Hur blir man pappa vid donation?

Bör ju inte spela någon roll hur man blivit gravid. Om vi varit i Danmark, om de hänt på en kryssning eller om ja gjort jobbet själv.
Så länge de bara är att skriva på ett papper så är de ju självklart man gör de. Bör ju inte vara på annat sätt än om pappan gjort jobbet själv, hur ska dom veta liksom.
Har hört nåt om adoption, men andra som inte är gifta behöver ju inte adoptera sina barn.
Vore väldigt intressant om någon vet hur det funkar (gärna med egen erfarenhet).   

Hittade det här på Familjerätt på nätet: http://www.socfamratt.se/faderskap/assisterad-befruktning/420-insemination
Som ja förstår där så gör man ingen skillnad om barnet kommit till vid donation så länge modern godkänner fadern.
Alltså ingen skillnad mot om man skulle "gjort" barnet själv. Har ja fattat rätt?
Vill minnas att ja tidigare läst och hört en massa (bla här på Familjeliv) om att man måste adoptera för att bli fader till barnet, men alla som sagt de kan ju haft fel.

Men vänta lite nu.
Vart säger ja att vi tänkt ljuga för myndigheter?
Möjligheten finns att få hjälp i bla Danmark, vilket inte är ett hinder här i Sverige så de har ju inget med de här att göra.
Allt ja vill veta är hur det fungerar. Har läst olika och frågar nu själv för att se om någon VET här.
De finns ingen tanke att lura någon myndighet eller något annat konstigt!
Att ja skrev att ingen skulle veta hur man gjort är ju bara utifrån att de skulle kunna vara så, ifrån myndighetens sida.

Tack för ditt svar!
Finns din vän också här på FL, om man ev skulle ha lite funderingar? Låter ju som vi ska gå samma väg.

Ja de är ju inte helt enkla grejer de här så att ha någon som gjort samma grej innan att rådfråga lite skulle kännas bra. De dyker ju upp en och annan fundering som bara de som redan gjort allt kan svara bäst på.
Skulle dom tycka att de är ok så kanske vi kunde få en mailadress (hotmail eller liknande) eller nåt så kan man kanske skriva lite till varandra. Dom kan ju fortfarande vara anonyma osv om dom vill.

Finns det fler som gjort resan, spermiedonation i Danmark, som ev skulle vilja dela med sig av lite erfarenheter?

Nu har vi inte gjort de ännu men har planer på att göra de.
De går fort, inga köer, kostar inte många kronor (även om de kan va gratis i Sverige) och så går de att få hemlig donator (vi tycker att barnet klarar sig bra med en pappa).

Någon som har skäl till att inte göra de i Danmark? (förutom stängd/öppen donator)    

Finns ju ingenting som säger att biopappan som aldrig träffat barnet vill skänka sin ena njure eller liknande bara för att han runkade fram lite spärma 20 år tidigare. Och bara för att man har samma gener är de ingen garanti för att man kan hjälpa den andra om den blir sjuk.
En förälder bör få välja själv hur och vad man vill berätta och hur man vill uppfostra sitt barn, så länge det är med kärlek och omtanke. För alla är de inte så självklart att biopappan måste gå att spåra.
Barn med trygg uppväxt och vuxna omkring som villkorslöst ger kärlek har redan sina föräldrar, oavsett om de är biologiska eller inte.
Att några vill berätta och ge barnet val får stå för dom, men ja tror inte de finns något rätt eller fel.
Har flera vänner som är adopterade. En av dom har valt att söka sitt ursprung. Anledningen har varit att adoptivpappan stack och skaffade ny familj när hon var väldigt liten och att mamman vände henne ryggen då hon berättade att hon var bisexuell. Dvs dåliga föräldrar som aldrig skulle adopterat överhuvudtaget.
Dom andra har sina adoptivföräldrar som sina riktiga föräldrar och saknar inget. Dom har fått kärlek hela livet, vissa har syskon både biologiska och inte men är och känner sig som syskon osv.
Ja har också flera vänner som önskar att dom inte behövt växa upp med sina föräldrar överhuvudtaget då då varit dåliga föräldrar, så om man har bioföräldrar eller inte tror ja spelar väldigt liten roll så länge man får en kärleksfull uppväxt och bra uppfostran.