Födde för tidigt och pappan beter sig illa

Jag har själv legat på neo med min yngsta, så jag förstår absolut dina känslor. Men jag kan säga att jag grät efter min äldsta varje dag vi låg inne och hade det blivit längre tid på sjukhuset hade min man fått fara hem och ta honom på heltid. Det är förstås lite skillnad, hans barn är äldre och är hos sin mamma. Men ändå. Jag förstår saknaden. 

Många av de som låg i angränsande familjerum och med äldre syskon gjorde så att mamman var där själv, pappan och syskonen kom och bodde i rummet med dem under helgerna. Det var åtminstone tre familjer som gjorde så under tiden vi var inlagda. 

Men med det sagt, jag förstår dina känslor. Det är ditt första barn, det är omtumlande i sig att få det första barnet, och så hamna på neo. Vilket dilemma.  

Fast det är ju orimligt att en flerbarnsförälder är närvarande 24/7 samtidigt under en månads tid. Jag är ledsen, men så är det. Hon ligger väl dessutom på IVA nu? Självklart måste ni avlösa varandra, det är fruktansvärt knäckande och man kan liksom inte sitta och hålla den andra i handen hela tiden. Ni kanske skulle kunna lösa det så att han kommer under dagen när de är i skolan och avlöser så du får sova, duscha etc? Eller tar med sig ordentlig lagad mat så ni kan äta middag tillsammans?

Däremot ska du absolut ha avlösning för att kunna pumpa och amningsträna. Men du kan ju inte begära att han inte ska vara med sina stora barn!

Ok, såg nu att ni har sjutton mil... jobbigt. Vi hade närmare trettio. Då blir det givetvis svårare. Men jag tycker det är lika orimligt att begära att han inte ska träffa sina barn... Jag förstår att det är skitjobbigt att han inte varit där på några dagar och vetskapen att han inte kommer förrän efter helgen, och han borde ha varit med dig under veckan. Men du måste ju ha föörståelse för att han vill träffa sina stora barn också. Man får sätta så mycket åt sidan... och behöver sina barn mer än någonsin.