*kastar in hängpatten i armhålan*
altså jag undrar såhär
vem fan bryr sig om man får lite hängbröst eller lägger på sig lite efter graviditeten?
är det det som är det viktiga i livet?
att se ut som en barbiedocka eller?
haha!
ja då var jag redan dömd innan! 
våra liv ser inte så mycket annorlunda ut, men våra liv är mycket mer innehållsrika, meningsfulla med honom här.
vi fick en otrolig tuff start på livet och jag fick inte hålla i honom förns efter 1 vecka..vi höll på att förlora honom så jag vet inte om det spelar någon roll men jag har aldrig sett det som nåt så otroligt stort och omtumlande..på nåt sätt
även fast jag älskar honom och att livet ser annorlunda ut
altså jag har inte kännt dom känslorna kebnekaisa beskriver men det kan som sagt ha med starten att göra...
det där magiska, himlavälvande....
det ahr inget med kärleken till hom att göra,,men jag har alltid gråtit så fort jag sett en förslossning på teve, jag har alltid sett det som nåt sort..den vaginala förlossningen
jag fick inte vara med om det till slut 
jag blev snuvad...på den viktigaste stunden i vårat liv...det första mötet
jag håller med om att folk inte behöver lägga sig i om man inte vill ha barn och folks skitsnack och tissel och tassel, men jag tycker bara att det är dumt att inte skaffa barn pga anledningarna som TS nämnt, hängbröst etc
att kroppen är så viktig
om 30-40 år har de flesta av oss hänpattar och skrynkliga kroppar, nån gång ska det ändå ske, löjligt att inte kunna "offra" sin kropp åt något som ändå kommer att bli dallrigt tids nog......
ja
ja jag bara höll med