Inga spermier
Hallå på er!!
Jag kan säga redan nu att detta kommer att bli ett långt inlägg. Jag har läst igenom hela tråden och känner att jag kan dela med mig av min kunskap.
För 6 år sedan började vår resa med att försöka skaffa barn. Ett år senare påbörjade vi utredning. Inga fel på mig hittades men dock fanns inga spermier i min mans första sperma prov. Efter tre månader fick han lämna ytterligare ett prov eftersom det tar tre månader för spermierna att nybildas.Fysiskt sett såg allt bra ut så läkaren var hoppfull att det skulle finnas sperma i bitestikeln. Två operationer gjordes på min man med några månaders mellanrum. Både TESA och PESA men man fann inga spermier. Jag fick vara med under båda ingreppen. Vid första ingreppet stack det ner en nål och fiskade upp strån att undersöka. Vi andra ingreppet gjordes ett snitt och man klippte bort en lite liten bit av testikeln för att undersöka.
Efter de trista beskedet att det inte fanns några spermier så ställde vi oss i donationskön på Shalgrenska. 2 års väntan hade vi nu framför oss.
Under denna tiden beslutade vi oss för att själva åka till Danmark för att göra donatorinsemination. Vi åkte till kliniken Gaia i Hobro och hann med 4 inseminationer innan vi tog ett uppehåll då jag kom med i landslaget i min sport och skulle spela VM. Under detta uppehåll och endast ca 1 år i kön hos Sahlgrenska så blev vi kontaktade av dem. De hade betat av kön. Vi åkte dit och fick information. De trodde att vi skulle göra inseminationer men vi var tydliga med att säga att vi ville göra IVF eftersom vi redan gjort 4 misslyckade inseminationer i Danmark. Vi fick som vi önskade och behandlingsstarten planerades till efter mitt VM.
På Sahlgrenska fick vårt första IVF avbrytas då jag bara fick ett ägg. Det berodde på att jag fick för låg dos av medicinerna. Tillslut hade vi iallafall gjort 3 färskförsök och 4 frysåterföringar. Där inemellan under ett sommaruppehåll åkte vi även till Danmark för ytterligare en insemination.
Efter detta så fick vi ingen mer hjälp på Shalgrenska. Kvar fanns då endast att åka till Umeå vilket är enda privata stället i Sverige där man har donerade spermier. De har ett års kö hos sig och som tur va hade jag ställt mig i kö i god tid så vi var framme i kön när vi var klara hos Sahlgrenska.
Vi beslutade oss för att prova lycka i Umeå. Där gjorde vi 1 färsk försökt och ett frysförsök. Ingen lyckades.
Nu hade vi alltså gjort 5 inseminationer och 9 IVF utan att ha lyckats. Vi tog ett tufft beslut att adoptera istället. Även här hade vi varit förutseende och har stått i adoptionskö i 2,5 år samt redan gjort föräldrautbildningen. Det vara bara samtalet till kommunen som behövdes för att påbörja hemutredningen. Vi fick hem datum för när vi skulle vara hos kommunen för utredning.
Två dagar innan första mötet ringde vi dock och avbröt adoptionsprocessen. Vi ville så gärna ha ett biologisktbarn som tillhörde någon av oss.
Vi valde att prova en ny klinik Copenhagen Fertility Center i Köpenhamn. Den 15 maj åkte jag tåg ner själv för att göra äggplock. Den 17 maj åkte vi båda ner för att jag då skulle få 2 toppen fina embryon insatta samt ett till frysen.
Detta var alltså mitt 10:e IVF försök och nu sitter jag är GRAVID i vecka 7!!!!! Mitt råd till er är att hu jävligt de än känns så ge aldrig upp och försök leva som vanligt. Planera inte livet utifall du skulle bli gravid utan lev i nuet.
Jag kan nog svara på de flesta av era frågor så det är bara att fråga på.
Och lycka till!!!!
För 6 år sedan började vår resa med att försöka skaffa barn. Ett år senare påbörjade vi utredning. Inga fel på mig hittades men dock fanns inga spermier i min mans första sperma prov. Efter tre månader fick han lämna ytterligare ett prov eftersom det tar tre månader för spermierna att nybildas.Fysiskt sett såg allt bra ut så läkaren var hoppfull att det skulle finnas sperma i bitestikeln. Två operationer gjordes på min man med några månaders mellanrum. Både TESA och PESA men man fann inga spermier. Jag fick vara med under båda ingreppen. Vid första ingreppet stack det ner en nål och fiskade upp strån att undersöka. Vi andra ingreppet gjordes ett snitt och man klippte bort en lite liten bit av testikeln för att undersöka.
Efter de trista beskedet att det inte fanns några spermier så ställde vi oss i donationskön på Shalgrenska. 2 års väntan hade vi nu framför oss.
Under denna tiden beslutade vi oss för att själva åka till Danmark för att göra donatorinsemination. Vi åkte till kliniken Gaia i Hobro och hann med 4 inseminationer innan vi tog ett uppehåll då jag kom med i landslaget i min sport och skulle spela VM. Under detta uppehåll och endast ca 1 år i kön hos Sahlgrenska så blev vi kontaktade av dem. De hade betat av kön. Vi åkte dit och fick information. De trodde att vi skulle göra inseminationer men vi var tydliga med att säga att vi ville göra IVF eftersom vi redan gjort 4 misslyckade inseminationer i Danmark. Vi fick som vi önskade och behandlingsstarten planerades till efter mitt VM.
På Sahlgrenska fick vårt första IVF avbrytas då jag bara fick ett ägg. Det berodde på att jag fick för låg dos av medicinerna. Tillslut hade vi iallafall gjort 3 färskförsök och 4 frysåterföringar. Där inemellan under ett sommaruppehåll åkte vi även till Danmark för ytterligare en insemination.
Efter detta så fick vi ingen mer hjälp på Shalgrenska. Kvar fanns då endast att åka till Umeå vilket är enda privata stället i Sverige där man har donerade spermier. De har ett års kö hos sig och som tur va hade jag ställt mig i kö i god tid så vi var framme i kön när vi var klara hos Sahlgrenska.
Vi beslutade oss för att prova lycka i Umeå. Där gjorde vi 1 färsk försökt och ett frysförsök. Ingen lyckades.
Nu hade vi alltså gjort 5 inseminationer och 9 IVF utan att ha lyckats. Vi tog ett tufft beslut att adoptera istället. Även här hade vi varit förutseende och har stått i adoptionskö i 2,5 år samt redan gjort föräldrautbildningen. Det vara bara samtalet till kommunen som behövdes för att påbörja hemutredningen. Vi fick hem datum för när vi skulle vara hos kommunen för utredning.
Två dagar innan första mötet ringde vi dock och avbröt adoptionsprocessen. Vi ville så gärna ha ett biologisktbarn som tillhörde någon av oss.
Vi valde att prova en ny klinik Copenhagen Fertility Center i Köpenhamn. Den 15 maj åkte jag tåg ner själv för att göra äggplock. Den 17 maj åkte vi båda ner för att jag då skulle få 2 toppen fina embryon insatta samt ett till frysen.
Detta var alltså mitt 10:e IVF försök och nu sitter jag är GRAVID i vecka 7!!!!! Mitt råd till er är att hu jävligt de än känns så ge aldrig upp och försök leva som vanligt. Planera inte livet utifall du skulle bli gravid utan lev i nuet.
Jag kan nog svara på de flesta av era frågor så det är bara att fråga på.
Och lycka till!!!!
