Bra/dålig sömn - ett lotteri?
Har varit mycket inne på Sömn/Dyngsrytm eftersom vi har ett barn som det har strulat med från start. Har många gånger sett föräldrar som skriver att "vi har lyssnat på barnets behov och därför har det gått bra". Som förälder till ett barn som har sovit MYCKET dåligt under nästan hela sitt första år blir jag lite provocerad.
Om man har ett barn som inte sover i sin egen säng, bredvid mig, på mig, mellan mig och pappan, på pappan, i vagn, i famn, i knäet, när man sjunger, när man spelar musik, när det är tyst, när det är mycket ljud, när man vaggar, i sjal, i sele, på rygg, på sida, på mage, i hårdliften, i nära släktings famn, hemma hos någon annan, i soffan, i babynästet, när det definitivt är mätt, nära till bröstet o.s.v. Vad har man gjort för fel då? Vilka signaler ska vi ha missat? Och nej, vi testade inte allt på en gång så att barnet inte fick en chans att komma till ro.
Jag tror snarare att ni som har barn som sover bra helt enkelt har haft tur i livets lotteri. Roligt för er, dock, hoppas det fortsätter så!
Har jag fel?
