• firefighterdad

    Mor- och farföräldrar på Facebook!?

    Hej!


     


    Sambon och jag fick en liten son för 3 veckor sedan och är otroligt stolta och glada över honom. Våra föräldrar, som då blivit mor- och farföräldrar är såklart också väldigt glada över att ha fått ett barnbarn och det får man ju vara. Problemet är bara att mina föräldrar, alltså lillkillens farmor och farfar inte riktigt hanterar det som vi önskar. Låt mig måla upp historian här.


     


    Allt börjar egentligen från det att vi får reda på att vi väntar barn. Sambon och jag håller allting hemligt tills vi gjort ultraljudet och i alla fall kontrollerat att allting verkar bra. Efter ultraljudet så pratar vi ihop oss om hur vi vill hantera nyheten och kommer fram till att vi vill berätta personligen för våra familjer. Vi kommer även överens om att vi INTE vill att någon skriver något om detta på Facebook eller på något annat sätt i någon blogg och så vidare. Eftersom alla i våra familjer har konton på Facebook så är vi noga med att vi ska påtala för alla att det råder (enligt oss) totalförbud på att berätta eller ens antyda på att de ska bli mor- eller farföräldrar och alla andra titlar man kan få.


     


    Vi börjar berätta för sambons familj, som lovar att de inte ska skriva något. De är dessutom inte speciellt aktiva på Facebook, så detta är inget problem. Det verkliga problemet ligger i min familj. Där samtliga familjemedlemmar, inklusive jag själv är rätt frekventa användare. Vi påtalar extra noga för dem att vi INTE vill att de skriver något ALLS om detta och det verkar för en gångs skull som att de förstår. (För att få er att förstå lite extra så vill jag bara berätta att jag via statusuppdateringar på Facebook fått reda på att mamma fått en hjärtinfarkt och pappa har hamnat på psyket och det tycker jag inte är en ok kommunikationsväg för den typen av information. En son ska få reda på det åtminstone via ett telefonsamtal om han inte bor på samma ort)


    Sagt och gjort, när familjerna var vidtalade om det fantastiska som skulle hända, så kände vi oss nöjda när vi kommunicerat ut hur vi ville ha det och alla verkade ha förstått. Mina farhågor låg i att något av mina yngre syskon skulle skriva något på Facebook eftersom de kanske har svårare att ta in det vi sagt men det var faktiskt inga problem alls. Det som visade sig bli problem var pappa. Han skrev någon dag senare en status som löd ungefär såhär ”Bra dagar har det varit, fixat i huset, byggt en hundkojja bla bla bla och en annan sak som jag förbjudits att prata om” När sambon och jag såg detta blev vi lite ledsna för vi hade ju bett dem om att inte skriva något rakt ut och inte heller antyda något. Denna status kommenterade diverse folk med ”Ohh, ska du bli farfar kanske?” så folk räknade ju ut med rumpan vad det handlade om. Nu varken bekräftade eller dementerade pappa den uppgiften men mamma kommenterade också med ”det är så synd, man vill ju bara skrika ut sin glädje”


    Här tyckte jag att mina föräldrar gick för långt så jag påtalade detta för dem med ett telefonsamtal och så blev det lite tjurigt från deras sida men ok, de köpte väl det till sist. Därefter var det inga problem.


    Denna händelse gjorde förvisso så att jag blev så less på dem så jag tog bort mitt Facebook-konto för att slippa se skiten (ja, jag vet att man kan blockera deras poster i nyhetsflödet men jag kände att det inte räckte).


    Resten av graviditeten flöt på bra och inget mer postades på Facebook (sambon höll lite koll, vilket känns lite tragiskt att behöva göra).


    Några veckor innan beräknad födsel skaffade jag mig ett nytt Facebook-konto för jag ville kunna följa Tour de France och några artisters nyhetsflöde så efter ett halvårs frånvara så registrerade jag mig alltså igen. Mamma och pappa har offentliga profiler så jag surfade in på deras sidor utan att bli vän med dem och läste och inget konstigt var skrivet.


     


    Så var det dags, för tre veckor sedan föddes lillkillen och sambon och jag kom överens om att vi skulle låta honom hamna på sjukhusets internetsida i ”Webbisarkivet” för att låta mor- och farföräldrarna, och alla andra intresserade få en bild på honom. När vi kommit in på BB så skickade vi ut ett mass-sms där vi skrev ”Grattis du har blivit farmor/farfar/mormor/morfar/moster/faster osv.” I detta sms påtalade vi ÅTERIGEN vikten av att vi INTE ville att de skulle skriva något. Framförallt skulle inget upp på Facebook.  Dessutom skrev vi att vi skulle höra av oss när det var läge att komma på besök och lite annat såklart.


    Alla verkade acceptera detta för det kom inte upp något på Facebook. Så någon dag efter att lillkillen var född, gick jag in på mammas sida och kollade lite och såg att en av hennes kompisar hade länkat upp bilden där lillkillen fanns på sjukhusets sida och frågade om det var hennes barnbarn. Mamma svarade kort och gott ”Japp det är det”. Först blev jag lite ledsen för det men kom samtidigt på att sambon och jag ändå godkänt att killen hamnade på sjukhusets sida och att man inte kan hjälpa eller rå för om folk skriver eller lägger upp en sådan sak på ens sida så jag lät helt enkelt den situationen gå förbi obemärkt.


    I samma veva så fick jag höra från min ena lillasyster att pappa var lite ledsen för att han inte fick berätta för sin riktiga pappa att han blivit farfar så jag ringde upp pappa och berättade att man givetvis fick lov att prata med folk om vad som hänt men att inget skulle upp på facebook. Detta verkade han tycka lät bra och köpte det.


    Så var det då dags för de första besöken från familjerna. Första gången min familj var och hälsade på, så påtalde vi återigen att vi önskade att inga bilder eller texter hamnade på deras Facebooksidor. Återigen verkade de acceptera detta och besöket flöt på bra J Lillkillen låg förvisso mest och sov på mig så de tog inte så mycket bilder och i efterhand har jag förstått att de blev tjuriga för att de inte fick hålla honom. Men kontentan av det hela är i alla fall att inget hamnade på Facebook.


    När de skulle komma på besök andra gången, så var han mer vaken och fick således hoppa runt mellan famnarna på min familj och det var givetvis jättetrevligt och mysigt och det fotades högt och lågt. Sambon och jag sa inget vid det besöket om vårt önskemål om att de inte skulle lägga ut något på Facebook för i vår värld så var det självklart eftersom vi uttryckt vårt önskemål genom hela graviditeten och senast en vecka tidigare.


    Någon dag efter detta så tänkte jag att jag kunde börja lägga till vänner igen på Facebook istället för att vara lite ”Hemlig” så jag började lägga till familj och vänner. Så gick jag in på pappas sida och det första jag får se är 3 stora bilder på honom och lillkillen. På mammas sida fanns samma bilder delade och jag kände bara hur någon slängde en stor blöt filt över mig…de hade helt enkelt inte förstått att vår önskan fortfarande gällde.


    Hade det inte varit för att de just nu befinner sig i London så hade jag ringt och bett dem plocka bort bilderna men nu känns inte det aktuellt eftersom de är utomlands och dessutom postar en massa inlägg om hur bra de har det där borta. Jag vill helt enkelt inte ta denna diskussion nu och riskera att förstöra deras resa men jag vill självfallet att bilderna ska bort från Facebook eftersom vi önskat att de inte lägger ut något.


     


    Frågan till er är inte om jag ska ta diskussionen utan frågan är hur jag ska angripa den. Vi har ju specifikt bett hela släkten om att inte lägga ut bilder på Facebook hela vägen igenom detta och ALLA utom mina föräldrar har förstått det. Till och med min 8-årige lillebror frågade mig vid hans senaste besök här (som var i helgen) om han fick ta en bild på sin lilla ögonsten och skicka i ett mms till mamma som är i London. Alltså, när han frågar om lov för att göra det, så tycker jag att budskapet har gått fram… till alla utom just mina föräldrar.


     


    Jag tycker hela situationen är så olustig och det är beklagligt att jag ens behöver ta detta med dem tycker jag…


     


    Är det någon annan som haft problem med mor- och farföräldrarna såhär. Hur har ni gjort? Hur skulle ni gjort i vår situation?

  • Svar på tråden Mor- och farföräldrar på Facebook!?
  • ArthurDent
    skogsvitter skrev 2013-07-30 22:44:31 följande:
    Jo det är mysko när man blivit anmäld för inte bara ett pedofilbrott utan flera...
    Ja, själv hade jag nog tyckt att anmälda pedofilbrott vore ett mer lämpligt och upplysande exempel att ge på att svärfar är "mysko" än att tycka att nakna småbarn är söta. 
  • ArthurDent
    ArthurDent skrev 2013-07-30 23:04:27 följande:
    Ja, själv hade jag nog tyckt att anmälda pedofilbrott vore ett mer lämpligt och upplysande exempel att ge på att svärfar är "mysko" än att tycka att nakna småbarn är söta. 
    * än att han tycker att nakna småbarn är söta.
  • nozpa

    Det känns som att den "enda" felet dom egentligen gjorde var att lägga upp bilderna på din pappa och erat barn. Vilket såklart INTE är okej om ni sagt att ni inte vill ha några bilder på erat barn på facebook.
    Resten kändes inte som att dom gjort  något ni inte ville. Eller missade jag något nu?

    Uppenbarligen vågade dom ju inte ens berätta, alltså utanför facebook, att dom blivit farmor och farfar. Så undrar lite hur ni la fram det? 
        

  • firefighterdad
    nozpa skrev 2013-07-30 23:23:31 följande:
    Det känns som att den "enda" felet dom egentligen gjorde var att lägga upp bilderna på din pappa och erat barn. Vilket såklart INTE är okej om ni sagt att ni inte vill ha några bilder på erat barn på facebook.
    Resten kändes inte som att dom gjort  något ni inte ville. Eller missade jag något nu?

    Uppenbarligen vågade dom ju inte ens berätta, alltså utanför facebook, att dom blivit farmor och farfar. Så undrar lite hur ni la fram det? 
        

    Nope, i övrigt har de inte gjort några konstigheter som rör ämnet och det säger jag inte heller så du har inte missat något :)

    Det "roliga" är att jag har sparat samtliga sms-konversationer sen jag skaffade ny telefon precis när sambon och jag fått reda på att vi väntade barn så där finns ju allt med. Den enda som frågat och uttryckt någon form av eventuell oro för att berätta är lillebror på 8-år som jag vet har gått och varit superstolt på skolan över detta och det ser jag inga konstigheter i alls. Varför han plötsligt blev osäker över ett mms vet jag inte.

    Och jag tvivlar starkt på att mina föräldrar varit "rädda" för att berätta utanför Facebook eftersom de lagt upp bilder PÅ facebook (som är det forumet vi verkligen påtalat att vi INTE vill ha någon information om detta). Och jag känner mina föräldrar så pass bra så att jag vet att de inte kan hålla något för sig själva. Det är fysiskt omöjligt för dem. Skulle fingrarna klara av att hålla sig i styr så glappar det i munnen och är munnen stängd slinter fingrarna..

    Det enda vi sa inledningsvis var att de inte fick säga eller skriva något för vi ville själva hinna berätta för folk (så de slipper läsa en så stor nyhet på facebook utan får det direkt från källan). När detta var gjort så förklarade vi att det var okej att berätta för folk i deras omgivning så länge det inte skedde på facebook. Simple as that...       
  • nozpa
    firefighterdad skrev 2013-07-30 23:30:40 följande:

    Nope, i övrigt har de inte gjort några konstigheter som rör ämnet och det säger jag inte heller så du har inte missat något :)

    Det "roliga" är att jag har sparat samtliga sms-konversationer sen jag skaffade ny telefon precis när sambon och jag fått reda på att vi väntade barn så där finns ju allt med. Den enda som frågat och uttryckt någon form av eventuell oro för att berätta är lillebror på 8-år som jag vet har gått och varit superstolt på skolan över detta och det ser jag inga konstigheter i alls. Varför han plötsligt blev osäker över ett mms vet jag inte.

    Och jag tvivlar starkt på att mina föräldrar varit "rädda" för att berätta utanför Facebook eftersom de lagt upp bilder PÅ facebook (som är det forumet vi verkligen påtalat att vi INTE vill ha någon information om detta). Och jag känner mina föräldrar så pass bra så att jag vet att de inte kan hålla något för sig själva. Det är fysiskt omöjligt för dem. Skulle fingrarna klara av att hålla sig i styr så glappar det i munnen och är munnen stängd slinter fingrarna..

    Det enda vi sa inledningsvis var att de inte fick säga eller skriva något för vi ville själva hinna berätta för folk (så de slipper läsa en så stor nyhet på facebook utan får det direkt från källan). När detta var gjort så förklarade vi att det var okej att berätta för folk i deras omgivning så länge det inte skedde på facebook. Simple as that...       

    Ja det låter helt rimligt att ni vill ha det så. Vi gjorde likadant. Men det var inte det med mms:et jag syftade på. Utan att någon inte hade trott att dom fick berätta för sin riktiga pappa att han blivit något.

    Men vissa tar bara inte till sig. I vår första grav sa vi åt alla att "ta inget om graviditeten på fb då vi inte vill ha det där öht." En fd kollega kunde ju inte låta bli utan började ca 2 månader innan att fråga om barnet kommit ännu osv osv. Tröttsamt då vi inte ville ha det på fb alls. 
  • firefighterdad
    nozpa skrev 2013-07-30 23:34:11 följande:

     Men det var inte det med mms:et jag syftade på. Utan att någon inte hade trott att dom fick berätta för sin riktiga pappa att han blivit något.
    Jag tycker mest det är intressant att min pappa var så "rädd" för att berätta muntligt men att slänga ut på Facebook gick bra...
  • nozpa
    firefighterdad skrev 2013-07-31 10:14:13 följande:
    Jag tycker mest det är intressant att min pappa var så "rädd" för att berätta muntligt men att slänga ut på Facebook gick bra...

    Ja, det var det jag syftade på. Därför jag undrade hur ni la fram det. :) Oh well. Publicerar ni själva bilder på erat barn på fb? Inte för att det ger andra rätt att göra det. Bara undrar.
  • firefighterdad
    nozpa skrev 2013-07-31 13:20:33 följande:

    Ja, det var det jag syftade på. Därför jag undrade hur ni la fram det. :) Oh well. Publicerar ni själva bilder på erat barn på fb? Inte för att det ger andra rätt att göra det. Bara undrar.
    Vi la bara fram att man inte skulle skriva om det så vart "rädslan" kom ifrån vet jag ej.

    Nope, sambon och jag har inte skrivit om graviditeten alls, inga bilder efter födsel och ingen har skrivit något offentligt på våra sidor. Så kommer vi vilja ha det ett tag framöver också. Kanske kommer vi ändra oss i framtiden men inte som det ser ut nu...
  • nozpa
    firefighterdad skrev 2013-07-31 13:28:58 följande:
    Vi la bara fram att man inte skulle skriva om det så vart "rädslan" kom ifrån vet jag ej.

    Nope, sambon och jag har inte skrivit om graviditeten alls, inga bilder efter födsel och ingen har skrivit något offentligt på våra sidor. Så kommer vi vilja ha det ett tag framöver också. Kanske kommer vi ändra oss i framtiden men inte som det ser ut nu...

    Okej. Nej då känns det ju ännu mer knäppt att någon annan lägger ut.
  • firefighterdad

    Well, nu har jag i alla fall tagit upp detta med min pappa (som egentligen är extrapappa)

    Först när jag såg detta så var jag helt upp över öronen irriterad och ville inget hellre än att skälla ut honom efter noter men så kände jag nu under dessa dagar att det inte kommer leda någonstans. Så jag ringde upp honom nu ikväll, och pratade lite allmänt först och sa sedan att det var en sak jag ville ta upp med honom som var lite tråkig att prata om. Sedan hann jag knappt börja prata förens han började kontra med att han tyckte det var tråkigt att han inte fick vara stolt och rätt som det  var så slängde han luren i örat på mig innan jag ens hann förklara exakt vad det handlade om och varför vi känner som vi gör.

    Detta resulterade i att jag skrev ett lugnt och sakligt sms (snarare 2 mms med maxtext i) där jag förklarade hur det ligger till och varför det ligger till som det gör och hur jag inte velat att det skulle bli såhär...Mellan de två mms:en jag skrev, så fick jag ett riktigt sandlådesms där han förklarade att han inte tänkte läsa sms:et och där han i princip avsade sig farfarskapet till lillkillen. Efter att det andra meddelandet kom fram, fick jag ett nytt där han påstod sig inte känna mig längre och att han skulle försvinna och att bilderna för övrigt var borta..

    Väl inne på Facebook har han plockat bort mig som "vän" för övrigt.

    Jag hade väl egentligen på känn att det skulle bli såhär, OM jag hade tagit i från tårna och skällt ut honom. Trodde ändå det skulle finnas lite chans att han ville lyssna på vad jag hade att säga om jag var lugn och sansad men istället brusade han upp och gick i taket. Tråkigt läge men jag känner att jag inte kunnat göra på något annat sätt och dessutom har han uppfostrat mig i att säga som jag känner och tycker eftersom det i slutändan blir bäst så och så kan han själv inte hantera det när det går mot honom själv...

    Nåväl, jag tänker inte sjunka till hans nivå och börja pajkasta utan nu får han ta upp bollen där han lämnade den.

    Tack för era idéer och tankar! Och framförallt för att jag fick skriva av mig!

  • skogsvitter

    Låter som att karln har gigantiska problem med sig själv, så jag tycker inte du ska låta dig påverkas när det så uppenbart är något inom honom själv och inget som du personligen har gjort. Han kanske kommer efter en tid när han har fått lugnat sig... förhoppningsvis.

Svar på tråden Mor- och farföräldrar på Facebook!?