Från barnfri till barnlös
Jag är 40+ och har aldrig velat ha barn, förrän nu. Jag har varit med samma man i väldigt många år, och även han har trivts utan barn. Nu har barnfriheten som i ett trollslag blivit barnlöshet och jag har drabbats av depression. Känner mig som en idiot som inte lyssnade på alla dem som sade att jag skulle komma att ångra mig. Åh, och som jag ångrar mig. Varje dag är en kamp med ångestattacker och en känsla av att inte ha någon mening i livet.
Jag vill skrika ut till alla som gjort samma val som jag tidigare gjort: "Försök få barn! Gör det bara! Det kommer du inte ångra, men detta som jag gjort kommer du kanske att ångra på samma vis som jag gör nu".
Även om vi skulle lyckas få barn naturligt, genom adoption eller genom fertilitetsbehandling, så kommer det att vara sorgligt på något vis. Gamla föräldrar, kanske ett ensambarn. Mina vänner säger att jag måste tänka bort åldersnojan och ensambarnstankarna och bara satsa nu, och det gör jag, men min starka känsla är att det är fel mot ett eventuellt barn och att jag bara gör det för att må bättre själv.
Vill vrida klockan tillbaka.