Känns det som ens eget till hundra procent?

Vårt barn känns fullständigt som om det var mitt även genetiskt. Ibland glömmer jag hur han kom till och kan tänka att han har min näsa eller något sådant. Han är fullständigt underbar och är en högvinst på trisslotteriet. Jag har fler barn och kan alltså jämföra känslan med dem.
Vi berättar int e hans tillblivelse för honom och inte för andra. 
Jag är gränslöst glad och tacksam och förstår inte hur vi kunde tveka innan vi beslöt oss att göra ÄD.

Önskar dig/er allt gott!