Inga spermier

Då brukar de göra en testikelbipsi för att se om det möjligen finns spermier där inne. Finns inte det återstår spermiedonation,men de flesta brukar ha det om inget drastiskt hänt som t.e.x påssjuka eller cancerbehandling eller anabola. Ge inte upp än!

Har han kanske Kleinfelters syndrom? 

I alla fall vet jag de i er sits som fått barn, tvillingar, med spermiedonation. Fungerade bra för dem!

Det heter förresten Klinefelter.

Vi är i samma sits...vi sattes upp i kö för behandling och insättning av ägg befruktade med donerade ägg. Det tar sin tid men det är värt allt. Nu väntar vi vårat första barn (V36) och det är riktigt spännande både för mig och för mannen. Mannen tog det hårt i början men när han hörde att det finns hjälp att få så blev han mycket lättad och han känner inte nåt agg att det är en annan som är biologisk pappa, det är ändå han som kommer att vara vårt barns pappa

Gud vad skönt med possetiva svar! :) hur länge får man vänta på donation eller insättning med hans spermier? :) grattis till er :)

Oj det är nog olika i hela landet. Men vi utreddes privat först sen blev vi skickade till Sahlgrenska för dom tyckte d var bättre och prova där först. Vi tog en paus under semestern och sen kördes det igång lite mer allvarligt under augusti. Under september blev det nässpray och sprutor för min del och i oktober plockades och sattes det in ägg i mig. Det tar ju 3 månader för att få komma till sjukhuset, sen så utreds man men allt som allt tog det väl ett år

Vi fick samma svar på min sambos spermaprov. Han har dock gott om spermier i testiklarna så vi blev gravida på vårt andra IVF försök.

Nu är jag i vecka 28 och ska få en liten grabb i augusti

Det känns tufft när man precis fått beskedet men blicka framåt och tänk på att det finns hopp!

Grattis! Vad härligt och läsa sånt med. För oss var d ju bom stopp

Tack för alla svar!

Hej! Jag och min kille är i precis samma situation. Vi fick en chock när vi fick höra att han inte hade några spermier. Min kille är nu under utredning men förmodligen beror detta på en olycka som hände honom när han var liten och han fick ta bort ena testikeln. Biopsi var ej aktuellt enligt läkaren, däremot ska vi till göteborg för att göra någon slags kirurgiskt ingrepp där dom öppnar testikeln med ett snitt för att se om det finns något. Men våra chanser är tydligen små och vi är helt förkrossade. Jag har börjat kolla lite på hur det ser ut med donatorer och börjar fundera på att åka till danmark. Sverige har en kö på 2 år vilket känns fasansfullt långt när vi nu redan försökt i snart 2 år. Min sambo klarar inte av att tänka så långt men jag vill gärna försöka ligga steget före och vågar inte hoppas på operationen (även om jag såklart gör det innerst inne). Min sambo är inte svensk och jag vet inte heller om det finns någon donator som ska matcha hans ursprung..... Det här är så jobbigt. Psykologisk terror. Hoppas verkligen att det går bra för er