Behöver hjälp innan jag går under

Jag har försökt att visa mig tillmötesgående o positiv om deras pappa. Kan säga att han aldrig skulle komma o fika el över huvud taget komma upp till dörren till mitt hem. O barnen blir väldigt stressade över att vi ens befinner oss på samma ställe. Tyvärr. Men personligen så skulle jag inte ha några problem med det o som sagt så fungerade det tidigare. Tills jag inte skulle ha ngt med dem att göra. Jag tror också att barnen känt sig tvingade att välja sida för att försöka må bra. Sen om det är utan eller med påverkan är ju svårt att säga. Jag vet bara att de inte mår bra o att deras beteende är tecken på att de inte gör det. O jag skulle göra allt bara de får må bra o lugn o ro. Jag är så rädd för att detta ska påverka deras utveckling o deras liv i framtiden. Har iaf bestämt mig för att kontakta BUP på måndag o höra deras åsikt o om de kan hjälpa oss på ngt sätt. Även fått en tid till fam rätten nästa vecka. För hur som helst så måste jag klara detta, vara stark, för det är min skyldighet som mamma. Tack för råd o tips!

Men det verkar ju som att styvmamman är den som styr mest här. Mannen kan ju ha fallit i hennes tänkesätt och intalat barnen att det bästa är om de kallar styvmamman för deras mamma. Helt absurt. Det ska väl mycket till om ett barn ska kalla någon annan för mamma. TS verkar oerhört stark som överhuvudtaget inte brutit ihop. Kanske det som är felet. I bland är det nästan bättre att visa sig sårbar. Du verkar TS som en kärleksfull mor och läget för dig och barnen är fruktansvärt. Hoppas att någon från bup kan komma era barn nära så de kan öppna sig och få fram hur de verkligen mår.

Jag vet att situationen är svår. Jag vet att soc och rätten är loja. De vill att föräldrarna ska bestämma och inte dom. Så är man mjuk och "mjäkig" så blir man överkörd, tyvärr. Det är min erfarenhet. Är du säker på din sak så kör hårt säger jag bara.