Vi har ju ganska tätt mellan våra barn (18 månader mellan och så blir det 28 mellan yngsta och bebisen). Det var väl inte helt planerat, jag har fått höra sen jag var 18 att jag har svårt att bli gravid (har pco) och trodde att första var en "lucky shot". Ville ha ganska tätt eftersom det känns som att barnen har roligare med varann då, och så blev jag gravid direkt efter att jag tog ut spiralen. Så antar att jag inte har svårt längre? ;)
Denna bebis var inte heller helt planerad, åt p-piller och antibiotika samtidigt, misstänkte att jag var gravid och läste mer ingående på bipacksedeln att medicinen kan slå ut effekten av p-piller. Slutade med båda i panik, ville inte att ev. bebis skulle få fosterskador. Sen visade sig grav-testet negativt men det kan ju ta ett tag innan det syns. Skyddade oss inte under tiden och hann inte få mens, utan blev alltså gravid under den korta tid jag inte åt p-piller.
Så... Livet blir inte alltid som planerat, en del barn kommer bara när de själva vill. Sen är det ju rätt tufft att ha så tätt mellan barnen, men de är bästa vänner och har superkul med varann och är oftast snälla och leker ihop jättebra. Så tycker ändå det gått bra. :)