Nej, säger det samma. För mig var det självklart att jag skulle ha biologiska barn. Vilket jag fått. Annars hade jag avstått barn. Jag ville ha genetiska band till mitt barn. Tyckte det var jättemysigt att vara gravid. Spädbarnstiden, amma. Underbart.
För egen del har upplevelsen att få bli gravid, uppleva en graviditet och få det lilla barnet i min famn varit otroligt viktig. Faktum att jag tyckte det var så mysigt att vara gravid att jag gärna kunde varit det hela livet.
Den underbaraste tiden är de tre första månaderna. Får ångest över hur fort tiden går och önskar att jag kunde pausa den. Känner att jag måste få uppleva ännu en graviditet och ännu ett nyfött barn.
Skulle överhuvudtaget inte kunna tänka mig att ta emot ett barn som var 2 - 3 år. Jag vill vara med från början, en 2 åring är otänkbart, barnet är då så stort att det börjat gå. Att få det lilla knytet i famnen är inget jag skulle överväga att byta bort mot en 2-åring (!), som har blivit så gammal.
Dessutom vill jag kunna titta efter likheter i utseende. Det var viktigt för mig att barnet verkligen är vårt eget. Särskilt som jag själv är adopterad, så vill jag absolut inte adoptera.