Att komma över omöjlig kärlek

Håller inte med , möjligheten att "förändra sitt liv" har ju hela tiden funnits där , men en förutsättning för det är att hon dumpar loverboy och det har hon inte lyckats med som gift , varför skulle hon lyckas bättre med det som singel då alla "hinder" är ur vägen och hon kan hänge sig åt att vara älskarinna på full tid ? Ok om TS hade dumpat båda männen och börjat ett nytt liv som singel , DÅ kan man snacka om förändring , som det ser ut verkar det mest som om TS gjort sig av med extralast och hinder som står i vägen för hennes relation till loverboy , inte mycket till förändring mao 

Jag förstår inte riktigt varför man inte kan vara rak och öppen om en sådan sak. Jag tror att allt för ofta går potentiellt bra relationer om intet därför man av olika anledningar inte vill erkänna hur det är och vad man känner. Man kanske är rädd att skrämma iväg sin älskare/älskarinna med att säga att man har känslor (om man t.ex .har kommit överens om en enbart sexuell relation) eller att man känner sig dum som är den som gått och kärat ned sig i en person som inte vill ha en på det sättet. Att våga känna efter och berätta hur man känner tror jag är viktigt. Lite läskigt med kanske. Man blottar sitt inre. Nu var inte frågan ställd till mig, men om min förra älskarinna tex hade sagt att hon vill lyfta vår relation till något mer än en sexuell relation hade jag med stor sannolikhet lämnat min fru på sikt. Fast kanske inte förrän jag kände att vi landat känslomässigt tillsammans. Men eftersom den relationen inte omfattade kärlekskänslor mer än väldigt varma vänskapskänslor (fast var går gränsen för vad) även om jag kände lite mer så begravde jag de känslorna och lät bli att utforska det närmare. För att de känslorna skall gro krävs det att den andra har samma känslor tillbaka.  Nu har jag en ny älskarinna och där är det lite tvärtom. Jag känner att hon har på kort tid fått väldigt varma känslor för mig men jag är än så länge lite känslomässigt avvaktande.  Låter lite som du har suttit i sitsen med att vara älskarinna åt en man som inte vill lämna, eller?  

Du TS. Tycker inte du att det är olika beslut om man ska skilja sig eller om man ska gå vidare med någon annan? Själv har jag skilt mig. Det var inte så farligt faktiskt. Det hela började med en otrohetsaffär och efter det kändes det inte lika intressant och kärleksfullt att vara med maken som jag haft sen 25 år. Ja... jag borde vara en sk expert på att bibehålla en relation. Ja det VAR jag, tills love of my life dök upp.  Det var det tuffaste men det enklaste beslut jag någonsin fattat i hela mitt liv. Jag visste att relationen med maken var död. Jag kände att jag inte ville såra honom. Sa inget för att jag vet hur sårad han hade blivit. Jag la ner mitt långa äktenskap. Fortsätter träffa love of my life och det är mysigt men han kämpar med sitt inre men måste vara lika attraherad utanför sitt äktenskap som jag. Maken hittade en ny kärlek. Och DET gör mig irriterad - hur ologiskt det än kan låta.  Tidigare under mitt lång liv såg jag ner på människor som inte kan hålla känslorna i styr, inte klarar av att bibehålla sina relationer osv. Bar stolt mina två ringar - fast jag egentligen var rätt olycklig.  Nu är jag lite mer öppen och förstår att jag själv kanske inte hade det så bra under mina 25 år. Börjar nästan luta åt att det är mer hälsosamt än ohälsosamt att byta partner lite då och då. För när barnen tom börjar uppmana en till skilsmässa då har det gått långt. Man kan göra varandra riktigt illa genom att hålla fast varandra också. Anpassningen och tillpassningen blir så stark att man till slut upplever att man inte längre är någon. Man är INGEN. Nu är jag JAG. Ganska så skönt faktiskt. Rekommenderar otrohet och skilsmässa för alla som vill leva!  

Det är inte mitt mantra , det har även stöd i statistisken... väldigt få lämnar frugan för älskarinnan , hur bortförklarar du det ? Som svar på din fråga så... jag ogillar alla slags lögner , fast bland alla slags lögner är det oftast otroihetslögner som får störst konsekvenser....dessutom är otrohetslögner ofta oxå ett svek mot någon som ska föreställas stå personen nära , det gäller både den bedragna frugan OCH älskarinnan som många ggr oxå blir lurad. En motfråga... väljer du alltid att stoppa huvudet i sanden och blunda för verkligheten och hellre går på önsketänkande ? 

Det är väl inte mycket till ärlighet , att du har sex med frugan kan väl älskarinnan räkna ut på egen hand ? Fast frågan är om alla är så ärliga med hur det verkligen står till i deras förhållande ? Om man inte spär på en gnutta ? Jag tror ju knappast man går ut och säger till sin älskarinna... ja du vet vi har det väldigt bra min fru och jag , jag älskar henne över allt annat , dig har jag bara för att ligga med då och då och så fort du börjar ställa krav så kommer jag dumpa dig... ska vi ligga nu ? 

Nu har jag inte följt med riktigt i alla diskussioner hit o dit men jag tror faktiskt Fool har en poäng lite här. Var en ggn för länge sedan då jag blev ihop med min första kille (el andra var det faktisk;). Hursom.. min bästa vän visste att han varit otrogen förr och frågade mig då hur i hela fridens namn jag skulle kunna lita på honom när han ljugit för sin dåvarande tjej (ja, det var mig han var otrogen med, för att ni ska förstå). Jag tyckte då inte att det var något att fästa sig mot. Han älskade ju mig. Så gick det som det gick också. Han var notoriskt otrogen, fick jag reda på efter flera år... Nu säger jag inte att det är så alltid eller att det måste vara på det sättet. Bara ville dela med mig av hur det var för mig, i en sån situation. Kan säga att jag har fått lite svårt för att lita på män. Det har gjort så ont så många ggr och jag känner mig lite lessen över att jag blivit så kantstött av livet, liksom. Skulle vilja tro på att människorna (tänker i synnerhet i mitt fall då på män), även om de är otrogna har en vilja att verkligen vilja satsa på ett förhållande. Även om det är ett som börjar med otrohet så måste det väl ändå kunna bli bra? Vill gärna tro så i alla fall.. 

Ok , läs på lite om statistisk , syftet med att samla statistik , hur man går tillväga med att samla statistik... sen kan vi diskutera frågan vidare

otrohet.onlinetips.se/statistik.htm Tyvärr är stistik kring otrohet väldigt dålig i sverige , FR sitter säkert på en massa fin statistik , men verkar inte publicera den. Det finns klart mer statistik från andra västländer som tex usa och england , om den är relevant för sverige kan jag inte svara på , många av siffrorna stämmer iaf med undersökningar i sverige , tex antalet otrogna , antalet gökungar , etc... sen har andra postat liknande statistik från andra källor ett antal ggr på otrohet och relations forum.  Men oavsett statistik , så är det väl knappast någon newsflash att en otrogen man ganska ofta ljuger för sin älskarinna ? Vad tror du ? Tror heller inte det är en direkt newsflash att förhållandet mellan otrogen man och älskarinna många ggr avbryts ganska snabbt i samma sekund älskarinnan börjar ställa krav. Min alldeles personliga uppfattning är att det är att vill man slippa bli lurad så kan det vara en ganska bra ide att ställa krav redan från början att mannen först ska lämna sin fru. Tror det är ett ganska effektivt sätt att gallra bort mindre seriösa män dessutom slipper man medverka i någon annans otrohet.  Tror en skilsmässa är ett tufft beslut att ta och genomföra , jag tror många drar sig för det in i det sista så länge de kan fortsätta ha både och , varför lämna trygghet och träffa sina barn på halvtid när man kan ha det kvar och ändå ha älskarinnan vid sidan av ? Jag tror de som menar allvar och verkligen ÄR så kära i sin älskarinna som de säger lämnar sitt befintliga förhållande relativt snabbt.

Ah glömde jag ju säga. Jag har alls inte förstått att X är kär i mig utan bara trott att hon var en kär vän. När hon berättar om sina varma känslor för mig blir jag först lite tagen men kommer snabbt till insikt att jag känner detsamma.  Sen lever vi både lyckliga i alla våra dagar. Det var också påhittat. IRL skulle jag antagligen inte undgå att hon hyste känslor och skulle för den delen inte bry mig om att hon var upptagen ifall det var henne jag ville ha och skulle ha förlett henne efter bästa förmåga. Så hemsk är jag, sue me! 

Det är just detta folk inte förstår innan de drar igång en affär eller blir kär på annat olyckligt vis. Om man ger sig hän så kan man riskera att krossa ett eller flera hjärtan. Sin partners, sin alskares/älskarinnas, sin älskares/älskarinnas partners eller sitt eget Om man låter bli så är man också olycklig. Många tycks tro att en affär är något man kan ha till lyx - något man kommer undan med med lite tur eller skicklighet. Men det påverkar en alltid på något sätt. Det kostar på något vis - mer eller mindre. Jag själv kärade ner mig i em man på avstånd. Trots snyggt avslut utan hjärtslitande scener så gör det ont fortfarande.Ingen satt och grät - mer än möjligtvis jag. Jag gjorde det rätta och gör det fortfarande. Men i ensamma stunder så gör det ont ännu. Jag funderar ofta på varför det gör ont. Jag tror svaret ligger i att man inte gör slut pga bråk, ovänskap, missämja eller slitage. Det är svårt att acceptera att det "bara" handlar om tid och plats. Det är lättare att stänga dörren i ilska.

Upptäckte att jag levt så i över 10 år. Nöjde mig med att allt flöt bara och att barnen inte var sjuka från dagis eller njöt av ett nytt parkettgolv osv. Men när barnen nu klarar sig själva mer och mer, hände något.... Jag blev kär i en annan. Det hade hänt till och från tidigare, men bara kortvariga attraktioner, inget allvarligt alls. Tills det slog till och kärleken är besvarad. Det var ju inte alls planerat från någons sida. Men kärleken är ju så stark och opraktisk. Men nödvändig, för att känna sig levande. Och barnen mår bättre nu än innan. De kände av min mans och mitt okärleksfulla förhållande som ofta slutade i bråk och otrevliga tonlägen. Respektlöst. Nu äntligen är vi båda fria. 

"Gick inte". Jag håller med dig i det du skriver och vet om att förälskelse egentligen bara är en kemisk process som håller i sig i max 2 år. Sedan är ju inte alla förhållandena lika. Det finns tusen olika anledningar till varför man inleder en affär utanför äktenskapet. Vet att det är en stor risk att bli olycklig men det kan också finnas öppningar för upplevelser som gör livet mer drägligt att leva i.