Att komma över omöjlig kärlek
Fool skrev 2013-11-05 11:48:59 följande:
Ja ni vet båda att det ni gör är så fel... men vad gör ni åt det ?... ingenting....ni låter det rulla på för det är ju så trevligt.... Det ni båda inte verkar fatta är hur passt illa krachen kommer bli , med två förstörda familjer menar jag förstörda på riktigt , dvs den partner som idag är din bäste vän (ja för din älskare är INTE din bäste vän han är någon du är förälskad i men din man är den som håller ställningarna hemma , den som står vid din sida vid vått och torrt) blir istället din bittre fiende , någon som avskyr dig , som inte vill med dig att göra , dina barn kommer få det väldigt väldigt jobbigt , och du kommer missa halva deras uppväxt.... Så kan det mycket väl sluta , jag tror inte du ska intala dig själv att du självklart kommer bli förlåten eller att din man kommer vara förstående , och även om du blir förlåten så kan du glömma ditt förhållande som det ser ut idag , det som kommer bli kvar är bara spillrorna av det ni hade innan , det tar åratal att reparera skadorna efter en otrohet om det ens går. Hur din älsares situation hemma ser har inget med dig och göra , det är hans problem inte ditt.... det är din MAN och dina BARN som borde vara din prioritet eftersom det är dom som sitter i samma skenande tåg som du gör och kommer ta del av smällen när den kommer. Vad tror du din älskares hemmasituation kommer spela dig för roll när du sitter med skilssmässopappren i näven ? Tror du din man kommer bry sig om det ? Tror du dina barn kommer bry sig om det när de får träffa dig varannan vecka ?jag vet att jag måste sluta med min älskare. Jag vet det. Har vetat det en längre tid. Han vet nog det också. Men ingen av oss tar det tuffa steget. Frågan nu är väl bara om det blir jag(igen) som kommer ta det steget. Men jag är rädd. Rädd för att falla dit igen. Vi kan inte undvika varandra, det är ju helt omöjligt med våran situation. Min man kommer undra varför jag inte vill umgås med dom. När vi gjorde slut i början på sommaren, så när vi alla umgicks, så tittade knappt jag och min älskare på varandra, vi pratade knappt..och vi båda sa sen att våra respektive inte är dumma som märkt att det var nåt skumt då. För vi dras till varandra hela tiden när vi alla umgås, och vi umgås ofta. Jag vet att hans sambo vet att han gillar att vara med mig, han har sagt till henne att han och jag är väldigt tajta, att han ser mig som en av hans närmsta, vad hon tycker om det, det vet jag inte. Kommer stöta på han i skola. I samhället där vi bor, bor ju praktiskt taget grannar. Det är skit svårt. Jag inser jag måste prata med någon om detta, någon som kan stötta mig i detta. Men det innebär att jag måste berätta om detta för någon av mina vänner, och jag är rädd. Skiträdd.