Hur var det när era barn började förskoleklass?

Min dotter (nu 8år) är precis som din son, tycker om att vara hemma, hon har haft kul på dagis men har hon fått välja har hon velat vara hemma. Dessutom kändes det som ett superkliv från omvårdande förskolan till mer självständiga förskoleklassen. Första dagarna var jpbbiga, allt var nytt och skolgården enorm och barn som går ända upp i årskurs 6 ute på rasterna...! Men det gick bra, hon trivdes superbra efter inskolningsveckorna. Och det året växte hon enormt. Det gick jättebra att gå på toaletten och torka sig själv, hon älskade skolgården, fröknar och kompisar. Nu ska hon börja i tvåan och det är en helt annan tjej, modig och tar för sig, vill hellre vara på fritids efter skolan än att komma hem. Det enda som jag kan tycka är att personalen bordevara bättre att påpeka rätt val av utekläder. Även om jag talar om på morgonen för min dotter kan hon ha glömt det till första rasten. De behöver fortfarande hjälp.

Jag tror att när man börjar i förskoleklass så är man redo att göra det utvecklingssprånget. Att vara med kompisar och få leka och lära vill man mer än gärna. Jag tror också det är bra för att komma in i gruppen, att gå varje dag, gärna de första månaderna.

Vibb

Jag fick vara med flera dagar i början tills hon kände sig trygg. Ni kan ju förklara för sonenatt man går i förskoleklass varje dag, kanske jämföra med någon som jobbar må-fre 9-17. Att det är så. Och att han kommer att ha roligt där och så får han ju komma hem sen, när skolan är slut.

Jag hoppas att det släpper, bara han får vara där ett tag. Det är så jobbigt som förälder när man ser hur jobbigt ens barn har det. Eftersom min dotter gjorde ett sånt språng i utvecklingen (med tanke på att hon är en väldig känslig och försiktig själ) så finns det nog hopp för din son med. Det kanske går snabbt eller tar lite längre tid, men tids nog kanske han kommer in det nya lunket. Det är ju bra om personalen är bra, det kan ju göra stor skillnad. Vår son ska gå sista året på dagis nu, börjar om en vecka. Han är mycket tuffare och framåt än hans syster var och är men jämfört med många andra barn (och killkompisar) i hans ålder så är han väldigt lugn och eftertänksam i sättet. Han gillar lugn och ro och sitta och fixa och leka i lugn och ro. Han vill inte alls börja på dagis, trots att det bara är 15tim/v. Han vill vara hemma. Och det trots att jag mest ligger ner eller kräks (är gravid med 3:an) så han vet ju vilket tråkigt sällskap jag är. Så det kommer nog att bli några jobbiga veckor framöver.