Hur blir man pappa vid donation?

Som ickegift måste du skriva på ett papper att du är pappan. Faderskapstest tas endast om du inte vill erkänna barnet som ditt eller om det finns fler tänkbara kandidater.

Vid anonym donation har varken ni, eller kliniken vetskap om vem som donerar sperman. Vet faktiskt inte om ni ens måste uppge detta i Sverige, att ni varit iväg, men det bör man göra tycker jag för säkerhets skull.
Vet heller inte om du måste adoptera barnet eller om det automatiskt blir ditt, men det vet säkert någon annan

Lycka till iaf!

Bör ju inte spela någon roll hur man blivit gravid. Om vi varit i Danmark, om de hänt på en kryssning eller om ja gjort jobbet själv.
Så länge de bara är att skriva på ett papper så är de ju självklart man gör de. Bör ju inte vara på annat sätt än om pappan gjort jobbet själv, hur ska dom veta liksom.
Har hört nåt om adoption, men andra som inte är gifta behöver ju inte adoptera sina barn.
Vore väldigt intressant om någon vet hur det funkar (gärna med egen erfarenhet).   

Ang adoptionen tänkte jag mer på dig OM du och din partner går isär har du ingen rätt till barnet om hon väljer att bråka om det.
Men som sagt, jag vet inte hur det går till i just donationsfall.

Som jag förstår det blir du registrerad som fader utan adoption om ni kan visa upp kopia av samtycket, om du fick skriva på sådant på kliniken (gör man i Sverige). Samma procedur som f biologiska IVF-barn i Sverige. Vid donation ska utredaren informera er om barnets rätt till " genetisk integritet", alltså få kännedom om sitt genetiska ursprung. Anonym donator är inte tillåten i Sverige, men det är det i Danmark, så väljer ni det kan det möjligen vara annorlunda, men jag tror inte det förändrar så mycket. Stort lycka till!

Detta hittade jag på en SR sida:

Svaret på den frågan är att vi inte tog upp arvsrätten eftersom barnet inte har någon arvsrätt från donatorn.  Istället adopterar mannen (om det rör sig om ett heterosexuellt par) eller den kvinna som ej är biologisk mor (när det handlar om ett lesbiskt par) barnet 
och barnet får alltså arvsrätt från den föräldern. Det är samma läge som när ett par adopterar från andra länder.

Här är länken:

sverigesradio.se/sida/artikel.aspx&artikel=2466422

Kanske hittar ni något bra där.

Hittade det här på Familjerätt på nätet: http://www.socfamratt.se/faderskap/assisterad-befruktning/420-insemination
Som ja förstår där så gör man ingen skillnad om barnet kommit till vid donation så länge modern godkänner fadern.
Alltså ingen skillnad mot om man skulle "gjort" barnet själv. Har ja fattat rätt?
Vill minnas att ja tidigare läst och hört en massa (bla här på Familjeliv) om att man måste adoptera för att bli fader till barnet, men alla som sagt de kan ju haft fel.

Det finns alltså olika uppgifter om detta. Enda sättet ni kan få veta på är genom att faktiskt fråga rätt instans om det hela...

Hur skulle du ha några rättigheter om 14 år, när ni gått isär och mamman tvingar fram ett faderskapstest och säger att barnet inte är ditt. Då har du inga rättigheter alls.

Jag skulle inte ljuga för myndigheterna om något så stort som mitt barn. Bättre att vara ärlig än att låta stoltheten stå i vägen.

Varför gör ni detta i Danmark? Ni kan väl få hjälp i svensk sjukvård - gratis- och då blir det inget juridiskt krångel?