Vems ansvar när en tappar lusten?

Inget av dina alternativ är rimligt.

Det enda som gäller är att kommunicera, och det är den som känner sig obekväm med situationen som har ansvar för att börja prata om problemen.

Hur man löser det hela varierar..

Om man pratar om det med detsamma, utan dröjsmål alls kan det lösa sig på en minut, den lustlöse hittar sin lust, för den var bara oaktiverad.

Väntar man länge kan det bli problem att starta om.

Så egentligen är det värre än nån tror: ska ett parförhållande ha en rimlig chans att bli livslångt så måste man prata om sexet långt innan det blir problem: ha för vana att prata igenom sexet och hur bra eller besvärligt eller nåt det är, typ nån gång i månaden, både i samband med nyss genomfört samlag och alldeles oväntat som en filosofisk principdiskussion vid middagsbordet.

Samt jobba på att bli av med alla hangups kring störningar och att barnen märker eller att grannen klagar på sängljuden.