Att komma över omöjlig kärlek
Anonym (ångest) skrev 2013-06-02 20:38:20 följande:
För nästan ett år sedan blev jag helt oväntat galet förälskad i min kollega som jag känt i många år. Han kände lika dant och vi inledde en relation trots att vi båda har familj. Känslorna fullkomligt exploderade men nu har han en gång för alla bestämt sig för att stanna med sin familj och vi har därför brutit vår relation.Fattar dock inte hur jag ska stå ut. Tänker på honom varje vaken minut och saknar honom så att jag mår fysiskt illa. Samtidigt kan jag inte visa något här hemma.
Någon som varit i samma situation - dvs stannat hos er familj efter en längre otrohet? Hur gjorde ni för att glömma? Hur lång tid tog det? Lyckades ni någonsin få tillbaka känslorna för er man/fru?
PS Inser naturligtvis att det inte är synd om mig eftersom jag får skylla mig själv som varit otrogen, att otrohet är omoraliskt, fegt och alltid fel etc. Men gjort är gjort och i dagsläget försöker jag bara överleva/uthärda.
Av erfarenhet vet jag att otrohet sällan går att diskutera. Det är lite som religion. En del är fundamentalister, andra inte.
Men för att svara på din fråga: Nej, du kommer inte komma över din omöjliga kärlek om den är så där stark. Det är så det funkar, och det vet jag av egen erfarenhet. Du kommer tänka på honom dag och natt i många år, och medan åren går så blir det förhoppningsvis mer sällan.
Men det ÄR inte farligt att vara olyckligt kär. Det är jobbigt, men man kan leva med det. Vilket folk gjort sedan årtusenden tillbaks.
Problemet är att när man väl hamnat där, så finns det inget "rätt" sätt att lösa det på. Om ni skiljs åt är det jobbigt. Om ni har en otrohetsrelation är det jobbigt.
Vad du än beslutar så har du det här på halsen, och ju förr du slutar försöka hitta en lösning och bara accepterar situationen, dess lättare kan det bli att få distans.