Bara en människa

Äldre 26 Jul 22:26

52 svar

Orkar man med en tvåa?

Vi fick vårt första underbara barn för ganska exakt ett år sen.
Under graviditeten skenade mitt blodtryck i höjden och jag låg inlagd en del på sjukhus. Förlossningen gick jättebra och vi har en underbar pigg och glad liten tjej här hemma.
Nu har vi börjat fundera på om hon ska få ett syskon. Jag är 40 år och min sambo är 43 år.
Ni som har erfarenhet, hur är det att ha två barn i stället för ett? Är det mycket jobbigare? Vi vill gärna att vår tjej ska slippa växa upp själv men jag är rädd att nästa graviditet också kommer tillbringas en del på sjukhus och orkar en "gammal" kropp av en aktiv tvååring ihop med en nyfödd?
Hur har ni det?

Bara en människa

Äldre 29 Jul 11:25

#31

Flickan och kråkan skrev 2013-07-29 11:16:01 följande:

Jag är inte 40 ännu, men fyller 38. Jag har nyligen fått barn nummer tre. Jag har en 4-åring, en 5-åring och så minstingen på en månad. Syskonskap är verkligen det mest fantastiska jag upplevt. Barn är underbart, men att se sina barn knyta an till varandra och trygghet de har i varandra (trots alla triljoner konflikter) slår allt. Samtidigt så måste jag säga att det har varit perioder då det varit riktigt tufft med våra två äldsta täta barn. Och ja, det är stor skillnad att ha ett eller fler barn. Både när vi hade två och nu när vi har tre så känns det som om jag har egentid/semester när jag är med bara ett barn

.

Just det. Många har ju stor glädje av sina syskon hela livet och står dem närmast av allt

Bara en människa

Äldre 29 Jul 11:28

#32

dogcatbird skrev 2013-07-29 11:17:59 följande:

Jag tycker att är man en gammal förälder (är själv 40+) så "måste" barnet få syskon. De kommer att behöva det när mamma och pappa snabbt blir gamla. Att ha någon att minnas sin barndom med är viktigt!!
När mitt barn är 25 är jag pensionär och kanske har en massa krämpor. Då måste de vara flera och orka tillsammans. Min mamma har varit enda barnet och det var jättejobbigt för henne att sköta gamla föräldrar.

Så sant, så sant. Ditt argument är väldigt starkt tycker jag.

Självklart ska vardagen fungera och föräldrarna ska inte bli olyckliga av att de sliter ihjäl sig men man får kanske tänka några steg in i framtiden i stället för att haka upp sig på att det är jobbigt här och nu

Jag tycker redan det känns jobbigt att jag kommer bli gammal tidigt i vår dotters liv och vill verkligen att hon ska få det så bra hon bara kan.

dogcatbird

Äldre 29 Jul 11:33

#33

Bara en människa skrev 2013-07-29 11:28:28 följande:

Så sant, så sant. Ditt argument är väldigt starkt tycker jag.

Självklart ska vardagen fungera och föräldrarna ska inte bli olyckliga av att de sliter ihjäl sig men man får kanske tänka några steg in i framtiden i stället för att haka upp sig på att det är jobbigt här och nu

Jag tycker redan det känns jobbigt att jag kommer bli gammal tidigt i vår dotters liv och vill verkligen att hon ska få det så bra hon bara kan.

Det är så mycket lättare med två barn, speciellt om de inte är för tätt, men ibland måste man ju börja på tvåan snabbare om man är lite äldre.

Satsa på två, det skulle jag göra om jag var du! Min mammas kusin fick sitt sista barn vid 48 och det var en toppentjej, inga komplikationer.

mammalovis

Äldre 29 Jul 11:34

#34

Största skillnaden som jag känt nu är att man hunnit vänja sig vid friheten att kunna sitta och göra saker själv medan barnet leker gladeligen på egen hand. Nu är återigen tillvaron begränsad av den lillas behov. Visst var det nog så med ettan också, men då kunde man ju ta dagen som den kom utan att behöva prioritera storasysters behov av mat, utelek och middagsvila. Så mer stressigt är det, då man aldrig vet när hungerskriken kommer. Enligt en kompis som har 20 månader mellan sina säger att det blir bättre efter ett halvår när de börjar äta vanlig mat.

Idag är jag ensam med barnen och självklart vill lilla amma betydligt oftare än med 3 timmars mellanrum, så den vältajmade duschningen medan lillan sov blev en snabbdusch med en skrikande bebis under tiden ... Sedan var det bara att slänga på sig bh och trosor och sätta sig att amma, så jag hoppas att jag nu en halvtimma senare ska få chansen att ta på mig resten av kläderna. Så man får räkna med att gå upp 2 timmar innan man har en tid att passa ...

Nu är äldsta 31 månader och yngsta snart 2, så vi har väl knappt hunnit vänja oss och fått välfungerande rutiner igen efter några dagars semester.

Det svåra här har varit sömnen då min dotter vaknar mellan 6 och 8 och nätterna i början var väldigt tuffa med mycket skrikstunder. Det hade underlättat om sambon kunnat ta dottern på morgonen, men då han är nattuggla så har han fått ta lillan på natten fram till någon gång mellan 12 och 04, men å andra sidan blir ju hushållsarbetet knappt inte gjort före 12 om han ska få lugn och ro att sova ikapp. Vid ca 12 är det mat och sedan middagsvila i upp till 2 timmar, så då blir det sällan något gjort före 3 och vid 5 är det dags att ha maten på gång och sedan är det välling vid 7, läggning vid 8 och sedan blir det inte så mycket gjort den dagen om det är dags att dammsuga ... så tiden går väldigt fort och dagarna bara försvinner.

Bara en människa

Äldre 29 Jul 11:41

#35

dogcatbird skrev 2013-07-29 11:33:53 följande:

Det är så mycket lättare med två barn, speciellt om de inte är för tätt, men ibland måste man ju börja på tvåan snabbare om man är lite äldre.

Satsa på två, det skulle jag göra om jag var du! Min mammas kusin fick sitt sista barn vid 48 och det var en toppentjej, inga komplikationer.

Varför är det lättare med två? För man har "vanan inne" eller för att de leker med varandra?

Eftersom vi börjat prata och fundera på att skaffa en till så lutar det åt det. Det är bara jag som grubblar och funderar men det gjorde jag innan vi skaffade den första också och det har gått hur bra som helst med henne. Man är rädd att inte orka eller räcka till men som sagt, i stället för att haka upp sig på det jobbiga får man njuta av allt det fina man får

Bara en människa

Äldre 29 Jul 11:50

#36

mammalovis skrev 2013-07-29 11:34:56 följande:

Största skillnaden som jag känt nu är att man hunnit vänja sig vid friheten att kunna sitta och göra saker själv medan barnet leker gladeligen på egen hand. Nu är återigen tillvaron begränsad av den lillas behov. Visst var det nog så med ettan också, men då kunde man ju ta dagen som den kom utan att behöva prioritera storasysters behov av mat, utelek och middagsvila. Så mer stressigt är det, då man aldrig vet när hungerskriken kommer. Enligt en kompis som har 20 månader mellan sina säger att det blir bättre efter ett halvår när de börjar äta vanlig mat.

Idag är jag ensam med barnen och självklart vill lilla amma betydligt oftare än med 3 timmars mellanrum, så den vältajmade duschningen medan lillan sov blev en snabbdusch med en skrikande bebis under tiden ... Sedan var det bara att slänga på sig bh och trosor och sätta sig att amma, så jag hoppas att jag nu en halvtimma senare ska få chansen att ta på mig resten av kläderna.

Så man får räkna med att gå upp 2 timmar innan man har en tid att passa ...

Nu är äldsta 31 månader och yngsta snart 2, så vi har väl knappt hunnit vänja oss och fått välfungerande rutiner igen efter några dagars semester.

Det svåra här har varit sömnen då min dotter vaknar mellan 6 och 8 och nätterna i början var väldigt tuffa med mycket skrikstunder. Det hade underlättat om sambon kunnat ta dottern på morgonen, men då han är nattuggla så har han fått ta lillan på natten fram till någon gång mellan 12 och 04, men å andra sidan blir ju hushållsarbetet knappt inte gjort före 12 om han ska få lugn och ro att sova ikapp. Vid ca 12 är det mat och sedan middagsvila i upp till 2 timmar, så då blir det sällan något gjort före 3 och vid 5 är det dags att ha maten på gång och sedan är det välling vid 7, läggning vid 8 och sedan blir det inte så mycket gjort den dagen om det är dags att dammsuga ... så tiden går väldigt fort och dagarna bara försvinner.

Det låter onekligen jobbigt, stressigt och rörigt men det är ju under en övergående period.

Att inte få sova ordentligt måste vara det absolut värsta. Jag har haft turen att ha kanske max fem nätter med dålig sömn under ett år och jag beundrar dem som står ut med att inte få sova. Sömnbrist och trötthet måste vara den största orsaken till bråk och elände?

norrlandsflicka

Äldre 29 Jul 11:58

#37

Vi har precis fått tredje barnet för 3 månader sen. Har haft foglossningar med alla tre barnen och varit sjukskriven när jag väntat de två yngsta barnen. Min man har då fått vara hemma och ta ut tfp och det har gått det med. Har ju blivit tungt lass för min man att dra. Ni får väl ställa in er på att det kan bli komplikationer och att din man får ta mkt ansvar för det äldre barnet om det blir så.

Det vi har gjort är att vi har varit hemma tillsammans första tiden med de små. Nu med tredje barnet och en fyraåring och en 2,5åring så blir maken hemma första halvåret. Är skönt med avlastningen och att kunna sitta ned och amma i lugn och ro och veta de större barnen får sitt också. Jag tycker inte det är så stor skillnad på ett och två barn. Däremot två och tre barn känns stor skillnad, speciellt då 2åringen har blivit riktigt trotsig och gnällig...
Blir ju att bebis ibland får vänta. Med första barnet så tog man ju upp direkt. Har man fler barn kan man ju inte bara släppa allt om man byter blöja/hjälper på toa eller så.

Bara en människa

Äldre 29 Jul 12:07

#38

norrlandsflicka skrev 2013-07-29 11:58:20 följande:

Vi har precis fått tredje barnet för 3 månader sen. Har haft foglossningar med alla tre barnen och varit sjukskriven när jag väntat de två yngsta barnen. Min man har då fått vara hemma och ta ut tfp och det har gått det med. Har ju blivit tungt lass för min man att dra. Ni får väl ställa in er på att det kan bli komplikationer och att din man får ta mkt ansvar för det äldre barnet om det blir så.

Det vi har gjort är att vi har varit hemma tillsammans första tiden med de små. Nu med tredje barnet och en fyraåring och en 2,5åring så blir maken hemma första halvåret. Är skönt med avlastningen och att kunna sitta ned och amma i lugn och ro och veta de större barnen får sitt också. Jag tycker inte det är så stor skillnad på ett och två barn. Däremot två och tre barn känns stor skillnad, speciellt då 2åringen har blivit riktigt trotsig och gnällig...
Blir ju att bebis ibland får vänta. Med första barnet så tog man ju upp direkt. Har man fler barn kan man ju inte bara släppa allt om man byter blöja/hjälper på toa eller så.

Det är så skönt att läsa om allas erfarenheter!

Det du skriver om att din man fått dra ett tungt lass är viktigt. Man måste nog vara väldigt överens om att man är två om barnen så det inte blir en massa tjafs om vem som ska göra vad

Smart att vara hemma tillsammans ett halvår. På det sättet måste man slippa en massa onödigt gnäll och kanske avundsjuka från de större barnen?

norrlandsflicka

Äldre 29 Jul 19:01

#39

Bara en människa skrev 2013-07-29 12:07:41 följande:

Det är så skönt att läsa om allas erfarenheter! i

Det du skriver om att din man fått dra ett tungt lass är viktigt. Man måste nog vara väldigt överens om att man är två om barnen så det inte blir en massa tjafs om vem som ska göra vad

Smart att vara hemma tillsammans ett halvår. På det sättet måste man slippa en massa onödigt gnäll och kanske avundsjuka från de större barnen?

Det är skönt att vi har möjligheten vara hemma tillsammans iaf. Rekommenderas! Går ju ta ut fp på varsitt barn. Våra barn har ju blivit avundsjuka och så ändå, men det underlättar ju mkt att vi är 2 som kan hjälpas åt. Bebis tycker också om att köra amningsmaraton emellanåt och då är det ju skönt att kunna sitta ner och amma honom i lugn och ro och inte behöva jaga efter vild 2åring alltid... Yngsta har ju reagerat en del. Hon är hemskt känslig och gråter lätt. Vill väcka lillebror hela tiden och hon sover sämre. Båda har väl reagerat med att de vill ha mer hjälp. Vill bli matade ibland och äldsta barnet vill ha hjälp till toan fast han har kunnat sätta sig på toaletten själv länge. Vi hade nog tur förra gången att inte storebror reagerade på få lillasyster. Men han var bara 1 år 5 månader så var väl inte så stor omställning då...

broglo

Äldre 29 Jul 19:24

#40

dogcatbird skrev 2013-07-29 11:17:59 följande:

Jag tycker att är man en gammal förälder (är själv 40+) så "måste" barnet få syskon. De kommer att behöva det när mamma och pappa snabbt blir gamla. Att ha någon att minnas sin barndom med är viktigt!!
När mitt barn är 25 är jag pensionär och kanske har en massa krämpor. Då måste de vara flera och orka tillsammans. Min mamma har varit enda barnet och det var jättejobbigt för henne att sköta gamla föräldrar.

Detta är ett fint argument tycker jag. Nog hade jag roligt med mina egna syskon som barn men numera, som vuxen, så känner jag att de nog aldrig har varit så viktiga som nu. Och den dagen mina föräldrar går bort så har jag ändå en stor, fin familj kvar (förutom min lilla, egna här hemma).

Men: ni som föräldrar måste ju också känna att ni vill. Om jag var i ditt läge så hade jag funderat över hur det kommer att kännas om några år om ni INTE ger detta ett försök. Kommer det isåfall att bli en stor sorg att det inte blev fler barn? I så fall så är det nog värt de besvärliga åren. Eller vad tror du?

Det ÄR jobbigt ofta, i alla fall hemma hos oss, men med andra barnet så finns det också alltid en bakomliggande insikt om att allt går över. I alla fall är det så för mig. Med första barnet så kändes det outhärdligt om det var en period med dålig sömn, till exempel. Numera tar jag det med något mera ro och vet att det kommer att gå över. Allt går i faser med barn, allt förändras (på gott och ont) förr eller senare. Det vet man med barn nummer två och jag tror att det är en nyckel till att man orkar.

Orkar man med en tvåa?

INNEHÅLL