Anonym (x) skrev 2013-07-06 01:37:00 följande:
Samma fast tvärtom här Jag är den onde som "baktalar" pappan och nu hatar min dotter honom. Men hos honom är hon glad och lekande och älskar att vara med och hos sin far. Säger han och menar säkert med hela sitt hjärta. Jag tror att min dotter är rädd för att såra mig, eller över att jag blir ensam när hon är hos sin far. Tyvärr har hon lite rätt, jag är överorolig över att hon ska ha det dåligt hos sin far och har haft svårt att inte visa detta. Men... hon är även irriterad över att inte bli tagen på allvar hos honom. Och är sur över att han bara skrattar åt hennes protester. Nu verkar du inte vara som honom alls men jag tror att barnen är klart påverkade av sin far och dennes prat. Kan du kanske få ensamtid med barnen ett och ett? För att bara ta en fika, gå på bio eller något som tar lite tid och ger er utrymme att prata? Och för din del (främst) bara lyssna och vara medkännande. Min dotter får prata med utomstående och är hyfsat uppriktig, men inte hälften av vad hon borde vara, tror jag. Men med två barn blir det så mycket svårare då dom håller varandra tillbaka och är varandras vakter. Så ge dom ensamtid med dig, inte bara en gång utan många och så lättsamt det kan bli, så tror jag att du kan vinna tillbaka förtroendet - sakta men säkert.
Men det verkar ju som att styvmamman är den som styr mest här. Mannen kan ju ha fallit i hennes tänkesätt och intalat barnen att det bästa är om de kallar styvmamman för deras mamma. Helt absurt. Det ska väl mycket till om ett barn ska kalla någon annan för mamma. TS verkar oerhört stark som överhuvudtaget inte brutit ihop. Kanske det som är felet. I bland är det nästan bättre att visa sig sårbar. Du verkar TS som en kärleksfull mor och läget för dig och barnen är fruktansvärt. Hoppas att någon från bup kan komma era barn nära så de kan öppna sig och få fram hur de verkligen mår.
