Förvirrande för barnen att växa upp med flera språk?

Det finns många olika sorters flerspråkighet.

Generellt kan man säga att det finns en stor chans att hemmaspråket blir passivt (dvs att barnet förstår men vägrar svara på det språket) om det är ett minoritetspråk.

Alltså en rysk familj i Sverige där barnet går i en svenskspråkig skola.

Det motsatta har mycket större chans att lyckas. Alltså svenska familj i Sverige där barnet går i en engelskspråkig skola.

Skolans språk är nämligen oftast dominerande, i synnerhet om det råkar vara samma språk som landets språk.

Om det finns dessutom syskon i familjen, eller om det är bara pappan som talar ett minoritetspråk finns det en väldigt liten chans att barnet blir tvåspråkig.

Sist, det hjälper flerspråkighet om språken inte introduceras samtidigt.
Min dotter är 6 år och aktiv trespråkig. Utöver de 3 språken har hon haft mycket exponering till 3 andra språk (helt olika), vilket gör att hon kan härma väldigt många språk helt brytningsfritt.

Det som underlättade i vårt fall är att: hon var väldigt tidig i talet med modersmålet (pratade hela meningar vid 18 månader), hon har haft bara 1 enda språk de 3 första åren, och sen att vi bodde i ett land där undervisningspråket inte var samma språk som landets språk.
Dvs, skolansspråk blev aldrig dominerande i hemmet. Inga syskon dessutom underlättar.

Nu verkar det vara extremt lätt för min dotter att snappa upp vilket språk som helst. Det senaste språket lärde hon sig extremt snabbt flytande, i par med sina jämnåriga eller t o m bättre än några pojkar som inte är verbala.