Hoppa över klasser?

Jag behövde aldrig vara på lektionerna på högstadiet eller gymnasiet eftersom jag redan "kunde allt", hade alla rätt på alla prov osv. Kom ut i vuxenvärlden utan att ha några kompisar, kunde inte prata i telefon, småprata eller ta kontakt med andra människor. Ser så här i efterhand att jag var rätt socialt handikappad. Det skapadeoch skapar fortfarande problem i arbetslivet för mig. Jag får alltid höra "det märks att du är smart, men...."

Har svårt att se varför ni tycker det vore bra att hoppa över två år av skollivet bara för att han är smart. Han kommer ut två år yngre och tio gånger mindre rustad att klara resten av livet. Ämneskunskaper kan man utveckla fristående från skolan, och för övrigt handlar det mesta i skolan inte om faktakunskaper - jag läste in nians matte på två veckor, det var inte särskilt svårt. Men i exv NO har man experiment när man jobbar i grupp, man hamnar i situationer där man samspelar med andra människor. I SO har man diskussioner, osv. Är man duktig i olika ämnen kan man hjälpa de andra i klassen, det lär man sig betydligt viktigare saker på, som att uttrycka sig, förklara saker, förenkla....  

Det är lätt att fokusera på det som funkar bra, speciellt om någon har en begåvning, men det kan vara en björntjänst att hoppa över år då man fortfarande har möjlighet att träna på socialt samspel. När man väl kommer upp på universitetsnivå är det för sent, för att inte tala om arbetslivet.  

Jag upplevde själv att jag hade för bråttom "igenom" och bara fokuserade på att tenta av ämnena och gå vidare, med mina egna barn har jag med flit undvikit att lära dem siffror och att läsa innan de börjar skolan, jag hoppas att det ska fördröja dem åtminstone nåt år... men jag är medveten om att det är en ovanlig inställning.