jag orkar inte, vet inte vad jag ska ta mig till...

Jag växte upp i en sådan miljö. Min pappa var riktigt våldsam och mamma, jag och brorsan var rädda för honom. Det var mycket bråk och ibland hittade jag min mamma gråtande på golvet. Minns hur de bråkade, pappa smällde igen ytterdörren och gasade iväg med bilen. Man hörde hur däcken slets mot marken. Vi alla formades av det, lärde oss att vara försiktiga. Jag utvecklade en personlighetsstörning (borderline), brorsan var alkoholist vid 15 års ålder och mamma har fortfarande sina depressionsperioder. Mamma och pappa separerade när jag var 7 år, och det var alldeles för sent. Så för ditt barns skull, lämna honom. Barnet mår bättre om ni inte är ihop.