• Mellanmjölkens land

    Introducera mer komplicerad matte?

    Läste just en annan tråd som fick mig att börja tänka. Äldsta barnet är bara 2 ännu så länge så det är väldigt teoretiskt ännu så länge

    Jag har tendenser åt både lätt dyslexi och dyskalkyli. Kämpade som ett djur med både matten och läsningen de första åren och var länge övertygad om att jag var helt blåst när det gällde matte. Sen blev jag (ganska chockad) placerad i bästa gruppen i matte i 7an och låg som en stadig medel där tillsammans med barnen som aldrig haft problem med matten.

    När jag i vuxen ålder läst om dyskalkyli har jag förstått att det är "basmatten" som oftast är problemet medan mer komplicerade saker, typ ekvationer, ofta fungerar bättre. Det tog mig t ex åratal att få in i skallen att 8*8=64 medan jag förstod förstagradsekvationerna med en gång.

    Om det nu visar sig att barnen ärvt mina svårigheter, är det en bra idé att introducera lättare ekvationer etc redan tidigare? Mellanstadieåldern kanske? För att de ska få en chans att känna att det finns nått inom matten som de behärskar istället för behöva känna sig dumma jämt. Nått i stil med x+4=7, x=? Eller är det bättre att koncentrera sig på basmatten?

  • Svar på tråden Introducera mer komplicerad matte?
  • SIN74

    Allt som kan göra att barnen växer i sitt lärande och känner glädje i lärandet är bara att köra på!
    Det kommer lättare former av algebra i mellanstadiematten.  Det ingår i målen. 

    Vad det gäller basmatten ska de få hjälp att hitta redskap för den. Inte ska man behöva traggla multiplikationstabellen om den ändå inte går in - hellre då lära sig att snabbt läsa av ett tabellkort så att man kommer vidare i lösandet av själva matteuppgiften.

    Med dig i ryggen kommer det säkert att gå toppenbra för dina barn! 

  • stickkontakt

    Du kan väl försöka baka in det i något annat och känna av om den logiken finns där. Vissa kan utan problem lösa enkla ekvationer i sjuårsåldern, men det är ju synd att komma med ett räknehäfte om det sen visar sig vara för tidigt. Då blir det ju bara tråkigt och gör nog mer skada än nytta. Men man kan ju som sagt testa lite försiktigt och se om de förstår. Enkla ekvationer kan man ganska lätt hitta i vardagliga situationer, tex att man har tio av något och tar tre, hur många finns då kvar? Så får man höra hur barnet resonerar och diskutera fram en lösning. Sen kan man istället fråga "om man tar tre äpplen och det finns fyra kvar, hur många var det då från början?"

    Det finns en del matteböcker riktade till barn som innehåller mer klurig matte än den vanliga skolmatten. Små roliga gåtor som man kan klura på och prata om istället för den vanliga sida upp och sida ner med nästan lika tal. Det kanske också kan vara bra för att komplettera om den vanliga räkningen går trögt. 

  • Plainsongs

    Tips: jag själv tyckte att ekvationer var superjobbigt i början pga bokstäverna rörde till det för mig, sen insåg jag att det finns ju ekvationer i de lättaste matteböckerna! (t ex tiokompisar, där finns ofta tal som lyder ? + 8

  • Pallas

    Har en åttaåring som älskar matte. Han har förvisso inte ärvt min dyskalkuli, men vi håller på med ganska avancerad matte här hemma, bland annat roten ur, areor, ekvationer, fraktaler, statistik osv. 

    När jag var i bokhandeln på semestern såg jag en bok jag ska titta lite närmare på: Sifferjävulen av Hans Magnus Enzensberger. Jag bläddrade bara i den som hastigast, men den såg mycket trevlig ut! Jag tror jag ska köpa den till min 9-åring, som har jättesvårt med automatiseringen av tex tiokompisar och multiplikationstabellen, precis som jag. 


    "Robert hatar matte. Men så får han påhälsning av Sifferdjävulen, en liten gubbe med magisk käpp. Plötsligt är matematiken lika magisk som gubbens käpp. Robert lockas att forska vidare, och slår matteläraren med häpnad)" 
  • Stjärnfall76

    Den typ av ekvationer introduceras redan smått i ettan.... så du vet....

    Självklart är det väl bra att introducera allt man kan, för att stötta sitt barn, alla vet väl att lärarna har svårt att hinna med att vara superindividuella till varje barn.... vi gör mycket på egen hand, framför allt i matte, engelska och svenska.....   

  • blubbblubb

    Som någon skrev. Ekvationer av den typen introduceras numera i åk 1 men skillnaden att det står en tom rutan/? där talet ska in istället för X.

    Men som någon skrev, introducera det barnet verkar moget för och intresserad av.  Det kan man ju göra redan från början genom att fråga 2-åringen om han kan hänta den stora skon?

    När det gäller dyslexi  så sägs rim och ramsor vara väldigt bra. Vår förskola har kört "före bornholmsmodellen" som riktar sig till 2-5 åringar (bordholmsmodellen är från 6 år) och där är mycket rim, upprepning av sagor tills de kan dem utttaltill osv. Så det är ett tips om du vill underlätta den biten.

           

        

  • Stjärnfall76

    Läste förresten i tidningen för ett tag sedan om en pappa som hjälpte sitt barn med svår dyslexi med hjälp av kordinerade handrörelser, eftersom dyslexi berodde på bla något som inte fungerade mellan hjärnhalvorna.... och genom dessa röreleser tränades det upp. Pojken klarade sig efter det utmärkt i skolan.

    kan tyvärr inte säga mer om det  eftersom jag inet minns mer, men dagstidningen var Trelleborgs Allehanda.... kanske kan du googla något...

     

  • Gaytjej

    Tyvärr (tycker jag) fokuserar  för många lärare i ffa de lägre åldrarna på algoritmräkning - "uppställningsräkning"*. Istället för att träna på att stärka sin taluppfattnings- eller problemlösningsförmåga så blir det ändlösa timmar av minnessiffror hit och dit. Kalas för en del, döden i grytan för andra... :P Ofta har man dessutom påbörjat utlärningen av dessa genvägar *innan* viktiga automatiseringar har gjort.

    *) Ex: En elev som ska räkna ut 49 x 3 i huvudet och inte "vet" (fått automatiserat) att 3 st 50 blir 150 och/eller inte har fått träna huvudräkning med överslag ('upp till 50, sedan bort med 3') alt har fått börja för tidigt med algoritmräkning ställer istället mödosamt upp 49 x 3.:
    Några räknar sedan 9 x 3 är 27 och många rör ihop ifall det ska vara 2:an eller 7:an som ska stå som minnessiffra. Andra gör en talsortsräkning och börjar med 40 x 3 och adderar det med 2 x 7. De kan mycket väl få fram rätt svar, men har de låtit talen välja metoden eller applicerar de samma lösningmetod på alla multiplikationer utan eftertanke?

    Många som tycker att algoritmräkning är tråkigt och trassligt eller som är långsammare på det än vad bänkkompisen är kan lätt tappa sugen för matten, och det är ju så himla synd eftersom  matte är så otroligt mycket mer! 

    Så TS: Om inte dina barns framtida mattelärare lägger fler timmar på hur man ställer upp 49 x 11 istället för att fundera på hur många tal det finns mellan 1 och 2 eller var på tallinjen roten ur 8 ligger ungefär, så bli en besvärlig förälder och kräv mer + läs på själv (det finns massor av spännande litteratur! Kolla t ex http://www.ncm.gu.se/) så du kan hjälpa dem igenom algoritmträsket...

     


    Regnbågspäron? Välkomna till vår grupp!: www.familjeliv.se/Medlemsgrupper/regnbagsfamiljer-108/forum
Svar på tråden Introducera mer komplicerad matte?