i onödan. Efter 1 vecka sov sonen 4 timmar i sträck utan uppvak de flesta nätterna och detta mitt i seperationsfasen..
Vi har fått köra med nexium i två omgångar och nu verkar sonens reflux växt bort. Och natten till idag vaknade han 1! gång mellan 20.00 och 06.30... Jag är människa igen och förstår nu hur andra kan njuta så av sina barn :D

Ville bara berätta ifall det skulle kunna vara något för er också.

Och TS, tror definitivt det är ett lotteri hur de små sover men har också insett att man inte skall rycka på axlarna och säga "att så är det med småbarn" utan också försöka se så att det inte är något som stör som t.ex. reflux eller allergier...

Testa - mycket bra poäng.

BVC måste givetvis utreda om något är medicinskt fel om ett barn sover väldigt dåligt. Vår lilla tjej som har sovit som en dröm i övrigt sov inte alls bra när hon började med ersättning och var allergisk mot komjölksprotein. Så fort hon fick mjölkfritt så tog det bara några veckor så var hon tillbaka i att sova hela natten.

Håller med TS. Vårt första barn sov riktigt uselt första åren, och vårt andra barn har sovit riktigt bra. Första barnet var mer orolig överlag och hade väldigt svårt att komma till ro. Lilla kan mer somna var som helst, i knä, vagn, bredvid oss i sängen o.s.v. Bara att ge honom hans filt och napparna så somnar han om han är tillräckligt trött. Fungerade aldrig så med stora pojken. Så hade jag bara haft lilla hade jag säkert kunnat tycka att det är väldigt lätt med barn och deras sömn. Men nu har jag provat att ha en av varje och jag tror mig veta att det faktiskt är ren tur eller otur vad för sorts barn man får vad det gäller sömnen. Man får prova sig fram hur barnet sover bäst men en del barn har svårt att sova bra hur man än bär sig åt.

Kan tillägga att min äldsta började sova hela nätter utan att väcka oss ungefär då han fyllde 4 år.... så det ordnar sig så småningom för alla. Men 4 år är en lång tid utan ordentlig nattsömn så jag vet hur det känns att känna sig både frustrerad och rejält under isen. Vi hade turen att ha en farmor till sonen som vi kunde lämna honom till någon natt då och då så vi kunde få sova. Hon har nog räddat vårt äktenskap....

Ja det är i mångt och mycket ett lotteri. Sen tycker jag det ofta är så att de som får "enkla" bebisar ofta får flera och det har nog med gener att göra. Just de bebisarna har kanske inte magar som strular och sånt.

Jag har haft 3 jättejobbiga spädisar och en plättlätt (nummer 3). Det var väldigt trevligt att prova den enkla sorten också och jag gjorde verkligen inget annorlunda. Han kunde t o m sova på ryggen/sidan medan de andra bara kunnat sova på mage (och även då har de som varit värst vaknat var 5e till 15e minut hela natten).

Jag tror att ettan hade jag upplevt som lättare om hon varit senare i skaran. Inte så enkel som trean men klart lättare än vad jag nu upplevde. Hade jag bara varit lite kaxigare och vågat låta henne prova sova på magen före 3 månader hade hon nog faktiskt kunnat sova någon timme i sträck på natten. Nu sov hon bara på magen och då liggande på mig för att jag ville ha koll och då väckte vi varandra - såklart + att jag fick förskräckligt ont i ryggen. När jag sen köpte ett larm och lät henne sova på mage började hon sova riktigt drägligt med enbart ett fåtal uppvak men inte det här konstanta bökandet och skrik flera ggr i timmen.

Men det är ju inte bara sömn, det gäller ju uppfostran i övrigt också. Min äldsta dotter har varit sjukt enkel att ha att göra med (ja sen hon började sova). Mina grannar brukar skoja och säga att vi eg bara har 3 barn för äldsta gills inte då hon är så enkel. Alltid gjort som man sagt, alltid accepterat ett nej (hon har kunnat börja gråta men ändå låtit bli) och i princip aldrig behövt passas för att hon inte ens tänkt hitta på något elände. Jag måste erkänna att jag var rätt kaxig där i början. Tänkte att något rätt måste jag nog gjort ändå. Sen fick hon 3 småsyskon och jag blev, väldigt, väldigt mycket ödmjukare.

Tänker på er tuffa mammor i tråden!
Hur går det för er?
Lite lättare nu när det blir kallare och mörkare?

Ingen skillnad hos oss iaf. Nu har de nästan blivit värre då han är konstant gnällig på dagarna då han är fruktansvärt trött men nu har problem att somna dagtid. Var hos Bvc för någon vecka sen. Sa att nu har han blivit som mer rapig. Som lite uppstötningar på natten när man tar upp han. Han luktar väldigt illa i munnen och har gjort säker över två månader. Som svavel eller något.

Hon frågade om han åt annorlunda men nej. Jag har alltid lagat eget så han äter lika.

Sen att de kunde lukta pga tänderna.

Så tja.

Har de kollat om han har reflux?
Det låter ju precis som det!
Mot det finns ju bra medicin - dvs onödigt att må dåligt om man inte "behöver".
Hur mår du?
Jag förstår att ingen fattar. BVC måste ha en eldgaffel i röven för att reagera.

Har de kollat om han har reflux?
Det låter ju precis som det!
Mot det finns ju bra medicin - dvs onödigt att må dåligt om man inte "behöver".
Hur mår du?
Jag förstår att ingen fattar. BVC måste ha en eldgaffel i röven för att reagera.

Mixan: så ledsen för er skull, skitjobbigt att det inte blir bättre! Men jag tycker att det låter som att du har en känsla av att något inte stämmer och som att det bästa vore att glömma BVC och försöka träffa en läkare istället. Och hoppas att den personen lyssnar. 

BVC är JÄTTEduktiga på att väga och mäta och säga att man har ett fint barn. Men att lyssna och försöka hjälpa? Nä, sånt verkar de inte syssla med. Eller, jo, vi fick samma tips om och om igen om att försöka mata mer innan läggdags, mata mer första uppvaket på natten o.s.v. Sen var det slut på idéer och förslag... 

Vi har fått en remiss för att undersöka om reflux. Nämnde de inte själv utan personal på öppna förskolan sa de. ( här ligger Bvc och öppna i samma hus och samarbetar en hel del)

För övrigt har de nog blivit sämre( om möjligt) han skriker mer dagtid nu. Vad man än gör duger inget. Lika på nätterna. Inget hjälper. Började ääven amma mer igen ifall han sökte ännu mer närhet än den han får jämt. Men han är inte intresserad av de heller. Han ammar normalt bara en gång vid 4-5 tiden på morgonen

Vi har haft tur. Första sov jättebra, hela nätter när han var ca två månader och det har hållit i sig hela hans liv, tre och ett halvt nu. Vi fick andra för några månaders sen, den bebisen sover om möjligt ännu bättre! Jag var så nervös innan, tänkt nu kommer bebisen som aldrig kommer sova eftersom vi hade det så smidigt med första. Men än så länge funkar sömnen jättebra. Visst har vi fått in rutiner bra på båda barnen och lyssnat på signaler men jag tror de bara är såna, gener eller vad det kan vara. Och jag är överlycklig och tacksam för det!

Bra att de börjar att ta er på allvar Mixan! Reflux är ju en bra start!
Men det är ju mkt utveckling och tänder som dessutom ska spöka!
Hur många tänder har han fått? De första 4 är i min erfarenhet de allra värsta.
Har sonen börjat vilja gå och är frustrerad över sånt?

Jag lider verkligen med både dig och din son. Det är en tuff start för er båda.
Det kommer en ljusning. Men det sker så gradvis att man knappt märker den först. Du är ju hur grym som helst som klarat 11 mån!

Jag personligen satte delmål jag skulle klara - si och så många nätter- och sen unnade jag mig ngt. En hårklippning en lördagsmorgon eller något annat som gjorde att det kändes värt att stå ut lite till.

Har du hittat någon annan irl som förstår dig och som kan relatera? Att få prata med någon som förstår är så sublimt skönt när man är mitt i träsket.

Själv skolade jag in min stora bad boy när han var 2 år på fsk - men inget tvingar en att vänta så länge. Att få vara mamma "deltid" (min man har inte kunnat vara pappaledig) jobba och hämta kl 15 är ljuvligt.

Känner du behovet att bolla tankar så skriv i tråden eller skicka ett pm!