Att kyssa en tjej

Hon smittade mig så efter att hon varit sjuk i några dagar så var jag sjuk i några dagar... suck. Igår mådde jag dock lite bättre, så vi träffades en stund på eftermiddagen/ kvällen. Jag har kommit på att jag verkligen inte kommer våga kyssa henne nykter, så för mig finns det nog bara två alternativ: se till att få i mig ett lagom antal drinkar och sedan våga mig på den där kyssen om det känns rätt eller att helt enkelt prata med henne. Jag är dock rädd att jag kommer göra henne grymt obekväm om jag tar upp ämnet... har försökt att prata runt ämnet och testat olika "inkörsportar" till det stora samtalet men hon nappar liksom inte! Om hon kände som jag hade hon väl velat prata om det, speciellt när jag ändå tar upp det litegrann? Det kan ju vara så att hon inte märker att jag försöker ta upp ämnet, att jag helt enkelt är för otydlig. Tvivlar dock på det, hon är en smart tjej och kan i övrigt "läsa av mig" bra... Ett annat alternativ är att hon känner vad som ska komma men är rädd att jag bara tänker konfrontera henne med hennes känslor och att jag inte känner samma. "Jag har märkt att du är lite intresserad, men bara så du vet är vi bara vänner", typ. Kan ju även vara så att hon bara vill vara vänner och är nöjd med vår relation som den är och inte vill "förstöra vänskapen" genom att jag ska börja bekänna massa känslor. Typ att hon anar vad jag känner men helst inte låtsas om det. 

Även om hon verkar obekväm med att prata så drar hon sig dock inte alls undan på något annat sätt. Hon vill fortfarande träffas ofta, ringer, smsar, ger mig långa kramar osv... Om hon anade vad jag kände (det MÅSTE hon typ göra) men inte var bekväm med det hade hon väl på något sätt tagit lite avstånd? 

Är så förvirrad här!

 

Vi har träffats en del men jag har inte skrivit då det inte direkt har "hänt" något... Jag har i alla fall tagit mod till mig och berättat för några vänner (som inte känner henne) för att bolla lite tankar. De säger alla att de är nästan hundra procent säkra på att hon gillar mig som mer än som vän och det känns ju positivt! Men jag är fortfarande rädd att hon bara ser det som vänskap. En ganska annorlunda vänskap men ändå en vänskap. 

Något som jag antar är bra är att vi har börjat bli väldigt naturliga delar av varandras vardagsliv. Vi träffas ofta och har sovit över hos varandra en del så jag tycker på sätt och vis att det är som att vi är tillsammans, förutom att vi inte gör något i spektrat pussas till ha sex. Åter igen, hon kanske tycker att det är superhärligt att få lite närhet och mys av en tjejkompis i vänan på the real deal med en man? 

Jag kan inte sitta och skriva alla kvällar sedan jag skrev sist, men jag kan skriva om igårkväll (som sagt så skiljer de sig inte så värst mycket åt, det är mer olika varianter på samma tema). Igår skulle vi egentligen inte ha setts men jag hörde av mig och frågade om vi skulle ta en fika. På något sätt slutade det med att vi sköt upp fikan till kvällen och eftersom vi inte visste om det fanns något café´som var öppet så sent så blev det att vi tog fikan hemma hos henne istället. Efter att vi fikat så skulle vi se pretty little liars (men ja, det är en bra serie ;) ) så vi kröp upp i hennes säng. Hon hade laptopen i knät och jag sat/ halvlåg bredvid henne på sidan, vänd mot henne med huvudet mot hennes axel och mitt ben över hennes om ni fattar vad jag menar. När filmen var slut ställde hon undan datorn men vi låg kvar som vi låg och somnade typ. Hon hade ena armen om mig, så vi låg väl och halvkramades. Vid fyra på morgonen kom jag på att jag verkligen, verkligen behövde gå hem och lägga mig på riktigt men då erbjöd hon mig att sova över. Vi tog av oss jeansen och gick och tog bort sminket och sedan när vi lade oss i sängen igen så lade vi oss på varsin sida och somnade. Ja, det var min kväll igår.

Och bli inte arga på mig nu för att jag inte har gjort något! Jag brottas redan med det här i min hjärna varje sekund, jag lovar ;) Bara pepp och snälla ord tack!! Men var ärliga. Tror ni, som jag, att hon på något minsta lilla vis kanske inte ens har tänkt tanken på annat än vänskap så MÅSTE ni säga det. Orkar inte skämma ut mig och förstöra vänskapen/ skapa sjukt jobbig stämning mellan oss på köpet.. 
 

Vi har pratat, verkligen pratat, och jag har berättat precis hur jag känner. Tyvärr känner inte hon samma. Eller, hon  har tänkt tanken, men avvisat den. Hon älskar vår relation och jag är den enda människan hon har, och någonsin har haft, en sådan relation med, men hon säger att hon helt enkelt inte är kär i mig. En del av mig ser tillbaka på de senaste månaderna och tänker "inte en chans, hon ÄR kär i mig, det är ju så jävla uppenbart". Den delen vill ge det lite mer tid, känna hur det känns, se om hon kanske eventuellt ändrar sig. Hon kanske bara måste smälta det lite, känna efter lite, våga satsa. Den delen vill ge det några veckor, försöka umgås som vanligt (vilket hon vill) och se om hon tar sitt förnuft till fånga. Även om hon var tydlig så lät hon även väldigt vacklande. 

En annan del av mig vet att hon var väldigt tydlig när hon förklarade att hon har funderat på om hon är kär i mig men kommit fram till att hon inte är det.  Den delen vill bara bryta totalt med henne och aldrig mer se henne. 

Så, nu fick ni slutet på historien. Ge mig en kram! 

Tror ni det går att få tråden borttagen på något sätt? Gör typ ont att läsa den!

Kan bara inte fatta att hon inte känner samma! Jag var 99% säker på att hon kände som jag. Kan man verkligen ha så fel? Jag har bara så svårt att tänka mig att det inte skulle kunna vara ömsesidigt. Till och med nu, när hon har sagt att det inte är något, så tror jag liksom knappt på henne... Det har varit lite spänt mellan oss efter samtalet, men jag tänker ge det i alla fall två veckor och se hur det känns sedan. Kanske behöver hon bara lite tid. Kanske, kanske. 

Måste ändå säga lycka till känner jag :)  

Jag har bett om lite space från henne, inte för alltid men i alla fall för ett litet tag. I början när vi träffades efter snacket var det lite smått obekvämt mellan oss, även om både ville så märktes det att ingen riktigt visste hur man skulle vara mot den andra. Det försvann dock riktigt fort och snart  låg hon åter och kliade mig på ryggen, pillade mig i håret och allt det där... Jag tycker ju om det, men på något sätt blir det lite för mycket för mig när hon håller på så där. Så nu ska vi inte ses på ett tag. Hon verkade bli lite ledsen men sa att hon förstod och att hon finns här för mig när jag känner mig redo. Det känns som den bästa saken att göra just nu, så att vi båda får tänka på vår relation och vad vi vill med den. Kram

Har som sagt bett om lite space så vi kommer inte ses på ett tag. Lär alltså varken bli mys eller annat umgänge inom den närmsta tiden. Men vi får väl se vad som händer i framtiden :) 

Ojdå, här har det hänt lite sedan jag var inne sist! Ni verkar visst lite oense huruvida man kan ändra sig eller inte. Jag vet inte hur det ligger till med den saken men det är klart att jag hoppas att man kan ändra sig. Jag lever lite på det just nu. Vi träffades ju inte på ett tag efter vårt samtal och det kändes bra för mig även om det var jobbigt. Dock fortsatte hon att smsa en del och skriva på facebook, bara om småsaker. Jag tyckte att det kändes som en bra nivå att lägga sig på så under ett tag (har så dåligt tidsperspektiv, vill skriva "några veckor", men så länge kan det ju inte varit...) pratade vi bara på det sättet och träffades alltså inte alls. 
 
Förra helgen stötte vi på varandra på en förfest med gemensamma vänner. I början var det ganska obekvämt mellan oss, vi var båda stela och tysta och försökte nog mest undvika varandra så mycket som möjligt men framåt kvällen var det som att vi drogs till varandra och det slutade med att vi struntade i de andra och gick och käkade själva och tog en promenad hem till mig där hon sov över. Sedan dess har vi träffats flera gånger och jag skulle säga att hon beter sig precis likadant mot mig som innan vi pratade... Vi har inte pratat något mer om det så jag vet inte om detta är hennes sätt att känna sig fram om hon kanske ändå vill vara med mig eller vad hon håller på med egentligen. Jag försöker att hålla henne lite på avstånd samtidigt som det är svårt då hon är ganska "på" just nu och det ju finns en del av mig som inte vill något hellre än att vara med henne... 

Hon sa även massa saker i stil med att hon har saknat mig, att hon inte kan hålla sig ifrån mig och att jag betyder så himla mycket för henne osv.. vet inte riktigt hur jag ska tolka något av det. Vill ju inte bli för hoppfull och sedan bli besviken igen.  

Ni är verkligen gulliga och jag blir så glad av alla som stöttar mig här :) På riktigt! Jag kommer inte att uppdatera tråden lika ofta som jag gjorde i somras men kanske kommer in och uppdaterar då och då. Kommer självklart skriva om det händer något riktigt stort, haha 

Jag kan ändå inte tro att det "inte är något". Jag känner ju att det finns något där. 

Kram på er!  

Har du en "hon sa att hon inte ville men sedan ändrade hon sig"-historia att bjuda på...? :) 

Hej! 

Är inte inne här så ofta längre, den här tråden gör lite ont att läsa och bli påmind om faktiskt. Jag önskar att jag kunde säga att allt är perfekt och att hon har tagit sitt förnuft till fånga, men tyvärr står jag nog och stampar på samma fläck. Hon är en långt mer komplicerad människa än jag någonsin skulle kunnat gissa. Och ja, vi har kvar samma intima relation, skulle till och med kunna säga att den är ännu mer intim nu. Men nej, hon har fortfarande inte ångrat sig. Vet inte vad jag ska göra riktigt. En del av mig vill ju bara släppa och gå vidare, men samtidigt har jag den här delen av min hjärna som tänker att hon bara behöver tid. Ni vet ju säkert också hur patetisk man blir när man är kär och hur lätt man låter sig förledas av tankarna som säger "kanske, kanske...". Suck. 

Borde nog börja spana på andra för att bli lite distraherad, haha
Har försökt träffa folk, har bland annat låtit mig bjudas på middag av en stilig (manlig) pluggkamrat, men ska jag vara ärlig finns det inte en enda människa i hela världen som intresserar mig som hon gör. 

Så, nu vet ni hur läget är :) Vet inte om det är så många som är intresserade av den här tråden längre nu när den gick från att vara en spirande kärlekshistoria till att handla om ett brustet hjärta men om det händer något (dvs. om vi bryter eller om hon plötsligt ändrar sig) så kommer jag givetvis att uppdatera. 

Också en liten update för er som är intresserade. Jag vet vad ni tänker. "Nej, har hon inte gett upp än? Kom igen", och ja, så tänker jag med ibland! Men hjärtat har en förmåga att leva sitt eget liv så att säga. 

Den där kyssen blev av tillslut. De senaste veckorna har jag till och från träffat en kille som jag varit småintresserad av (inte jätte, ni vet ju vem mitt hjärtat tillhör). Till saken hör att jag inför tjejen ifråga har låtsas vara lite mer intresserad av denna kille än vad jag egentligen är. Jag vet inte riktigt varför, antar att det var skönt att för en gångs skull inte vara den som är kär i henne. Vi var ute igår, ett stort gäng, och mötte upp denna kille och hans vänner. Jag och killen dansade ganska intimt och småflirtade på dansgolvet då Hon kommer och börjar dansa med mig. Hon är ganska full och hon tar mina händer och lägger dom på sina axlar, sedan lägger hon sina egna händer på mina höfter och kysser mig. 

Funderar på om detta har ändrat något, men antar att det bara var "jag vill inte ha henne men ingen annan ska få henne heller"- syndromet som slog till... 

Tror jag ska börja spana lite på andra tjejer nu. Nu när jag vet hur man kan känna så vill jag ju känna SÅ och inte så som jag har känt för mina miljoner pojkvänner... 

Kram till alla därute som också har kärleksproblem på tjejsidan! 

Hej!

Vet inte om det är någon som fortfarande följer den här tråden, men OM det är det vill jag bara berätta att jag fick min prinsessa tillslut. Ja, hon är min flickvän nu   

Åh, trodde faktiskt att denna tråd hade fallit i glömska! Själv hittar jag inte ens hqtq-kategorin under sexkategorin längre sen de gjorde om sidan. Ville ändå skriva eftersom jag visste att jag hade några tappra följare, och se - ni var ju kvar :) 

Tror det senaste jag skrev var att hon kysste mig. Det var i början av året, i februari kanske (kommer inte riktigt ihåg och orkar inte gå tillbaka och se vad jag skrev sist). Det var en riktig kyss och för mig var det som att tiden stannade, som att det plötsligt bara fanns vi två i hela världen och som att den varade någonstans mellan en halv sekund och för alltid. För henne var det bara "en kul grej". Sa hon i alla fall, men jag inbillar mig att hon inte hade kysst mig om hon inte kände något. 

Efter kyssen blev det obekvämt ett tag och hon pratade väldigt mycket om den här skiiiitsnygga killen på hennes jobb. Vi kysstes någon gång mer på fyllan men det var samma sak, hon var väldigt på i stunden och efteråt skämtade hon bort det och förklarade hur heterosexuell hon var. Det gick så långt att stämningen till och med blev tryckt när vi kom hem till henne och hennes syrra satt och kollade på Brokeback mountain. Liksom, "omg, bögar --> homosexuella ---> lesbiska ---> vi ---> AWKWARD". Ja, ni fattar. 

Det var helt enkelt spänt mellan oss. Ena dagen kunde vi sova ihop och ligga och gosa, andra dagen kunde vi strula på fyllan och tredje dagen skulle det bara pratas om killar, som i panik. Jag tröttnade faktiskt lite på hennes sällskap under denna period. Jag kände mig väldigt utnyttjad och kände det lite som "varför slösar jag bort mitt liv på den här tjejen?". Ska jag vara helt ärlig hade det inte riktigt slagit mig att jag kunde träffa andra tjejer. Jag kunde skämta om det, men i verkligheten var det killar eller henne. Och killar var jag ju inte så sugen på. Men så en kväll var jag ute med ett gäng vänner (inte henne) och en kille kom fram och raggade på mig. Jag hade spanat in en tjej på andra sidan rummet och på något sätt lyckades jag övertala denna stackars kille att gå fram och prata med henne (jag vet, jag är ca 12 år när det kommer till sådant där. SÅ nervös!!). Han sa till mig att han sa till henne att jag tyckte att hon var söt men i efterhand har jag fått höra att han sa till henne att jag var "fett sugen". Det fungerade i alla fall för hon kom fram och vi började prata. Vi träffades faktiskt en period  men jag tror att vi båda kände att vi inte var helt rätt för varandra. Attraktionen fanns där men vi hade så otroligt olika åsikter, värderingar, tankar? 

I vart fall verkade det vara detta som gjorde att min tjej (har jag haft något fake-namn på henne som jag har använt i denna tråd eller? Kommer verkligen inte ihåg nu, haha) kom på att hon faktiskt var kär i mig. Jag drog in nya tjejen i vårt gäng, och det var även med henne som jag officiellt kom ut som lesbisk (och plötsligt var livet så mycket roligare?). Min tjej gillade aldrig nya tjejen och de klickade inte över huvud taget. Så en dag, i slutet av sommaren, bestämde jag och nya tjejen oss gemensamt för att inte ses mer. Jag och min tjej skulle ha myskväll bara vi två och satt ute vid havet och grillade. Jag sa att jag behövde berätta en sak (att det var slut med nya tjejen) och hon sa att hon behövde berätta en sak också. "Jag först", sa hon och sedan berättade hon att hon hade kommit på att hon var kär i mig. Hon hade tänkt på det redan innan jag träffade nya tjejen men så ville hon inte förstöra något mellan mig och henne. Hon sa förlåt tusen gånger och jag tror att hon grät lite, hon sa att hon verkligen inte ville förstöra något mellan mig och nya tjejen men att hon var tvungen att berätta för mig hur hon kände. Och då berättade jag att jag och nya tjejen hade bestämt att vi inte skulle ses mer och ja? slutet gott, allting gott ;) 

Tror att det underlättade väldigt mycket för henne att jag hade "kommit ut" och att det togs emot bra. På så sätt blev det ju inte lika läskigt för henne. Samtidigt kände hon väl att jag var på väg bort och när man känner att man är på väg att förlora något blir man väl lite modigare. 

Oj, såg att varje gång jag har skrivit punktpunktpunkt så har FL förvandlat det till ett frågetecken. Aja, tänkt bort de frågetecken ni tycker är ologiska bara :) 

Förresten, hur sjukt är det att denna tråd har lästs nästan 55 000 gånger? Jag får lite svindel när jag tänker på att över 50 tusen personer har läst om mitt liv. Det är som att 50 tusen pers har läst min högst personliga dagbok liksom. Panik ;) 

Vi är ett par officiellt och vi bor ihop. Alla i vår omgivning har tagit det riktigt bra! Mina vänner och familj blev väl inte så förvånade i och med att jag hade träffat en annan tjej under hela sommaren, vilket var skönt :) 

Vill samtidigt tacka för allt stöd jag har fått i tråden, detta har verkligen varit min livlina i perioder! (speciellt med tanke på att det tog lite tid innan jag vågade vara öppen och prata med mina vänner om det)