Vi som nyss plussat med ÄD

Lelle, räknat på de tiderna du angav så har du en dubblering på lite över 72 timmar. Fortfarande inom normalspannet, men i övre intervallet av vad som anses normalt.

Caspianne. det suger att man ska behöva fixa allt på egen hand och inte kan räkna med speciellt mycket hjälp på vägen. Räknar mig som lyckligt lottad ändå för att jag har vanan inne att stångas mot sjukvården och myndigheter. Har en lång historia bakom mig av sjukskrivningar och diverse utredningar i vården så har fått lära mig den hårda vägen att alltid vara påläst till tänderna och kräva mina rättigheter som skattebetalare och medborgare. Ju mer du själv kan, desto svårare är det för läkare och administrativ personal att dribbla bort dig med vackert snack om att det inte går och att regler säger si och så - trist, men sant. 

TyckOmMig - visst är det så att värdena är individuella. De flesta siter som pratar om HCG värden säger också att det individuella värdet i sig inte är så intressant, normalspannet är rätt stort vilket ju Caspiannes tabell ovan visar. Det som är viktigt är att ökningen håller sig inom vad man kan förvänta sig utifrån den egna nivån.

Jag tar Progynon tabletter oralt, utskrivet här i Sverige.

Ett tips - börja jaga läkare redan nu för recept - min erfarenhet är att just hormoner är läkarna tveksamma att skriva ut utan ordentlig indikation på varför. Har själv bara fått ett uttag åt gången om 3x28 tabletter i taget, vilket är 3 veckors förbrukning med den dos jag tar, och får sen jaga nytt recept. Sist var det via gynakuten/infertilitetsläkarna på Huddinge sent en fredag kväll då vi kom tillbaka från Riga och jag inte hade tabletter för att klara ens helgen. 

Nej, låter nog tyvärr inte speciellt bra med att värdet halverats på två dagar...  Visst kan säkert testerna visa fel på någon enhet, men att de skulle visa fel så pass mycket låter inte troligt. Nytt HCG och ultraljud låter som bästa vägen framåt - för att se hur det utvecklas och om det finns något där eller inte. Vet hur det känns när man först hoppas, sen får mindre bra besked, för att sen hoppas lite till - jobbigt med de där tvära kasten.

Nej, sluta för Guds skull inte att skriva om saker som går bra - vi som kämpar på lite i bakvattnet behöver höra solskenshistorierna också! Att det kan gå fel på vägen är något man får räkna med när man ger sig in att försöka bli gravid - både om det handlar om naturlig väg och med hjälp av den medicinska vetenskapen som vi gör.

Att höra hjärtljuden måste kännas helt fantastiskt - med lite tur och några böner som besvaras så ska jag en dag ska jag också vara där. Och skönt att du fått gensvar hos MVC MrsCecilia - följer bloggen lite i skymundan och blir ledsen över hur lite allvar sjukvården faktiskt lägger vid smärta och att man blir orolig. Tyvärr handlar det ofta om att hitta rätt läkare som kan, vill och vågar lyssna.

Hittade en intressant artikel på engelska som berör både mig och Lelle.

http://haveababy.com/fertility-information/ivf-authority/interpreting-beta-hcg-pregnancy-test-results/

För min egen del: 

"Often times, an initial rise in hCG (between the 1st and 2nd test) will be slow (failure to double every 48 hours). When this happens, a 3rd and sometimes even a 4th hCG test should be done at 2-day intervals. A failure to double on the 3rd and/or 4th test is a poor prognostic sign. It usually indicates a failed or “dysfunctional” implantation but in some cases a progressively slow rising hCG level might point to a tubal (ectopic) pregnancy. Diagnosis requires additional serial blood hCG testing, ultrasound examinations and clinical follow-up to detect any symptoms or signs of an ectopic pregnancy. "

Vilket jag som lekman skulle tolka som att det inte är helt ovanligt att ökningen mellan första och andra blodprovet inte följer mallen med dubblering på ungefär 48 timmar, men att det inte behöver vara något att oroa sig för om ett trejde/fjärde blodprov visar på en normal ökningstakt.

För Lelles del:

"In some cases the 1st beta hCG level starts high and then drops with the 2nd test, only to re-start doubling every 2 days thereafter. This sometimes suggests that there were initially more than one embryo implanting and that one of these subsequently succumbed and one survived to continue a healthy singleton pregnancy. "

Vilket borde kunna innebära att det är möjligt att den dropp du sett i hCG nu är för att ett embryo släppt och slutat utvecklas. Och det är med all säkerhet därför som läkarna vill följa upp med minst ett till blodprov för att se hur halten förändras. 

Håller tummarna att värdena vänder uppåt igen Lelle, även om det ser lite mörkt ut för tillfället. Förbered dig på det värsta men hoppas på det bästa och försök andas lugnt- det brukar vara bästa receptet i såna situationer.
 
Själv lämnade jag nytt blodprov i förmiddags och får svar imorgon på värdet. Otroligt sympatisk kvinnlig gyn som inte såg några konstigheter alls med att det skulle tas ett fjärde prov för att följa upp när jag gav bakgrunden till varför jag var där. Hon visste även hur hon skulle räkna fram graviditetslängden baserat på ÄP, sa att det är alldeles för tidigt att se något med UL ännu och tyckte att det var helt självklart att jag skulle ringa för att följa upp med ett UL om ytterligare en eller två veckor om blodprovet visar på en ny stegring för att se om något finns därinne. Som bonus så fixade hon även nytt recept på Progynon och tog hela besöket på högkostnadskort så att det inte kostade mig ett öre att få det kollat. Tron på mänskligheten är något återställd.

Jepp, gyn i Solna, inboxar er med namn och kontaktuppgifter då jag vet att FL kan vara lite kinkiga med allt som kan tolkas som reklam/försäljning etc.

Lergigan är receptbelagt. Skrivs dock rutinmässigt ut till de som har problem med kraftigt illamående vid graviditet så prata med MVC så borde de kunna fixa åt dig pili.

Går omkring på små moln efter samtalet från gyn som kom under lunchrasten. Blodprovet igår visar på hCG 2658!!! 21/6 låg det på 305. Räknat med kalkylatorerna online så ligger det mellan de två värdena på en dubbleringstid kring 39 timmar...

Tror att det i alla fall just för tillfället kan sägas att det nog ser ut som om åtminstone ett litet frö valt att bosätta sig därinne. Fortfarande tidigt, och fortfarande inte faran över - men ser i alla fall bra mycket bättre ut än för en vecka sen med chockbeskedet om att första ökningen låg alldeles för lågt.

Skräckblandad förtjusning efter dagens telefonsamtal.

Tid för ultraljud bokat till 13/7 (7+5) så får vi förhoppningsvis se ett eller kanske två tickande hjärtan, inskrivning hos MVC 18/7 (8+3) - nu kör vi - vi väntar barn tills något annat dyker upp på vägen och motbevisar den tesen!

Så var det dags för blödningar för mig också. Inga direkta mängder, bara lite rosarött på toapapper, lite antydan till molvärk över ländryggen och livmodern - men ungefär i samma mängder och samma karaktär som tidigare. Känns inte som något att vara orolig för ännu, men har mailat Riga så får vi se vad de vill att jag ska göra med mediciner. Blir det värre så får det i värsta fall bli ännu en tripp in till DS så att de får kolla upp och se hur det ser ut.

Jo, jag känner mig inte särskilt orolig faktiskt då jag vet att det snarare är regel än undantag vid ÄD - har räknat mig som lyckligt lottad som sluppit något hittills. Pratade med mamma på telefon i morse också. Hon är pensionerad barnmorska som har jobbat på MVC i närmare 30 år och tyckte även hon att allt lät i sin ordning. Så länge det inte är färskt blod i några större mängder eller att jag får väldigt ont tyckte hon att jag definitivt skulle hålla mig hemma, vila lite mer än vanligt, inte anstränga mig och invänta mitt bokade UL. Finns ingen anledning att åka in akut för att kolla upp något nu då de dels inte kan göra så mycket och dels inte med säkerhet kan se så mycket mer än när jag var på DS förra gången.

Riga sa att jag skulle fortsätta med mediciner i samma doser som tidigare och ville inte att jag skulle lägga till vare sig C-vitamin eller magnesium. Ville också gärna ha ett UL så snart som möjligt - men det vete sjutton om jag orkar jaga runt bland privatgyn så här i semestertider för att hitta något som ändå inte blir förrän i slutet av veckan, särskilt inte som jag redan har en bokad tid om två veckor.

Har ju inte heller kommit något mer färskt blod sen det lilla jag såg igår vid lunchtid utan bara lite brun vattnig flytning med millimeter-stora koagulerade fläckar av blod - antagligen rester från vad det nu var som blödde igår. Ser ut ungefär som jag har precis i slutet av mensen innan den upphör helt och kan lika gärna komma från livmodertappen eller slemhinnorna som från livmodern. Har inte mer ont än vanligt heller utan bara samma gamla stick och drag över livmodern som förut.  Allt i sig tyder på något helt ofarligt.

Gick in i vecka 7 igår, så 6+1 idag. Ultraljud 13/7, hemskt nyfiken på vad som finns där.

Gah - inatt och idag har illamåendet slagit till med full kraft..  Kräks inte (ännu), men mår allmänt tjyvtjockt. Molvärk/växtvärk som kommer och går - likaså ömhet i brösten som kommer och går. Allt i och för sig positiva tecken - men illamåendet är ordenligt jobbigt just nu.

Hehe - illamående any day om det innebär att det växer en eller två småttingar där inne. Har börjat ta en tupplur på soffan på eftermiddagen tillsammans med kissarna också  - de tycker det är sååå mysigt när matte sover en stund på dagen så att de kan kura upp sig bredvid.

Köpte Sea Band på apoteket häromdagen - funkar skapligt - och utan min akupunktör hade det troligen varit ännu värre än det jag känner nu då hon sätter nålar varje vecka för att hålla undan det så gott det går.

Skönt MrsCecilia. Vecka 8 här, går in i vecka 9 på måndag. Imorgon är det dags för UL för att se vad som gömmer sig därinne - förhoppningsvis hittar de en eller kanske till och med två småttingar med fint tickande hjärta.

Så var dagens VUL avklarat med lite blandad kompott på resultatet. Bara ett embryo som syntes på UL - vilket jag ju redan hade misstänkt själv med den lilla blödning jag hade tidigare att det kunde ha varit det andra embryot som släppte och försvann ut..

På den positiva fronten så är det helt tydligt ett embryo, i livmodern, med hinnsäck och gulsäck. Finns inte heller tillstymmelse till blödning vare sig på ultraljudet eller från livmoderhalsen, rent och fint överallt.

Embryot är dock mindre än förväntat med tanke på befruktningsdatum och insättning - uppskattat till 6+4 baserat på storleken idag, d v s ungefär en vecka kortare gånget än vad vi trott. Det finns ju dock en viss felmarginal med ultraljudet vilket läkaren noga påpekade - upp till fem dagar fel, alldeles särskilt på så tidiga ultraljud där ju varje millimeter är rätt stor skillnad för hur långt gången du bedöms vara. Lite mer oroande är kanske att han inte kunde upptäcka någon hjärtaktivitet, men med en uppskattad graviditetslängd på 6+4 är det dock i gränslandet för där det inte är helt säkert att man ser det.

Sammantaget tyckte han inte att det fanns någon större anledning att vara väldigt orolig ännu, jag har inte ont och inga tecken på blödningar, speciellt inte eftersom min hCG utveckling var lite långsam i början vilket kan tyda på att embryot fäste och började utvecklas något senare än normalt. Nytt ultraljud någon gång i mitten av nästa vecka för att se hur det hela ser ut då - hoppas på att pyret växer till sig och att vi då får se ett hjärta som börjat slå.

Tråkiga men inte helt oväntade nyheter från dagens VUL. Ingen tillväxt alls på embryot från lördagen, och fortfarande ingen hjärtaktivitet vare sig på ultraljud eller doppler. Dagens VUL visar också en blödning där slemhinnan börjar släppa från livmodern. Tyvärr bara att konstatera ett missfall som sannolikt kommer att börja blöda ut av sig självt inom några dagar.

Uppskattningsvis slutade embryot att utvecklas någonstans kring 6+3/6+4, d v s precis när hjärtat ska börja slå första slagen. Inte helt ovanligt att tidiga missfall sker just då eftersom det är en kritisk tidpunkt i fostrets utveckling. Naturens sätt att städa undan de embryon som inte är livsdugliga och kan utvecklas till friska barn.

Mest bara tom, inte särskilt ledsen, även om det kanske kommer ikapp senare när kroppen börjar göra sig av med graviditeten. På den positiva fronten så har ju kroppen visat att den helt klart fungerar och kan bli gravid. Vi får bara hoppas på bättre tur med nästa försök och att det är ett litet pyre med bättre förutsättningar som kommer då.

Hönsmorsan - jag har bara fått Progynon/Progesteron i samband med ET och även efter plusset. Fick intrycket när vi talade med honom att han försöker hålla medicineringen så låg som möjligt om det inte finns indikationer från tidigare historia eller andra sjukdomar på att man behöver ytterligare stödmedicinering som blodförtunnande, antibiotika, kortison och liknande.

Självklart ska stödmediciner sättas in om det är medicinskt nödvändigt men personligen tycker jag att det är en bra approach att inte förutsätta att andra stödmediciner än de nödvändiga hormonerna för att hålla kvar graviditeten alltid måste vara med. Detta eftersom en ökad tillförsel av mediciner i sig innebär en viss stress och påfrestning för kroppen som måste hantera och processa det som kommer in - vilket för mig inte är helt otroligt att det också kan inverka på förmågan för ett embryo att fästa och börja växa eftersom man vet att all typ av stress (fysisk så väl som psykisk) kan påverka fertiliteten negativt.

Lite slarvigt brukar man säga att 90% har blivit gravida och fött ett levande barn inom 3-4 försök. Sen finns det naturligtvis variationer åt båda håll - de som lyckas direkt, och de som behöver 5-6-7 försök innan det tar sig.