Bra/dålig sömn - ett lotteri?

Vi har då otur. Likt dig TS har vi testat allt. 9 månader är han nu våran son visserligen seperationsfas men mycket mycket värre. Jag har nog inte ens sovit en timme i sträck sedan han föddes.

Äktenskapet blir lidande. Våra familjer blir lidande för vi orkar inget. Jag gör allt för att underhålla. Förskola, lekplats, långa promenader, babysim, utflykter. Allt för Hans skull för jag vet hur mycket de ger honom. Min älskade son. Hur glad han blir.

Men jag orkar inte eegentligen. Jag vill bara lägga mig på trottoaren och dö.

Jag är så jävla trött rent ut sagt. Sov när han sover. Javisst! Men efter 9 månader av sömntortyr så kan jag nu inte sova. Jag är konstant stressad. Mitt hjärta går i 300 hela tiden. Pulsen slår som bara den. Jag kan inte koppla av längre. Aldrig. Jag försöker avlappning meditation. Vad som. Men nej.

Jaghar ger upp. Jag har accepterat att de är så här mmitt liv kommer vara.

Dåliga dagar är jag övertygad att jag kommer dö av detta. Sömnbristen kommer ta mitt liv. Helt seriöst så tror jag de i vissa lägen.

Vi vågar inte tänka på syskon. Jag har även tänkt sterilisera mig ifall ett svagt ögonblick kommer och vi bestämmer oss att skaffa en två. Jag kan inte leva så här en gång till. Vi kan inte. Vi vågar inte chansa. Å Gud vet när detta slutar. Eller slutar de aldrig.

Förlåt att jag kapade lite. Men iaf. Du har rätt! De är nog ett lotteri.

Tack alla för era svar trots att de inte är min tråd

Vi går hos en bvc psykolog för de blir så påfrestande för oss som förälder. Hon fråghade kolleger om vad och hur vi skulle göra. De kom med förslag men allt hade vi redan testat.

Vi har från början alltid sagt till våran bvckontakt hur de är. Hur vi mår. Bert om tips och hjälp. Men hon ler och har redan från början bara sagt: de är en fas, ytterligare en fas. Jajamän en fas.

Jag är jäkligt trött på dessa faser. Han för väldigt känslig för just faserna de märks.

Men ändå. Borde de då aldrig vara bra? En vecka iaf? Något?

Jag svarade ärligt på frågorna. Eller Vi eftersom vi var där och gjorde de ihop. Hon konstaterade att de vi egentligen behöver är sova. !!

Just de ja sagt hela tiden.

Men därefter kommer ett skratt och: de är så här de är att ha småbarn.

Min Man jobbar skift förmiddag/eftermiddag. Men som de varit från start vill sonen bara ha mig. Blir helt hysterisk till slut. När 40-50 min gått tar jag över. Då kan jag ju iaf inte sova.

Grejen är att första 4 månaderna var han aldrig ledsen (förutom på natten) Alla tyckte han var den snällaste bebisen de sett tyst och lugn.

Vi har inga problem oftast att lägga honom på natten utan han somnar alltid till bra. Från vaken till sova i sin säng utan våran hjälp. Men som igår. Efter 90min började det ,han gråter vrider stökar runt och vad vi än gör hjälper inget. Å så har de alltid varit. Vibbar som jag skrev testat alla olika sätt med sovplats, hjälp att somna om. Sovtiderna på dagen. Aktiviteter på dagen eller bara vara hemma på dagen med promenader osv. Vi har flyttat. Då faktiskt då jag och maken valde att bo på skilda ställen eftersom sömnbristen gjorde att vi bråkade väldigt mycket. För att inte de skulle störa och göra honom ännu mer ledsen valde vi separata boende!!! Men de kvittade ju och nu bor vi ihop igen på ny adress då. Vi kan nu hantera de bättre eftersom vi fått ta tanken att de är så här de kommer vara. Och speciellt jag då tar ännu mer ansvar just gör jag inte vill att maken ska bli sur och lidande på jobbet.

Nej ingen annan avlastning. Ingen vidare familj som bryr sig varken från min eller makens sida.

Men jag kämpar och jag har acceptertat detta men jag gråter dagligen och två ggr i veckan bryter jag ihop.

Men för Att citera våran Bvc: de blir bättre

Ingen skillnad hos oss iaf. Nu har de nästan blivit värre då han är konstant gnällig på dagarna då han är fruktansvärt trött men nu har problem att somna dagtid. Var hos Bvc för någon vecka sen. Sa att nu har han blivit som mer rapig. Som lite uppstötningar på natten när man tar upp han. Han luktar väldigt illa i munnen och har gjort säker över två månader. Som svavel eller något.

Hon frågade om han åt annorlunda men nej. Jag har alltid lagat eget så han äter lika.

Sen att de kunde lukta pga tänderna.

Så tja.

Vi har fått en remiss för att undersöka om reflux. Nämnde de inte själv utan personal på öppna förskolan sa de. ( här ligger Bvc och öppna i samma hus och samarbetar en hel del)

För övrigt har de nog blivit sämre( om möjligt) han skriker mer dagtid nu. Vad man än gör duger inget. Lika på nätterna. Inget hjälper. Började ääven amma mer igen ifall han sökte ännu mer närhet än den han får jämt. Men han är inte intresserad av de heller. Han ammar normalt bara en gång vid 4-5 tiden på morgonen