Ni som ammat ca två år (ellerr lite längre) - jag behöver råd

Jag har inte kommit så långt ännu (min dotter fyller snart året), men tänkte säga att om amningen går som den gör nu - dvs att jag trivs med den och med att se hur mycket min dotter slappnar av när hon får bröstet - så kommer jag att fortsätta åtminstone ett par år till, eller tills hon själv väljer att avsluta. Och än så länge så har jag inga problem med att amma offentligt, men man vet ju aldrig hur det kommer att kännas om ett år. Fast en nära vän till mig ammar sin tvååring och det tycker jag inte ser ett dugg konstigt ut.

Sen kan jag verkligen förstå att det kan kännas jobbigt om ingen i din omgivning gör det och att du därmed känner dig helt ensam. Men det livet lärt mig är att om man bara "rycker bort plåstret" så blir det ofta inte så farligt som man trott. Det finns saker som jag har tyckt varit jobbigt att erkänna öppet (t. ex. att jag är scout eller när jag var gravid) men när jag väl gjort det så har det gjort det enklare för mig att identifiera mig med företeelsen. För varje gång jag berättade för någon att jag var scout så blev det lite lättare och till slut kände jag mig som en stolt scout. Jag tror att det kan vara liknande att "komma ut" som långtidsammare.

Ja, förlåt för mitt babblande och gissande. Bara en sak till: den "naturliga" åldern för ett barn att avsluta amningen sägs ligga mellan 2,5 och 7 år, och världshälsoorganisationen rekommenderar att man ammar i minst två år. Utifrån vad jag har hört från andra så verkar det vara ganska vanligt att barnet avslutar runt tre år, men det går ju inte att förutse hur just din dotter kommer att göra.

Mina råd är alltså: fortsätt amma så länge det känns bra för dig och så länge din tös vill för det är garanterat bra för henne. Det är dessutom helt naturligt, det onaturliga vore att avsluta innan hon vill det. Och om du orkar, ta mod till dig och berätta för folk att du fortfarande ammar (eller smyg inte med det i alla fall) för jag tror att det kommer att bli en lättnad för dig.