Känns det som ens eget till hundra procent?

Sitter och tittar på min sovande dotter som är 4 veckor och resultatet av en äggdonation. Första gången hon sparkade och första gången jag fick se hennes fantastiska ögon så har känslan varit att hon är helt och hållet min. Att vi inte delar samma dna spelar ingen roll för det är tack vare mig och min man som hon finns till. Hon har växt i mig, det är jag som ammar henne och det är det som är det som betyder något. Vi kommer självklar att vara öppen om hur hon kommit till och ta det i hennes takt. Men ingen kan säga att hon inte är 100% min.