Någon mer som precis fått mf och vill försöka igen?

Vi fick missfall i tisdags. Jag var i v7 och hade precis gjort ett VUL där jag såg de lilla fröet och det lilla lilla hjärtat som pickade, var så lycklig då jag haft en liten blödning och var orolig men allt såg bra ut och den växte sonden skulle. 3 h senare kom mf, jag hade inte ett dugg ont. Det som besvärar mig mest förutom att jag verkligen är ruskigt ledsen är att jag har kvar alla mina gravidsymptom. Jag mår illa, har ömma bröst och molvärk. Har ni kvar allt sånt också?

Angående ÄL-testet ovan så ska streckande vara lika starka, då är det ÄL på G :)! Lycka till!!

Måste fråga alla er andra här: när försvann era gravsymptom helt?

Att jag kommer plussa ett tag till förstår jag men vill inte ha kvar ömma bröst och illamående :(.

Tack snälla ni som svarat på era symptom. Har en till fråga, kanske väldigt personlig men om någon vill svara skulle jag bli glad:

Hur såg era missfall ut, hur länge blödde ni färskt blod, hade ni ont?

Vad skönt att höra att det finns fler som inte hade ont alls. Jag kände nämligen ingenting och är orolig att det skulle betyda att rester finns kvar. Ska på efter kontroll på onsdag så då får jag ett definitivt svar på den funderingen.

Längtar ju efter att få försöka igen men vågar inte förrän vi varit där.

Idag var jag på efterkontroll efter missfallet vi fick 8 oktober. Till min stora förvåning fanns det en levande bebis där inne. Det visade sig att vi väntat tvillingar. Nu är risken för missfall ökad och oron är större nu än den var innan missfallet men jag är givetvis lycklig och hoppas på det bästa. Där fick jag min förklaring till ihållande gravidsymptom. Känslorna är ganska konstiga just nu, jag är så lycklig över att vara gravid men samtidigt så känns det lite sorgligt att en ev våra små försvann. Var nog tur att vi ute visste något om detta innan iaf.

Vill bara tacka alla här inne för att läsa om era resor stöttade mig i min sorg. Jag hoppas att jag kommer slippa hoppa in i gruppen igen och jag hoppas att om jag gör det så är alla ni som kämpar gravida igen.

Jag känner fortfarande att jag har mer gemensamt med er här inne än med dem i gravidtrådarna. Jag känner mig inte gravid, jag är bara orolig hela tiden. Är inte glad, gråter mig igenom dagarna och klandrar mig själv så enorm mycket för att jag inte åkte in när jag fick missfallet. Skulle pyret åka med ut nu så kommer jag aldrig förlåta mig själv.