Att komma över omöjlig kärlek

Nu kanske jag inte är rätt person att svara, eftersom jag och min "älskare" fortfarande har en relation, den har pågått i nio månader och blir bara mer och mer intensiv. Precis som för er (TS) så är det svårt att bryta helt eftersom vi bor grannar. Det är så konstigt. Jag är kär i min "älskare" (sätter citat-tecken eftersom vi väl inte helt har legat med varandra, men vi är fysiska ofta med varandra. Kan räcka att vi nuddar varandras händer, att stå nära osv). MEN jag älskar min man.

Vi har försökt bryta många gånger men vi trillar dit igen. Jag tycker det är så konstigt att min man inte märker någonting. Eller så kanske han visst märker något, men han håller tyst. Jag vet inte. Ibland får jag för mig att min man träffat någon annan, vilket skulle vara värsta katastrofen för min del. Motsägelsefullt, javisst, jag vet.... Men det finns ingen logik i det här. Känns snarare som ett missbruk. Nu har det gått så långt att jag inte ens vill tänka tanken att vara helt utan min älskare. Visst kan jag tänka mig att vi inte skulle ha någon fysisk relation längre, men jag vill  liksom inte att han skall försvinna ur mitt liv. Jag vet inte vad han känner för mig, men egentligen spelar det ingen roll.... Jag är mer livrädd för vad jag själv känner. Det som från början var lite spänning och guldkant (och attraktion) har eskalerat till något som är bortom all kontroll.

Det är så lätt för någon som inte varit i situationen att bara säga att man skall bryta.

Trösten mitt i allt elände är att både jag och älskaren är helt säkra på att vi vill leva kvar i våra äktenskap (frågan är väl om hans fru och min man skulle vilja det om det visste vad som pågår).

Just det här  med att vi är grannar blir ju lite skumt också, eftersom han och min man pratar en del samt att jag och älskarens fru pratar en del.

Skulle vara intressant att höra om vad någon Poly-människa tycker om det här....

Du har helt rätt i att han märker något, men han kan inte sätta fingret på vad det är. Ja du Polyanna (är du poly förresten?), att lägga korten på bordet NU är liksom lite i senaste laget, för att uttrycka sig milt. Är det något jag ångrar idag så är det att jag inte la korten på bordet direkt efter att jag grannen hade börjat skicka några flörtiga sms, när jag märkte att det började spåra ur, innan vi blev fysiska med varandra. Men det är alltid lätt att vara efterklok....Att lägga korten på bordet efter nio månader finns inte på kartan. Vad gäller dina alternativ vad som kommer att hända så fattar jag inte riktigt vad du menar. Ang 1 att grannens fru kommer på vad som händer. Varför skulle hon komma på det?? Ang 2. att grannen berättar för sin fru, varför i herrans namn tror du att han skulle berätta, han har väl någon form av självbevarelsedrift?! 3. Ja, den risken finns, det håller jag med om.

Ang. din sista mening, ja jag vet allt detdär. Men det känns som du sparkar på en som redan ligger. Tro mig, jag har sparkat mig själv så många gånger!

Att berätta för min man är uteslutet. Dock är jag lite rädd att jag någon dag skall bryta ihop och berätta allt i ren panik eftersom det känns som om jag inte orkar längre.

Vi har pratat om allt detta några gånger, jag och grannen, och då är vi förnuftiga och kommer mer eller mindre överens om att vi skall låta bli varandra. Ungefär som en alkis som bestämmer sig för att aldrig mer dricka, lätt för alkisen att säga när han har värsta bakfyllan. Kanske en dum jämförelse, men du fattar nog vad jag menar.

OM jag berättar för min man så kommer något av följande alternativ inträffa.
1. Han lämnar mig.
2. Han lämnar mig.
3. Han lämnar mig.

Så, nu förstår du varför jag inte vill berätta.

Håller till fullo med ang. det du skriver om beroendet. Men vad jag inte riktigt förstår är din sista mening, där du skriver att det är sällan ömsesidigt. Vad menar du med det?

Du skriver i ett tidigare inlägg (nr 27) att otrohet ALLTID avslöjas. Så är det naturligtvis inte. Jag har sett folk komma undan med det flera gånger.

Beträffande grannen så vet jag att han inte kommer att berätta för frun, det är nämligen hans största skräck att hon skall få reda på det. Det är väl snarare som så att jag riskerar att bryta ihop vilken dag som helst och berätta för min man.