Bra/dålig sömn - ett lotteri?

Det är tur.

Jag har haft en av varje. En som vägrade sova och en nickedocka som man bara lade ifrån sig.

Var också frustrerad och kände mig utpekad som "dålig" mamma.
Stora sonen hade kolik och visade sig ha mjölkprotein allergi.
När vi kom till rätta med allergierna började han sova.

Fortsätt vara en lyhörd mamma och läs på om high yield children eller "överlevarbarn". Sådana som kräver mkt och skulle överlevt på stenåldern genom att kräva omvårdnad.

Min stora son var superkrävande upp till 18 mån men mkt intelligent, empatisk, tidig i språket. Pratade i 4-5 ords meningar vid 18 mån. Ritade gubbar innan 2 år med ögon näsa mun. Osv. Han är nu vid 3 år universums mest underbara (opartisk I know).

Så ett krävande barn kan vara a blessing in disguise.

Mixan: Mitt hjärta blöder! Känner igen mig så väl!
(Fast jag var dumdristig att ändå hoppa ut för stupet en andra gång.)

Nej ingen kan förstå vilken zombie man blir efter några månaders sömntortyr och hur dåligt samvete man har när man sitter på golvet med ringande öron och försöker ställa sig upp för att åka till en mammagympa som bara gör en mer olycklig och orkeslös (eftersom ungen vägrar sova och vägrar ligga på filten) och andra mammor sneglar frågande på en.

Och allt ska vara rosaskimrande och barnet är ju det, det är ju världens finaste - men en själv är ett grått pösigt spöke som ställer smöret i skafferiet och lämnar nycklarna i dörren varje gång.

Tänker på er tuffa mammor i tråden!
Hur går det för er?
Lite lättare nu när det blir kallare och mörkare?

Har de kollat om han har reflux?
Det låter ju precis som det!
Mot det finns ju bra medicin - dvs onödigt att må dåligt om man inte "behöver".
Hur mår du?
Jag förstår att ingen fattar. BVC måste ha en eldgaffel i röven för att reagera.

Har de kollat om han har reflux?
Det låter ju precis som det!
Mot det finns ju bra medicin - dvs onödigt att må dåligt om man inte "behöver".
Hur mår du?
Jag förstår att ingen fattar. BVC måste ha en eldgaffel i röven för att reagera.

Bra att de börjar att ta er på allvar Mixan! Reflux är ju en bra start!
Men det är ju mkt utveckling och tänder som dessutom ska spöka!
Hur många tänder har han fått? De första 4 är i min erfarenhet de allra värsta.
Har sonen börjat vilja gå och är frustrerad över sånt?

Jag lider verkligen med både dig och din son. Det är en tuff start för er båda.
Det kommer en ljusning. Men det sker så gradvis att man knappt märker den först. Du är ju hur grym som helst som klarat 11 mån!

Jag personligen satte delmål jag skulle klara - si och så många nätter- och sen unnade jag mig ngt. En hårklippning en lördagsmorgon eller något annat som gjorde att det kändes värt att stå ut lite till.

Har du hittat någon annan irl som förstår dig och som kan relatera? Att få prata med någon som förstår är så sublimt skönt när man är mitt i träsket.

Själv skolade jag in min stora bad boy när han var 2 år på fsk - men inget tvingar en att vänta så länge. Att få vara mamma "deltid" (min man har inte kunnat vara pappaledig) jobba och hämta kl 15 är ljuvligt.

Känner du behovet att bolla tankar så skriv i tråden eller skicka ett pm!