Varför vill kvinnor inte ha lika mycket sex i en relation?

Vill egentligen bara säga BULLSHIT! Men känner att det ändå kräver sin förklaring - sååå....

Jag är själv i ett förhållande (gifta sedan 3 år tillbaka) som varat i mer än 11 år och jag kan inte känna igen mig alls i det som TS beskriver. Jag har varit den som mer ofta prioriterat att hålla sexlivet levande i en hektiskt vardag i det förhållande jag är i nu under så gott som hela förhållandet, för att de senaste åren bli rätt jämlika i initiativtagande och jag är kvinna.
Utifrån mina tjejkompisar så har flera uppgett att det ser likadant ut i deras förhållande, några av dem uppger det TS berättar medan andra svarar att de har ett jämlikt initiativtagande. Med andra ord - det är olika från förhållande till förhållande. Samma tjejkompisar har i en del fall under åren vi varit vänner, och varit i ålder så att vi haft sex, svarat något annat när de varit i ett annat förhållande än det de nu befinner sig i....

Tror inte alls på att det har med om man har en snopp eller snippa ifall man är mer eller mindre sugen på att ha sex. Däremot finns det perioder i livet då alla, oavsett snopp eller snippa, är mer eller mindre sugna på sex - det kan vara krisrelaterat, stress, fnurra i förhållandet, småbarnsperiod etc. som avgör om intresset och lusten till sex är högre eller lägre. Men jag tror i allra högsta grad att det är något individuellt och att det är av hög vikt att den partner som är mer sugen på sex i förhållandet inte kör över den som inte är lika sugen med krav och ultimatum eller hot om otrohet - hur jobbigt det än kan vara och kännas att vara den som har mest låga i förhållandet när det kommer till sexbiten....

Hitta andra sätt att vara nära och intima med varandra i de lägen som sexet inte räcker till för ena partnern, utifrån det blir det garanterat lättare att även komma tillbaka till ett gott sexliv jämfört med om man valt att sura på varandra över varandras olika behov och/eller valt bort att ha en närhet och samliv (utan sex) med varandra.

Eh, det har jag _aldrig_ sett. Definitivt inte här på FL i alla fall.

Så dom klarar inte av att njuta av närheten till maken, utlevelsen, katarsis?? Eller är all sex bara pornografiska framträdanden för varandra??? Knäpp syn på sex i så fall. Terapi, kanske?? Jag har faktiskt aldrig behövt pirr och spänning heller. Behöver man det för att vilja ha sex med sin make/maka så har man problem.

Kvinnor kanske faktiskt aldrig blir kåta på annat än försörjningspotential???
Hmm. Det finns ett namn på det yrket!

Fast, man kan behöva ta till (milt) hot för att få till en motvillig nakennärhet alls.

Sen blir det oftast bättre, alldeles av sig själv. Så småningom. Att kräva sex kan ibland bara vara enda sättet att få vara naken ihop.

Partentes:
Otrogna män får ungefär lika mycket ros resp ris som otrogna kvinnor här på FL. Och är värda ungefär lika mycket, i snitt, verkar det för mig.

Goda Människan:
Utan att få honom att förstå, utan ärlighet, lär det inte hjälpa: utgångspunkten är ju uppenbarligen att du offrar dig, späker dig, för att kunna känna dig som en god människa. Inte att du vill komma tillbaka till att vilja ha sex med din man.

Det du måste göra, om du menar allvar är att ta risken och berätta vad du har gjort och precis varför, och sen försöka ändra hur ni behandlar varandra tillsammans.

Det bör, hur det än går, göra er båda lyckligare än någon annan väg, och mycket snabbare.

Det snällaste du kan göra mot honom kan vara att du skiljer dig från honom. Att tvinga dig till att ge sex till en man som inte vet varför han får ha sex med en kvinna som inte verkar alldeles entusiastisk är ingenting som glädjer honom nämnvärt.

Jag är tvärtom. Vill ha mycket mer sex än min sambo och det är fruktansvärt. I synnerhet eftersom att han anser sig ha rätten att runka själv också vilket gör att jag som redan är svältfödd får ännu mindre. När han väl har lust tycker jag att han kan utnyttja den med mig istället för själv eftersom att detta är vårt enda problem i förhållandet, men enligt mig ack så stort.
Har därmed stora problem med porr och onani eftersom att det i vårt förhållande inte blir ett komplement, utan substitut för sex, mot min vilja. Har gång på gång funderat på att lämna pga detta, men vi har ju fungerande familjeliv och fint förhållande i övrigt, bara det att jag bara får ligga en gång i veckan när jag vill ligga en gång om dagen. Eller åtminstone tycker man kunde få till det 3 gånger i veckan... 

Kan tillägga att alla mina väninnor (ca 25år) vittnar om samma sak, de vill ligga mer än partnern... 

Fast alltså - nu menade inte jag nödvändigtvis att vara nakna ihop....
Men ett enkelt sätt till att vara det, om det känns som det viktigaste i att vara intima och nära varandra är att ta en dusch tillsammans. Helt kravlöst, kanske tvätta varandras hår, passa på att prata om dagen samtidigt som man står och är varandra nära. En typ av naken närhet som absolut inte behöver göras under milt hot (?) eller behöver markera att det finns krav på att något mer ska hända än att ni just duschar ihop....
Precis som det där i duschen så småningom, eller relativt snart lite beroende på, även skulle öppna upp för att lusten skulle återvända och det finns möjligheter när det upptäcks att den är på tillbakagång att arbeta på den också på ett lekfullt och sensuellt sätt....
Det viktiga är dock att vara nära och intima med varandra även på annat plan än just om ni har kläder på er eller inte. Jag kan väl stå naken i en dusch i simhallen relativt nära ett gäng andra nakna människor - men det betyder inte att jag på något sätt är nära (mer än rent fysiskt möjligtvis då duscharna ofta står på rad och inte särskilt långt ifrån varandra) eller intima med dem.
Det kanske är så att intimiteten och närheten behöver byggas upp på annat sätt än rent fysiskt.
Kvalitetstid med fokus endast på varandra - tid att prata med varandra, skämta, äta något gott, sitta och vara varandra nära, kyssa varandra....

Hångla 30 min om dagen finns det experter som ger som råd för övrigt, utan att det behöver leda någonvart mer än så, det sägs vara en tillräckligt god riktlinje för ett långt och kärleksfullt förhållande....
Jag och maken har inte praktiserat det här, men vi skulle nog behöva bli bättre på det under en del perioder som kan vara tuffa och närheten till/intimiteten med varandra inte är i huvudfokus - har haft perioder då vi fått leta oss tillbaka till ett levande sexliv också under våra 11 år och varit sämre på att ta vara på varandra än annars.
Men man lär så länge man lever....

Det heter att män är från Mars och kvinnor från Venus. Även om man kommunicerar med varandra så kan man missförstå varandra pga man har olika referensramar. De män jag träffat har också kört med tankeläsning som de tycker jag ska förstå. De har varit väldigt traditionsbundna och vill att det ska vara som det alltid varit - och så kommer jag in i deras liv med andra traditioner och då blir det krock. Jag är inte uppväxt som de och fattar inte vad de antyder då de pratar utifrån sina referensramar, vilka jag saknar kunskap om.Offerkofta för mig är att tycka synd om sig själv och inte ta något ansvar för varesig "felet" eller lösning utan förväntar sig att andra ska lösa. Man skjuter ifrån sig allt ansvar. Livet är enkelt när man inte behöver ta ansvar och allt är andras fel. Man är offer för omständigheter buhuuu

Visst är det så att ibland kan det vara ens fel att två träter men båda är ansvariga att lösa det. Går det inte att lösa tillsammans får man dela på sig, det är också en lösning på problemet.  

Att blir krävd att ställa upp på sex skulle nog jag uppleva lite som lustdödare