Behöver hjälp innan jag går under

Hej! Jodå det eskalerade fullständigt i somras och för att även göra den historien kort så har jag inte haft barnen hos mig på 3 månader nu. De hatar mig och jag är inte deras mamma. X anmälde mig till soc utan grund och utredningen är snart klar. Soc säger det är en väldigt komplex situation men att de förstår vad som pågår. Har även antytt till att jag ska söka ensam vårdnad. Har försökt få till umgänge genom öppenvården men det totalt havererade då barnen vägrade släppa sin "nya mamma" när hon skulle lämna dem. X har nu stämt mig på vårdnaden och jag kan bara önska och hoppas att där står något till min fördel i soc utredning. De har sagt att där inte finns ngn fara hos barnen hos mig, det är X som håller barnen på eget bevåg. De vill ju inte till mig och han kan ju inte tvinga dem. Säger han. Ja, det är en längre historia bakom men detta är den korta versionen.

Men det är så hemskt. Första tiden kunde jag knappt gråta. Fick kämpa med att hålla ihop bara. Att orka leva. Nu gråter jag ofta och det räcker med att se familjer tillsammans för att jag ska få tårar i ögonen. Saknar dem så. Är livrädd för att jag förlorat dem helt. Försöker ha kontakt med dem och ringa och så. Men de vill inte prata. Hur lever man utan sina barn? Börjar man om? Kan man det? Jag tänker kämpa det sista jag har nu men sen. Sen vet jag inte.

Tack för länken till bloggen, kände igen mig i VÄLDIGT mycket!

Styrkekramar